Den 18 december, mitt i natten, försöker två män tända eld på entrédörren till synagogan i Norrköping. Det är första dagen i det judiska firandet av chanukka. Branden slocknar som tur är av sig själv. Gärningsmännen fångas på bild och församlingen skickar in bilderna till polisen samtidigt som de anmäler händelsen. Nittio minuter senare läggs utredningen ner.

När ETC som första tidning rapporterar om det märkliga i att utredningen läggs ner så fort öppnas utredningen snabbt igen. Det kommer att undersökas vilka gärningsmännen är och kanske bli ett åtal.

Norrköping har en speciell relation till judendom. Som en av tre städer där judar av Gustaf III fick rätt att bosätta sig och verka, enligt judereglementet, så finns en gammal judisk befolkning. Synagogan är också speciell, från 1858, och byggd i nyklassicistisk stil som är ovanlig då många äldre synagogor förstördes av nazisterna. Kulturhistoriskt är den därför viktig och är byggnadsminne sedan sent 70-tal.

Källor med anknytning till församlingen har berättat för Bulletin att detta har skett flera gånger förut. Suckande berättade en man om att det sker vid nästan varje större judisk helg. Vilka gärningsmännen är, det är man ganska säker på också. Det finns en koppling till högerextrema organisationer.

Uppgivenheten är stor. Inte bara för att branden, ett av många attentat, inte tas på allvar utan att hanteringen är så mesig. Polisen lägger ner utredningen, kommunen tar inte kontakt med församlingen eller inleder en dialog. En liten, sakta tynande församling, lämnas till sitt öde.

Församlingens ordförande beskriver maktlöshet och frustration. Kommunen har inte ens kontaktat dem. Församlingen har drivit på för att få i gång ett arbete mot antisemitism. Men responsen är dålig och ordföranden för församlingen, som inte ens vågar framträda med namn, berättar om en växande önskan att fly staden. Samtidigt som kommunstyrelsens ordförande pratar om att alla ska kunna känna sig trygga överväger många att fly. Distansen mellan de bägge är två världar.

Med kombinationen av en polis som inte ids utreda och en kommun som inte orkar hantera frågan kan man förstå uppgivenheten och viljan att fly. Kanske kommer antisemitismen att släcka den judiska kulturen i ytterligare en stad. Vad kallar man de som måste lämna en stad på grund av rädsla, är de något slags internflyktingar?

Norrköping har ett ansvar för sina invånare. För att de ska kunna vara trygga och för att de ska kunna bo i staden. Det är ett stort misslyckande för kommunen och kommunledningen om folk börjar fly staden.

Hatet drabbar inte bara synagogan. Föräldrar berättar om barn som inte vågar säga ifrån när någon heilar åt dem för det blir värre. Föräldrar som får lära sina barn att inte stå upp för sig utan att dölja vem de är.

Det sägs ibland att behandlingen av judar är ett mått på tolerans och öppenhet. Om det stämmer är Norrköping illa ute.