Turerna kring den nu avhoppade nationella säkerhetsrådgivaren Tobias Thybergs korta tid på posten lämnar en lång rad frågetecken – både kring vad som har skett och hur Moderaterna har agerat. Det finns en air av ängslighet över hela affären.

Ett mejl skickades till ett par tjänstemän och till Dagens Nyheter. Kort därefter tycks panik bryta ut, och bara timmar efter att Thyberg tillträtt avgår han.

Det finns mycket att diskutera – om han borde ha avgått, om han borde fått mer stöd, och om vem det egentligen var som skickade bilderna. Där finns flera skäl att återkomma, inte minst med tanke på bristen på information.

Däremot illustrerar hela processen ett annat problem: att Moderaterna är ett parti som är väldigt strykrädda. Det är inte osannolikt att utgången hade blivit en annan om man inte vetat att medierna var informerade från början.

På samma sätt är det rimligt att anta att utgången och hanteringen hade sett annorlunda ut om det varit Socialdemokraterna som satt i samma situation. En del av detta handlar förstås om huruvida man har medierna med sig eller emot sig.

Men hos Socialdemokraterna finns en insikt som Moderaterna saknar: att man överlever dålig press. Det går upp och ner, och genom konflikter utvecklar man relationer till medierna – och ett sätt att arbeta.

Bitvis kan också dålig press vara en styrka. Ofta, men långt ifrån alltid, sammanfaller inte väljarnas uppfattning med mediernas.

Ett exempel på ängsligheten är paniken som utbröt efter massmorden i Örebro. Snabbt var man ute och lovade ett förbud mot framför allt AR-karbiner och andra gevär – trots att vapnet inte ens använts. Motivet kan bara ha varit rädsla för en negativ debatt om sådana vapen. En debatt som, om man försvarar AR-typer, kostar ytterst få väljare – men sviker man, så tappar man enormt många. Det beslutet kan ha kostat Tidöpartierna en valvinst i kommande val.

Ett citat som finns i otaliga versioner, med olika upphovsmän, lyder: ”Vill man få något gjort måste man vara beredd att skaffa sig ovänner.” Eller: ”Har man ovänner beror det på att man har tagit ställning.”

Vill man åstadkomma något får man ovänner, och det kommer att komma många ovänner om man försöker förändra ett system. Börjar man bli rädd för att få ovänner, då kommer man inte lyckas genomföra några förändringar alls.

Men det ger också vänner – både bland väljare och, märkligt nog, i medierna. Även om man inte delar uppfattningen, så uppfattas den som tror på något som mer hedervärd än den som bara jagar makt utan mening eller mål.

Miljöpartisten Daniel Helldén må vara knäpp, men jag har större respekt för honom än för Magdalena Andersson och hennes inställning att makten är viktigare att ha än vad man gör med den.

Men Moderaternas ängslighet syns inte bara i hanteringen av affärer – utan också i hur man agerar i sin opinionsbildning. Ta Vänsterpartiets problem med antisemitism som exempel. Hade Tidöpartierna agerat som Socialdemokraterna brukar, hade de varje dag i veckan haft förskrivna tweets som hela partiet delade. Man hade ringt journalister i tv, radio och ner till minsta lokaltidning för att försöka få en reaktion eller en debatt. Ett par dagar senare hade man fått medialt genomslag.

Ängsligheten som präglar framför allt Moderaterna är skadlig på många sätt. Förändringar sker för långsamt och i för liten omfattning. Opinionsbildning och kommunikation sker alltid med en oro för att pressvecken på finbyxorna ska skrynklas. I stället för effektiv kommunikation får vi en nedtonad och artig sådan.

Politiken har ingen silvermedalj. Socialdemokraternas unikt långa maktinnehav har kostat folket massor – både ekonomiskt och i form av förlorad frihet. Att Moderaterna varit näst största parti har inte gett dem något inflytande, utan snarare lett till att de närmast i evighet varit utestängda från makten.

Moderaterna – och givetvis hela Tidö – måste acceptera att man får ovänner när man ändrar ett system. Paradigmskiften gör att människor förlorar privilegier och blir både arga och ledsna. Det får man ta. Och när det gäller konflikter med andra partier måste man också acceptera att brottas man med en gris, så kommer det att stänka gyttja.

Läs även: Israelhatarna på Eurovision