Judiska Centralrådets polisanmälan mot vänsterpartisten Lorena Delgado Varas lades ner utan förundersökning. Det var uppenbart att hon har delat rasistiskt material men inte på ett sätt som är kriminellt. I alla andra partier hade hon för länge sedan varit utkastad, men Vänsterpartiet visar lojalitet och hon får stöd.
Lorena Delgado Varas är partistyrelseledamot och riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Det är en tung politiker som är centralt placerad i partiet. Hon polisanmäldes nyligen för hets mot folkgrupp av Judiska Centralrådet, efter att ha delat kraftigt antisemitiskt material på internet. I går kom beskedet att hon frias – redan innan någon förundersökning inleds.
Det är i sak bra. Ytterst bör det vara väljarna som avgör sådana frågor, och lagen om hets mot folkgrupp är i sig problematisk på många sätt. Att den dessutom skulle börja användas för att tysta politiker skulle göra den ännu värre.
Läs även: Antisemitiskt skolk från riksdagen
Som lagen är utformad måste åklagaren kunna bevisa att Delgado hade uppsåt att hetsa. Hon hävdar att hon inte läst igenom inlägget innan hon delade det, och trodde att det riktade sig mot USA. För en åklagare är det i praktiken omöjligt att bevisa motsatsen – särskilt eftersom hon också hävdar att hon helt enkelt inte förstår vad hon gör. Det är ännu svårare att motbevisa eftersom det kräver att åklagaren bevisar att Delgado är hyfsat begåvad.
Ett liknande försvar användes av Gudrun Schyman när hon anklagades för skattebrott. Hon medgav att hon hade signerat sin deklaration men hävdade att hon inte hade läst igenom den. Därigenom föll uppsåtet, och Schyman slapp fängelse – men det blev också början till slutet på hennes tid i Vänsterpartiet.
Förhoppningsvis sker en liknande process nu. Personer som Delgado bör inte ha en plats i vare sig riksdagen eller i partier som gör anspråk på att vara anständiga. Vänsterpartiet står inför ett viktigt beslut: ska hon kastas ut eller inte?
Det beslut åklagaren fattade gäller inte huruvida bilden eller partistyrelseledamoten är antisemitiska – det är uppenbart att så är fallet. Åklagaren tog ställning till om brott begåtts, och om det fanns uppsåt. Det gjorde det inte. Men det hindrar inte ett moraliskt fördömande – som borde vara desto kraftfullare.
Nu är det upp till Vänsterpartiet att besvara frågan: kan man vara både rasist och ledande vänsterpartist? Det är ingen vild gissning att den kombinationen fungerar alldeles utmärkt.
Det finns en intressant parallell. För ungefär ett år sedan delade en annan riksdagsledamot bilder som också ansågs utgöra hets mot folkgrupp. Då var det Näthatsgranskaren som polisanmälde Richard Jomshof.
Jomshof friades också. Inte heller det var särskilt förvånande. Den stora skillnaden mellan fallen handlar snarare om hur de bemöttes – både medialt och politiskt.
När Jomshof anklagades krävde oppositionen att han skulle avsättas som ordförande i justitieutskottet. När Delgado anklagas hörs inga sådana krav. Inte ens en diskussion. De socialdemokrater som skrek i falsett över Jomshof är i dag tysta. Brösttonerna är borta. Folk skyndar vidare, som om inget har hänt – trots att detta handlar om uppenbar rasism.
Man måste fråga sig varför. Handlar det om att rasismen riktas mot judar – och att det därmed är mer accepterat? Är det så att man såg Jomshofs klumpighet som ett användbart vapen mot SD och Tidöpartierna? Eller är det så enkelt att angrepp mot judar anses mindre allvarliga än mot muslimer?
Det finns många frågor. Få svar.
Däremot finns ett tydligt mönster: när rasismen kommer från vänster, särskilt när den riktas mot judar, ses den som en ”tabbe” – inte som något särskilt allvarligt. Medierna duckar. Partierna skruvar på sig – i bästa fall. I många fall bryr man sig inte alls.
Att problemet är djupt rotat i Vänsterpartiet är uppenbart. Men det är också en fråga om politiskt medberoende. Om Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet tydligt markerade att Vänsterpartiet måste göra rent hus – annars fryses samarbetet – då skulle något hända. Och det snabbt.
Läs även: Vänsterpartiet antisemiterna
Det är just denna acceptans från media och samarbetspartier som möjliggör Vänsterpartiets rasism. Det finns helt enkelt inga konsekvenser.
Eller för att vara helt tydlig: det finns ingen som bryr sig om att V är rasister. Därför kan Vänsterpartiet fortsätta att vara rasister.
Läs även: Tv-sänd utfrågningarna av AP-fondernas ansvar i Northvoltkonkursen
