Järva Discgolfpark, om du själv inte spelar discgolf känner du nog inte till sporten och därför inte heller den idrottsliga och ekonomiska praktskandalen som kommer stå Stockholms skattebetalare dyrt. Låt mig därför börja från början.

Sporten discgolf är en kopia av golfen. Med den skillnad att den utövas med discar (frisbees) istället för med klubbor och boll. En discgolfbana ser ut som en normal golfbana, med skillnaden att hålen är kortare än i golfen, och att man kastar i en korg istället för att få i bollen i ett hål. Annars är reglerna i princip identiska. Det finns stora mästerskap och en organisation för proffsen i sporten som heter PDGA, vilket uttyds Professional Disc Golfers Association.

För 25 år sedan upptäckte en då arbetslös konstnär och discgolfspelare vid namn Mats Löf en stor kulle med omgivande mark på Järvafältet. Den ligger mitt emellan bostadsområdena Tensta och Akalla och var oanvändbar eftersom marken var en överväxt soptipp med gammalt tippmaterial från tunnelbanebyggen. Den var så tätt bevuxen med buskar och sly så att det inte ens gick att gå upp på kullen. Således en komplett oanvändbar bit mark för Stockholms stad.

I en av de finare men samtidigt okända entreprenörsinsatserna jag sett under mina 25 år som ekonomireporter bestämde sig Mats för att just där, på just den kullen, skulle han anlägga en discgolfbana. Efter att ha beviljats tillstånd av staden för att nyttja marken för sin idé kan vi se resultatet ett kvarts sekel senare.

Järva Discggolf Park utsågs nyligen till världens bästa discgolfbana av företaget UDisc, som i sin databas har detaljerade uppgifter om 15 000 olika discgolfbanor världen över som underlag för användarna. Företaget rankar bland annat varje år världens bästa bana. Banan utsågs vidare år 2017 till Årets Park av Elmia Park Inspira. För samtidigt som det är en golfbana kan den besökas av vem som helst som vill ta en promenad i en vacker park belägen i norra delen av Stockholm.

Sista veckan i juli och den första i augusti spelas under sju dagar det internationella mästerskapet Järva Open 2024. Europas största discggolfevenemang med ungefär 350 tävlande på plats, såväl amatörer som proffs i flera olika klasser och från ett antal olika länder. Bland spelarna återfinns guldmedaljören i EM 2023, Dennis Augustsson, och den i sporten legendariska amerikanska landslagskaptenen Nate Sexton. Om två veckor spelas VM, och flera av de som tävlar här och nu finns givetvis på plats där och då. Alltså delar av den yppersta världseliten.

När jag under turneringens näst sista dag går runt i tävlingsbyn som byggts upp för eventet hittar jag precis som när jag varit åskådare på Europatouren i golf i Stockholmstrakten en eventplats med företag och sponsorer, mat och en VIP-avdelning för besökare som betalat inträde där de kan sitta i bekväma soffor, äta en bit mat och ta en öl och följa tävlingen på TV. Givetvis finns det internationella mediebolaget Disc Golf Network som sänder alla tävlingar via bland annat Youtube på plats.

Bland tävlingens sponsorer och samarbetspartner som är på plats och säljer discar och annan utrustning i marknadstälten hittar jag det stora svenska discgolfföretaget Latitude 64 samt Innova, Tefat, Prodiscus, Prodigy, Latitude 65 energidrycker och Kymen.se. Välbekanta namn för folk i sporten.

I Finland där sporten växer kraftigt finns det numera runt 800 discgolfbanor, betydligt fler än antalet vanliga golfbanor. Jag slår mig i slang med ägaren av Ugglans discggolfbutik, Petter Ahldén, som grundat bolaget som växer och numera driver tre butiker i Stockholm, Göteborg och Linköping. För ett tag sedan var han på plats med sitt tält på en av de större tävlingarna i Sverige och sålde bara där discar för en halv miljon kronor till besökarna och åskådarna. Discgolf är big business numera, precis som de flesta sporter som utövas världen runt.

