Gamla människor som inte kan försvara sig utsattes för förnedring och övergrepp av sin egen omsorgspersonal. Att bestraffa detta med ett års fängelse är inte bara en rättsskandal, utan ett tecken på ett samhälle som sviker de försvarslösa. När gamla och försvarslösa utsätts måste svaret från staten vara proportionellt.
De äldre borde ha en särställning i samhället. Bakom dem ligger ett liv av arbete, familjebildning och medborgerligt ansvar. Det är de som burit upp de institutioner och den välfärd som yngre generationer tagit i arv. Detta är inte sentimentalitet, utan ett moraliskt faktum – något som skapar ett förpliktande band mellan generationer.
Det moraliska vilar just på denna insikt: att samhället är en levande kedja mellan de döda, de levande och de ofödda. Mot de äldre har vi därför inte bara ett humanitärt ansvar, utan ett djupare ansvar och även en form av tacksamhet. De skapade ordningen vi lever i, och vår skyldighet är att värna deras trygghet.
Brott mot äldre väcker därför en berättigad vrede. Det finns minst två skäl till det. Det första är angreppet på kedjan i samhället. Det andra är fegheten: att ge sig på den som saknar möjlighet att försvara sig eller ens göra sin röst hörd är inte bara brottsligt, det är också en frånstötande ynkedom. Det är fegt på ett sätt som är svårt att sätta ord på.
Abdulrahman Al Khleef Almasalmeh, 22 år, dömdes nyligen av Örebro tingsrätt till ett års fängelse för 36 fall av kränkande fotografering och sju fall av ofredande mot äldre och dementa omsorgstagare. Han är ett skolexempel på denna ynkedom. Hans offer var fullständigt försvarslösa – människor för vilka att snubbla eller falla ur sängen kan vara skillnaden mellan liv och död. Äldre är sköra och därför ofta rädda.
Låt innebörden sjunka in: 43 brott mot försvarslösa människor renderar ett års fängelse. I ett samhälle som gör anspråk på rättvisa framstår det som groteskt oproportionerligt. Bland annat lyfter han en gammal dam och skriker åt henne. En äldre man duschas kallt medan han skriker att mannen ska få frysa. Många äldre får utstå verbal förnedring.
Förmodligen väckte det djup skräck. Om du är gammal och kan dö av ett fall, hur vet du att den aggressiva person som lyfter dig och skriker kommer att sätta ned dig försiktigt? Att han som duschar dig kallt inte kommer att göra dig illa på fler sätt? Det är svårt att förstå varför någon skulle vilja skrämma och förnedra människor på det viset. Liksom hatet och viljan att göra någon illa. Vad får en vuxen person att gång på gång förnedra försvarslösa äldre?
Från början till slut är detta ett plågsamt fall. Att det alls avslöjades berodde på en tillfällighet – materialet upptäcktes vid beslag i en annan utredning. Femton målsägande har berörts, den äldsta 99 år gammal. Två hann avlida innan dom föll. De fick aldrig upprättelse.
Mannen kom till Sverige 2015 som elvaårig flykting från Syrien. Sex år senare dömdes han för misshandel, olaga hot och olovlig körning med förnedringsinslag. Fyra år därefter gavs han anställning av Örebro kommun, med ansvar för just de mest utsatta: dementa äldre utan möjlighet att skydda sig eller berätta vad de utsätts för. Under pågående förundersökning tilläts han återgå i tjänst. Kommunen ansåg alltså att fler äldre skulle få in honom i sina hem. Enligt uppgift greps han på arbetstid.
Fallet berör därför att det är nära. För vissa gäller det en farfar eller mormor, för andra en mor eller far. För alla gäller att vi, om vi lever länge nog, en dag själva befinner oss i samma sårbarhet.
Regeringen har öppnat för bakgrundskontroller, men de är ännu inte obligatoriska. Samtidigt finns en kommunal ovilja att ta konflikt med olämpliga anställda – en tyst ansvarsflykt där problem hanteras genom förskjutning snarare än beslut. Kommuner är också slarviga i rekryteringar och låter kriminella få ett ansvar de aldrig borde ha.
Det moraliska svaret är i grunden enkelt. Tjänstemannaansvar skulle skapa verklig möjlighet att utkräva ansvar av dem som rekryterar. Men framför allt måste brott mot äldre i beroendeställning mötas av straff som står i proportion till brottens allvar och till medborgarnas rättskänsla. Det handlar inte om hårdhet. Det handlar om ordning, ansvar och respekt för dem som byggde det samhälle vi nu förvaltar.
Det handlar om en allmänhet som förväntar sig att den som ger sig på de svagaste får vad de förtjänar. Men kanske mest handlar det om att markera en stark gräns mellan civilisation och vad som bara kan beskrivas som en form av barbari. Ger du dig på en försvarslös äldre person kommer staten att hantera frågan med full kraft. Inte bara för att upprätta dem som har förnedrats, utan också för att tydligt göra klart att det finns en gräns man inte passerar.
Läs även: Region Stockholm blev sämre när kontrollen skulle tas tillbaka
Följ mig gärna på X/Twitter
