Även om Stefan Löfven sitter kvar i ytterligare två månader kommer allt fokus att ligga på vem som blir hans efterträdare och om den personen lyckas klara en statsministeromröstning.

De parlamentariska förutsättningarna är desamma som när Löfven valdes igen, så det är tveksamt om något parti finner det meningsfullt att ifrågasätta en ny S-statsminister. Det kan också finnas en uppförsbacke att rösta emot Sveriges första kvinnliga statsminister.

Den avgörande frågan blir regeringens budget. Stefan Löfven har hotat att avgå om den inte går igenom. Det hotet har han ju upphävt själv, men frågan är hur den nya statsministern ska hantera det.

Unik situation

Att S skulle regera ett valår med ytterligare en borgerlig budget måste betraktas som uteslutet. Men att den nytillträdda statsministern redan någon månad senare (budgeten tas i december) skulle välja att fullfölja Löfvens hot, skulle skapa en helt unik situation så nära inpå valet.

Oppositionen skulle onekligen få stark ammunition i angreppet mot Socialdemokraterna för att inte sköta regeringsmakten på ett seriöst sätt.

Fokus kommer alltså att ligga på hur och om S lyckas samla tillräckligt stöd för budgeten, det vill säga tillfredsställa de två partier – C och V – som ägnar all tid åt att extremiststämpla varandra.

Ytterligare en knäckfråga för den nya regeringen blir att få fram en kompromiss om strandskyddet och skogsnäringen mellan MP och C.

Läs även: SD-sympatisörer beskrivs som mindre vetande offer

”Ny servettskiss”

Centerledaren Annie Lööf har sagt att den överenskommelse som hon anser finns, men som MP förnekar existensen av, ska genomföras om C ska släppa fram Socialdemokraternas statsminister och stödja budgeten.

Intressant i budgetarbetet blir också hur M och KD agerar. Kommer de att skriva ihop sig i finansutskottet om en gemensam reservation, vilket med SD:s stöd och C:s och L:s nedlagda röster ledde till att 2019 styrdes på deras budget, eller “servettskiss”, som Löfven kallade den.

Om avsikten är att få igenom något liknande nu, är frågan hur långt partierna i den nya högeroppositionen är beredda att kompromissa. Och hur kommer Liberalerna som anslutit sig till det nya högersamarbetet att agera i budgetfrågan?

Gemensam politik

Det har också bäring under valåret på frågan hur mycket M, KD, L och SD ska presentera som gemensam politik före valet. SD-ledaren Jimmie Åkesson har efterlyst ett dokument mer genomarbetat än Januariavtalet. Några definitiva besked har M-ledaren Ulf Kristersson inte gett.

Vid sidan av vad som händer i riksdagen blir hösten även full av partikongresser och stämmor. Samtliga partier utom Vänsterpartiet samlas för att slå fast politiken framöver i allmänhet och inför valet i synnerhet.

Liberalernas landsmöte kommer att visa om det finns något motstånd kvar i partiet mot Sabunis nya linje.

Dragkamp väntar

På S-kongressen väntas en dragkamp om hur långt vänsterut partiet tänker gå.

– Det är inte alls självklart att Magdalena Andersson kommer att genomföra en vänstersväng av politiken. Men erfarenheterna under och konsekvenserna av pandemin har stärkt positionerna för dem som vill se kraftfulla offentliga satsningar på välfärdssektorn och starkare statlig kontroll över sjukvården. Så det är möjligt att vi får se en ”vänstersväng” av politiken oavsett vem som blir statsminister och vilka partier som ingår i en ny regering, säger Ulf Bjereld.

Statsvetaren Tommy Möller tror också på en vänstersväng.

– Åtminstone i det korta perspektivet. S tenderar i valrörelser att bedriva klassisk s-politik och budgeten kommer att innehålla omfattande satsningar på välfärden. För Magdalena Andersson är det dessutom särskilt viktigt att blidka partivänstern eftersom hon efter sju år som finansminister fått en inte alldeles obefogad stämpel som högersosse. Problemet blir att en sådan vänstersväng påverkar samarbetsförutsättningarna med C. Där ligger en tydlig begränsningsfaktor, säger han.

Läs även: Gudmundson: Varning! Sossarna gör allt rätt just nu