Regeringen har föreslagit att det ska bli lättare att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Konkret föreslås att det ska räcka med ”särskilt ömmande omständigheter” för att få stanna, i stället för ”synnerligen ömmande omständigheter”. 

Bestämmelsen är tänkt att utgöra ett undantag, men Migrationsverket varnar för att skrivelsen är så bred att den kan komma att omfatta en större grupp människor. I sitt remissvar skriver myndigheten: ”Genom de nu föreslagna ändringarna vidgas tillämpningsområdet för bestämmelsen [om uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl] i förhållande till vad som gällt tidigare enligt utlänningslagen. Samtidigt förväntas människor komma att vistas i Sverige med tidsbegränsade uppehållstillstånd under längre perioder än tidigare. Det gör att gruppen som potentiellt kan omfattas av paragrafen på grund av sin anpassning till Sverige ökar med tiden. Migrationsverket bedömer att bestämmelsen med tiden inte längre kan komma att tillämpas bara i undantagsfall.”

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni (L) har krävt att förslaget ska dras tillbaka: ”Om statsministern tycker att det är viktigt med den här generösa migrationen, som innebär ökade kostnader, då måste han också hitta ett annat underlag för budgetsamarbetet”, sade hon till TT (13/1). Sabuni hotar med andra ord att lämna januariöverenskommelsen. Frågan är varför Liberalerna ingick uppgörelsen från första början.

Januaripartierna har lyckats komma överens om 73 punkter, men det är uppenbart att man inte är överens om politikens långsiktiga drag. Det gäller skattepolitiken i lika hög grad som migrationspolitiken. Ska vi ha en mer generös migrationspolitik än vad som är fallet i dag, eller en stramare? 

Punkt 67 i januariavtalet stipulerar att den framtida migrationspolitiken ska utformas av en parlamentarisk kommitté. Samma punkt fastslår även att ”partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.” Alltså samma sak som regeringen nu föreslår. Detta tycks Sabuni ha missat.