Den socialdemokratiske näringsministern Ibrahim Baylan meddelade på torsdagen att han lämnar sin post samtidigt med statsminister Stefan Löfven senare i höst. ”Jag ser det som naturligt att en ny statsminister får bilda ett nytt lag”, kommenterade Baylan sitt beslut i SVT.

Baylan nämnde dock inte sin roll i den politiskt självinducerade cementkrisen i Slite, som har fört Sverige till randen av totalt byggstopp. Att hans näringsdepartement har ertappats med att pressa expertmyndigheten Sveriges Geologiska Undersökning att mörka sin larmande konsekvensutredning har tydligen inget med avgångsbeslutet att göra, ska man tro. På måndag är Baylan kallad till riksdagens näringsutskott för att förklara sig. Den övningen blir mindre besvärlig nu.

Inte heller har minnet av Baylans fyra år som energiminister – som nu visar sig ha lett landet till ett tillstånd av ständigt hotande elbrist – påverkat avgångsbeslutet, om man får tro honom själv. Det är helt enkelt ”dags att göra någonting annat”, sade Baylan.

Väljarna lär hålla med.

Det är inga smala grupper Baylan har irriterat. Summerar man både elkonsumenter och boende i hus täcks snart sagt hela valmanskåren. Utom möjligen Skogsnäskollektivet, som väl ändå röstar MP.

Läs även: Fler än Baylan (S) borde få gå

Oppositionen jublar. Men ett varningens ord är på sin plats. Det kan se ut som om socialdemokratin krisar, med bottennivåer i opinionen, sviktande regeringsunderlag och byte av ledarskikt. Men i själva verket gör Socialdemokraterna allt rätt just nu.

Med Stefan Löfven – och andra sänken – borta kan Socialdemokraterna gå mot valrörelsen med en framåtrörelse. Kröningen av efterträdaren Magdalena Andersson går som på räls. Partidistrikt efter partidistrikt nominerar henne. Toppnamn som tidigare betraktats som konkurrenter om partiledarposten faller av. Inga uppslitande fraktionsstrider hörs.

Som finansminister har Magdalena Andersson dessutom krattat den egna uppfarten väl. Med ett självuppfunnet reformutrymme på oerhörda 74 miljarder kronor kan hon strössla bidrag över väljarna och ändå ha pengar nog att betala av till de lojala stödpartierna.

Magdalena Andersson kommer att kunna kampanja som både alla goda gåvors givare och första kvinnliga statsminister på en gång.

Högerns kritik mot den rödgröna regeringen kommer att bli mindre effektiv när tidigare ministrars misslyckanden kan sopas under mattan. Nya namn kan utfärda nya checkar när de gamla har studsat.

Sådant som plågat väljarna under de gångna åren plockas nu bort från spelplanen. Även det politiska beslutet att lyfta covidrestriktionerna – trots varningar om deltavarianter och låga vaccinationsnivåer – kan tolkas utifrån samma mall. Till valet ska corona och 14 700 döda vara bortglömt. Medelklassen får gå på krogen igen.

Det är skicklig tajming. För det är nu, under hösten och vintern, som valet avgörs. Det finns en vitt spridd vanföreställning om att valet vinns under spurten. Men historiskt sett går det att avläsa flödet mellan blocken betydligt tidigare. På partinivå spelar kampanjandet under valrörelsen förstås viss roll, men på blocknivå är det normalt avgjort redan på vårkanten.

Om det konservativa blocket ska få ett övertag, så ska det ske från och med nu. Och just nu gör tyvärr Socialdemokraterna allt rätt.

Läs även: Så köper politikerna väljare