Det borde vara så att vad som sägs är det som värderas, inte vem som säger det. Men skillnaden blir pinsamt uppenbar när någon kring Dadgostar skriker jävla f*ttor när tv-kameran är på. SVT orkar inte ens säga vem som sa det utan låter det bero. Hade det varit på samma sätt om det var Ulf Kristersson?
Det sägs ibland att vänstervinklingen i media är en konspiratorisk tanke. Högern kräver sina perspektiv och blir upprörda. Det behöver inte tas på allvar. Ibland sägs det att det är de partierna som är i opposition som uppfattar media så. De vill att media ska dela deras kritik. Ställa deras frågor.
Delvis stämmer det nog. Framför allt att oppositionen alltid tycker att media är för veka. Men den grundläggande frågan om vinklingen är ganska enkel att se. Låt oss göra ett tankeexperiment.
I samband med en tv-inspelning skriker Ulf Kristersson eller någon av hans närmaste medarbetare ”Vilka jävla fittor de är” om Magdalena Andersson och kretsen kring henne. Sveriges första kvinnliga statsminister. Fitta som ett nedlåtande skällsord.
Media hade kokat. Språkvetare och genusvetare hade analyserat hur det kvinnliga könsorganet används nedlåtande och som ett skällsord. För att symbolisera svaghet, svikande och undfallenhet. Forensiker från halva världen hade betalats för röstanalyser för att konstatera vem som sa det. Politiker, kändisar och tyckare hade fått sitta i tv och radio och vara upprörda över att ingen sa ifrån om språkbruket. Att det inte sägs ifrån måste väl ses som att delvis instämma? Vad säger det om språkbruket i partiet?
Göran Greider skriver en dikt om det. Någon poet får ångest och Mona Sahlin får sitta i tv-soffor. Jonas Gardell har inte hunnit se klippet men kan komma loss en stund om han får rasa i tv. Annika Strandhäll hade fått sitt twitterkonto avstängt efter att sent på kvällen uttryckt sina tankar om tilltaget.
Riksdagsledamöter hade varit arga. Haft sin chans att få sina 15 minuter. Lokalpolitiker som av oklar anledning vill vara arga hade fått sin medietid. Det hade kokat. Avgångskraven hade haglat liksom kraven på ursäkt.
Nu var det inte Ulf Kristersson som skrek så. Eller någon i kretsen kring honom. Utan Nooshi Dadgostar eller någon i kretsen kring henne. Reaktionen är mildare. I många fall har det nog gått under radarn hos många. Artiklarna och upprördheten har varit för liten.
Låt oss göra en faktisk jämförelse. 2016 skakade en skandal Moderaterna. En ung lokalpolitiker kallade i förberedelserna av en webbtvsändning Annika Strandhäll för hora. Han jobbade med digitala medier åt Moderaterna och det är oklart hur sändningen spreds. I vilket fall olämpligt.
Reaktionen är helt annorlunda. Han sparkades från jobbet och tvingades lämna alla politiska uppdrag. Dåvarande partisekreterare och partiledare för Moderaterna stod i tv och förklarade gång på gång att det inte var ett accepterat språkbruk. Debatten når till och med statsministern.
– Det är fruktansvärt allvarligt och det verkar vara en kultur i det partiet som partiledaren måste ta tag i, säger Löfven till TT.
Mats Knutsson skriver en krönika om att hela Moderaterna fått sig en törn. Till och med chefen för killen som sa hora flyttas. Det fullständigt kokar. Inte oväntat är retorikexperten Elaine Eksvärd ute och varnar för en trumpifiering.
Magdalena Andersson har gjort en kommentar som finns som notis. Hon säger att hon vet vem som sa det, att de borde tänka på kulturen i partiet och att hon inte hade accepterat motsvarande språkbruk. Inget krav på avgångar eller att någon sparkas. Andersson säger inte ens vem det är.
Det är skillnad på en ung tjänsteman och lokalpolitiker och på en riksdagsledamot och partiledare. En lokalpolitiker borde förstå bättre. En partiledare ska det absolut.
När dokumentären spelades in gjordes ingen nyhet om kommentaren. När det avslöjas är det ganska lugnt. Ett par dagar senare bryter Dadgostar tystnaden, säger att det inte var hon men att hon inte vill hänga ut den som sa det. Ungefär samma svar kommer när hon får frågan om det är en lämplig kommentar.
I stället för att hänga ut den som sa det så nöjer sig SVT med att intyga att det inte var Dadgostar som sa det. Utöver lite spridda saker tar hela debatten slut där. Folk kan gå vidare och det finns inget att se. Inga feminister som menar att det får vara någon jävla ordning på språkbruket i ett parti.
Men förmodligen är det inte en fråga om politisk hänsyn i media. Det är nog bara jag som inte begriper nyansskillnaden i hora och fitta.
Läs även: Byxlös Gardell förvånansvärt rolig