Jag ringer Dan Persson som arbetat på Svenska golfförbundets marknadsavdelning i många år. Numera är han ekonomisk rådgivare och managementkonsult åt de stora svenska idrottsförbunden. Han är den person som sannolikt kan mest om idrottens ekonomi och affärer i det här landet. Jag ställer en enkel fråga till honom.

Hur mycket drar en golftävling in till besöksnäringen i arrangörsstaden?

Svaret kommer direkt och utan tvekan:

– Det är 3000 kronor per dygn och spelare samt tillresta åskådare. I den summan ingår utgifter för boende, mat och dryck och shopping med mera.

Jag står och tittar på en av lördagens första fyrdiscar på tee nummer ett som introduceras av tävlingsspeakern och discjockeyn. Han visar sig komma från Enhörna i Södertälje när jag byter några ord med honom. Alltså ett stenkast från där jag är uppväxt. Han var tidigare en duktig golfspelare som bytt sport sedan tre år tillbaka, och tycker att det här är en lika rolig sport som golfen.

De fyra spelarna han introducerar på första tee, precis som på vilken professionell golftävling som helst, kommer från Finland, Sverige och England. Två av de fyra spelarna har caddies med sig, och musiken som pumpas ut från högtalarna sprider en skön stämning. Inte minst när han för en norsk spelare lägger på den norska slagdängan ”Vi kan kjøpe hele Sverige om vi vill”.

Låt mig göra en försiktig kalkyl för intäktssidan för Europas största discgolftävling, enbart för Stockholms besöksnäring. Med 350 startande spelare + 50 personer extra i arrangörsstaben och i företagsbyn, alltså inklusive sponsorföretagens och utställarnas närvaro, som reser till Stockholm för deltagande under fyra till sju dygn, (vi är mitt i semestern vilket lämnar utrymme för turistande i arrangörsstaden), och med en eller två medföljande familjemedlemmar varav ett antal är caddies, så landar den samhällsekonomiska intäkten för Stockholms besöksnäring på i runda slängar någonstans i spannet mellan 10 miljoner och 25 miljoner kronor, beroende på hur många dagar de finns på plats. Och då ingår inte försäljningen som företagen på plats under tävlingen tjänar pengar på.

Jag har i den här kalkylen inte heller räknat med alla andra spelare som under resten av säsongen lockas hit för att få spela på en av världens bästa discgolfbanor. Och som de också drar in pengar till besöksnäringen.

Första gången jag var här och träffade Mats Löf för ett längre samtal om hans livsverk sprang jag av en slump på en amerikansk hitrest spelare, Bob som från delstaten Kentucky, med ett lågt medlemsnummer i PDGA och som en gång i tiden, innan hans mångåriga militära yrkeskarriär, spelade jämt med dåtidens bästa professionella spelare. Han hyllar banans utformning och kvaliteter när jag frågar honom vad han tycker om spelet som den erbjuder hitresta discgolfare.

Jämför dessa intäkter med hur mycket begravningsplatsen kommer dra in till besöksnäringen under en julivecka när den är färdigbyggd i sina fyra etapper och Järva Discgolfpark är något som då endast återfinns i de idrottshistoriska böckerna. Påpekas bör att det fanns ett alternativt förslag till lokalisering innan det ursprungliga beslutet klubbades av stadsfullmäktige, utarbetat att Mats Löf och hans bror, som också han av en slump arbetat som stadsarkitekt i Stockholm. Men eftersom det gått politisk prestige i frågan på tjänstemannanivån bland stadens ledande byggnads- och gravbyråkrater om var gravplatsen skall ligga vägrade de så klart lyssna på det örat.

