Det kom kanske inte som en förvåning. Men på ett symposium som regeringen anordnade presenterade Segerstedtinstitutet en rapport där de slår fast att svenska judar upplever ett bristande stöd från det offentliga efter 7 oktoberpogromen i fjol. Det är inte svårt att förstå varför.

Statsminister Ulf Kristersson konstaterade att ingen annan grupp är så utsatt för rasism som judar. Det är ovanligt att sådant sägs, och det är för många en provokation.

Sedan Hamas anfall på Israel i fjol har svenska judar utsatts för en våg av rasism. Antisemitismen i samhället är en stia fylld med en blandad sörja av israelkritik, lite blandade fördomar och sen hela vägen till öppen och ogenerad antisemitism. De anmälda brotten med antisemitiska motiv har ökat med 500 procent.

Brotten sker överallt, på gator, i skolor, mot synagogor och mot folks hem. Det är också en form av rasism som inte tas på allvar utan marginaliseras och sätts i ett politiskt sammanhang. TT visar tydligt på problemet i sin rapportering från symposiet.

”Ingen annan grupp möter hat och hot från så många håll samtidigt – från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster, säger Ulf Kristersson under sitt tal.”

Kristersson har givetvis rätt. Men tror han att femfaldigande av brotten från just den 7 oktober i fjol kommer från förvirrade övervintrade nazister måste han ha levt under en sten det senaste året. Är statsministern verkligen så blåst?

Läser man i stället hela talet så ser man att han inte är dum utan att antisemitismen i stället sätts i ett sammanhang. Så här ser talet ut utan att TT klipper:

”Ingen annan grupp möter hat och hot från så många håll samtidigt – från nynazism, högerextremism och autonom våldsbejakande vänster. De senaste decennierna har också den intoleranta islamismen och antisemitism med sina rötter i Mellanösternkonflikten tillkommit. Även i vårt land.”

Det är onekligen en viss skillnad. Helt plötsligt framstår han som fullt rimlig. Han fortsätter:

”För det andra: ingen annan minoritet eller grupp i Sverige har sett en sådan akut, och kraftig försämring av sina möjligheter att leva öppet och fritt, på så kort tid. ”

Han har rätt och det är en märklig tystnad om det i Sverige. Det är inte bara en remarkabel ökning av de rasistiska brotten mot judar, det är också ett sätt att tvinga en minoritet under jord. Judiskt liv tvingas att dölja sig. Davidsstjärnor döljs under tröjor, och kippor döljs under hattar, kepsar eller mössor. Judar är inte längre fria att vara öppna i Sverige.

TT visar på en viktig del av problemet och varför kampen mot antisemitism är så komplicerad. Det går inte att hantera att de som har rötter i Mellanöstern samtidigt kan vara offer och förövare. Då skapas en kortslutning som TT hanterar genom att klippa bort det jobbiga.

DN gjorde en liknande vurpa när de för några dagar sedan hade en text om vad Kristersson borde ha sagt om islamofobi. Texten är givetvis ett försök att slå in en kil kring Jomshof och Tidösamarbetet. Men DN var upprörda över att Kristersson tyckte att antisemitism har en särställning bland rasistiska ideologier.

”– Det finns en ständig vilja att relativisera antisemitismen, och den är jag otroligt skeptisk till, säger statsministern. Det låter ihåligt. De senaste månaderna har hans partikamrater och regeringskollegor visat upp en provkarta på hur man relativiserar islamofobi.”

Kristersson har rätt och DN har fel. DN dessutom ger honom rätt genom sin text. Ökningen av antisemitiska brott visar på att antisemitism uppenbart har en särställning om man jämför med andra typer av rasism. Rasism i sig är lika illa men problemens omfattning kan variera väldigt mycket.

Uppenbart är det mot judar som de stora problemen finns i dag, och lika uppenbart är det att många inte ens kan unna judarna att vara offer för rasism. Utsattheten måste relativeras och förminskas. Inte ska väl judar försöka gnida åt sig att vara de värst utsatta?

DN, TT och andra borde ta ett stort steg tillbaka och reflektera över hur grupper kan vara offer och förövare samtidigt men också reflektera över att den mest frekventa och akuta rasismen måste hanteras först. I dag exploderar rasism mot judar på ett annat sätt än mot samer, inuiter och andra grupper. Därför krävs en annan typ av stöd. Rasismen mot judar tar sig också ofta våldsamma utryck vilket gör att stöd för säkerhet är extra viktigt.

Det är inte konstigare än andra prioriteringar i politiken eller på andra områden. Väljer regeringen att satsa på att stötta de som har drabbats av hjärtinfakt är inte det ett nedvärderande av de med cancer. Det är en prioritering snarare än en värdering.

Det begriper självklart DN, TT, SKMA och andra. Men ett sådant perspektiv gör bilden långt mer komplicerad och förstör den enkla och trygga svartvita bilden. Perspektivet förstör också möjligheten för vita att vara ensamma om att vara rasister. Att judar drabbas hårt av rasism från invandrargrupper är inte en värdering utan fakta som måste hanteras på ett mer effektivt sätt än att klippa i citat eller att sticka huvudet i sanden.

Läs även: Fatahs rasism syns i palestinska men inte i svenska medier