För snart tjugo år sedan hade jag en kompis som jobbade för Moderaterna. Han tjatade ständigt om problemen med assistansersättningen. Föga förvånande lyssnade ingen – men den snöbollen har rullat i ett par decennier nu och har blivit väldigt stor.

Tjugo år senare är kostnaden enorm. Ingen har ännu hunnit säga att de varit naiva, men det börjar bli dags. Redan 2010 beräknades fusket stå för mellan 9 och 15 procent av den totala kostnaden. Samtidigt löper fuskarna mycket liten risk att åka fast – 2018 beräknades endast 1,5 procent av de granskade få en fällande dom.

Årets kostnad för assistentersättning beräknas att bli ungefär 26 miljarder kronor. Räknar man med att fusket är ungefär tio procent av den kostnaden försvinner två och en halv miljard per år. Det är pengar som göder kriminalitet i stället för att gå till exempelvis polisen eller försvaret för att täcka kostnader där.

Beloppen per fuskare är ofta mycket stora. År 2017 dömdes en man och hans hustru för grovt bidragsbrott. Genom att överdriva hans MS-sjukdom lyckades de lura till sig 14 miljoner kronor. I det så kallade ”Assistansmålet” i Södertälje fälldes totalt 34 personer för att ha lurat till sig omkring 30 miljoner kronor.

Försäkringskassan har nyligen släppt en rapport om kopplingarna mellan fusk med assistansersättning och organiserad brottslighet. Siffrorna är chockerande: fyra av tio brukare beräknas ha haft kontakt med någon som har koppling till, eller är aktiv i, ett kriminellt nätverk.

Av de 62 största bolagen inom assistansersättning hade samtliga – under perioden 2022–2023 – kopplingar till organiserad brottslighet.

Att familjer till personer med kopplingar till kriminella nätverk i högre grad missbrukar systemen är inte heller särskilt förvånande.

Bolagen har ofta en laglig fasad, men syftet är inte att hjälpa behövande – utan att stjäla pengar som är avsedda för dem. Det är en av många anledningar till varför brottsligheten måste bekämpas. Här handlar det bokstavligen om att stjäla från de svagaste.

Det finns många metoder som används för att lura till sig pengar: överdrivna vårdbehov, assistans som aldrig utförs, osanna läkarintyg. Utöver det finns arbetstagare som tvingas återbetala delar av sina löner, brukare och anställda utan rätt att vistas i Sverige – listan är lång. Kriminaliteten är utbredd och sker på flera fronter.

Brottsligheten har också andra konsekvenser än att mjölka det offentliga på pengar. Behövande riskerar att vanvårdas eller bli utan vård. I många fall är det barn som drabbas.

De kriminella bolagen fungerar dessutom som språngbrädor in i annan verksamhet. Det mest direkta är att de stulna pengarna används för att finansiera annan kriminalitet. Fejkade löner kan dessutom användas för att tvätta pengar, lura till sig andra ersättningar – eller för att få uppehållstillstånd.

Självklart måste det här stoppas. Vi kan inte ha ett system som är tänkt att ta hand om de mest utsatta – men i praktiken göder kriminella.

Systemet skapades av Bengt Westerberg på nittiotalet och har sedan starten varit en gökunge, med ständigt skenande kostnader. Det måste reformeras och både bli billigare och svårare att fuska med.

Ser vi till våra grannländer har de utformat andra system som både har lägre kostnader och lägre nivåer av missbruk. Det går snabbt att utreda och dra lärdom av dem – och på så vis få ett bättre fungerande system på plats.

Samtidigt måste man gå igenom utbetalningarna, hitta fuskarna och både stoppa dem och straffa dem. Det är helt orimligt att bedragare som stulit miljoner inte bara kommer undan – utan fortsätter med sina bedrägerier.

När vi diskuterar hur olika satsningar ska finansieras – inte minst försvaret – måste minskad misshushållning med skattepengar vara det första alternativet. Assistansersättningen är ett bra ställe att börja på. Och det är uppenbart: här finns det både pengar att spara och bedragare att sätta bakom lås och bom.

Läs även: Vem bryr sig om Vänsterpartiets rasism?