Lek också med tanken på att Järva Discgolfpark hade varit en av världens bästa vanliga golfbanor. Alla som tror att Stockholms kommunfullmäktige i bred politisk enighet, (och i syfte att bygga ett monument över en pensionerad stadsarkitekt i stan – vilket är det riktiga skälet till att den muslimska begravningsplatsen läggs just här även om ingen ansvarig gravbyråkrat erkänner det utåt), då gladeligen klubbat igenom en nedläggning kan räcka upp handen och fundera på klassamhällets påverkan på idrottspolitiska beslut.

Men den stora ekonomiska kostnaden i den här skandalen med den nya gravplatsen på Järvafältet får Stockholms skattebetalare ta, eftersom bygget kommer spränga budgetramarna. Och det rejält. Detta på grund av att marken inte är lämplig att bygga på. Den rör på sig på ett sätt som tvingat byggföretagen som fått entreprenaden att redan innan anläggningen är färdigbyggd börjat reparera byggnader och stora konstverk på plats, berättar en person med insyn i byggsidan av projektet som jag pratat med.

Hur mycket kommer gravplatsen att fördyras innan de planerade fyra etapperna står klara? Det vet ingen, men redan nu har kommunfullmäktige i Stockholm tvingats klubba igenom ett rejält tilläggsanslag. Fler tilläggsanslag kommer sannolikt krävas eftersom marken på grund av sin instabilitet är olämplig att bygga på, vilket kommer sig av att de som ansvarat för planeringen och beställningen av bygget från stadens sida mot bättre vetande slarvat med de nödvändiga markundersökningarna innan spaden sattes i marken, enligt en källa jag pratat med. Och då går det som det går.

Det finns en anledning till att jag kommer att tänka på den ekonomiska skandalen med tunnelbygget genom Hallandsåsen. Det är en kopia, fast på kommunal nivå.

Så här rapporterar SVT:s Stockholmsnyheter i mitten på maj i år om hur projektet redan sprängt budgeten, alltså innan ens etapp ett av fyra står klar:

”465 miljoner kronor. Det landar notan på för Järva begravningsplats första etapp – om den nya budgeten håller.
Ökande kostnader och bristande insyn i den ekonomiska styrningen har kritiserats i två olika rapporter. Senast en budget för begravningsplatsen godkändes av kommunen var i januari 2019, då låg den på 357 miljoner kronor. Men den budgeten sprack och nyligen fick förvaltningen 108 miljoner extra för att bygga färdigt Järva begravningsplats.
Stockholms stadsrevision granskade projektet 2023 och i sin rapport skrev de bland annat att kyrkogårdsförvaltningen ’inte haft tillräcklig styrning och kontroll över projektet Järva begravningsplats’”.

Anledningen till att det är skattebetalarna i huvudstaden som får stå för den kraftigt fördyrande notan är att Stockholm är en av endast två svenska kommuner som ansvarar för kyrkogårdarna och begravningsplatserna. I alla andra kommuner ansvarar Svenska kyrkan för dem.

Till sist. I beslutsunderlaget för kommunens projekt står det att begravningsplatsen på Järvafältet finns till för alla religioner. I mångfaldens tecken. Och så är det. Fast bara på pappret. För när jag tittar på kapaciteten på stadens olika kyrkogårdar och pratar runt lite med folk som kan frågan konstaterar jag att såväl kristna som judar har gravplatser så det räcker till, enligt de uppgifter jag får. Det är enbart muslimska kistgravplatser det råder kapacitetsbrist på. Så det blir i praktiken en dedikerad muslimsk kistgravplats det här, fast det vill så klart de ansvariga kyrkoförvaltningsbyråkraterna i Stockholm inte erkänna öppet och utåt. Man kan fråga sig varför?

Jag undrar dessutom vad Stockholms muslimer tycker om att deras nära och kära och släktingar och familjemedlemmar snart skall komma att begravas i en gammal soptipp, i en mark som rör på sig? Fast det har kanske ingen ansvarig beslutsfattare i Stockholms stad frågat dem om när gravplatsen planerades på ett konstaterat undermåligt sätt? Eller?