Regeringen kommer att göra en reform där migranter gradvis kvalificerar sig för bidrag i stället för att ha full tillgång från början. Med 1,2 miljoner människor som inte försörjer sig själva måste bidragsberoendet minskas och det är därför en bra reform men den skulle ha sjösatts för länge sedan.
Som så ofta damp en utredning ner i går. Den här gången handlar det om förslag för att invandrare stegvis ska kvalificera sig för att få bidrag, och inte kliva rakt in och få allt utan krav eller motprestation.
Utredningen är en del av regeringens arbete med en bidragsreform som syftar till att minska utanförskapet och få fler att försörja sig själva. Det är ett välkommet initiativ – utanförskapet är enormt, och alltför mycket av de offentliga medlen går till att försörja människor som borde kunna klara sig själva.
Enligt regeringens siffror är det idag 1,2 miljoner människor som inte fullt ut försörjer sig själva, men som skulle kunna göra det. Gruppen har en oproportionerligt stor andel invandrare. Arbetslösheten är nästan tre gånger högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, och andelen långtidsarbetslösa är större an hos inrikes födda.
De två första stegen i bidragsreformen handlar om aktivitetskrav, där den som får försörjningsstöd måste delta i aktiviteter för att behålla stödet. Steg två är ett bidragstak som skapar en tydlig skillnad mellan arbete och ett liv på bidrag. Ju mer det lönar sig att arbeta, desto fler kommer att söka sig till jobb.
Den sista delen presenterades i går: en utredning som ger förslag på hur man stegvis ska kvalificera sig till välfärden. Vill man ta del av välfärden måste man självklart också bidra till den.
I grunden är det en enkel fråga. För att ett land ska hålla ihop krävs en grundläggande känsla av rättvisa. När en allt större grupp inte försörjer sig själva utan lever på andras arbete, uppstår en orättvisa som skapar splittring. Som ansvarig minister Anna Tenje säger: Sverige är inte en kravlös gemenskap. Hon har rätt.
Grunden i utredningen är att det ska ta fem år att kvalificera sig för vissa bidrag. Dessa fem år kan delas upp men måste rymmas inom en femtonårsperiod. Tiden kan kortas för den som arbetar. Med andra ord: flyttar man till Sverige och arbetar samt försörjer sig själv, går det snabbare att kvalificera sig än om man lever på bidrag.
Bland de bidrag som föreslås omfattas finns ekonomiskt bistånd, föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning, assistansersättning, äldreförsörjningsstöd och flera andra stödformer. Vid kriser ska det dock vara möjligt att ge stöd även till den som ännu inte kvalificerat sig.
Förslaget kommer i första hand att omfatta migranter från tredje land, och inte de som har skyddsbehov och får asyl.
Tyvärr finns en betydande tröghet i implementeringen. Förslagen ska först beredas, och om allt går enligt plan träder de i kraft den 1 januari 2027.
Det kanske mest intressanta är hur Socialdemokraterna kommer att ställa sig. Menar de allvar med att de har ändrat uppfattning i migrationsfrågor, är detta en central fråga – att skära i bidragen och minska möjligheten att leva i Sverige utan att kunna försörja sig.
Med 1,2 miljoner människor som inte kan försörja sig själva måste systemen reformeras. Möjligheten att under lång tid leva på andras arbete måste minska. Det kommer alltid att finnas människor – inte minst sjuka, funktionsnedsatta och andra utsatta grupper – som inte kan försörja sig. Men för friska vuxna människor måste huvudregeln vara att man arbetar och försörjer sig själv.
Reformen är bra, men den kommer alldeles för sent. Den borde ha implementerats tidigare, så att en justering hade kunnat ske innan nästa val. Sverige är i akut behov av att minska utanförskapet så att det offentliga kan rustas upp, och skatter kan sänkas.
Läs även: Liberalerna behöver ett existensberättigande snarare än en ny partiledare
