Moderaterna har en utvecklingsgrupp för friluftspolitik. Ett friluftspolitiskt program ska tydligen vara viktigt för att folket ska må bra. Det har skett ett stort skifte i synen på frihet inom Moderaterna från Gösta Bohmans frihetspolitik till dagens friluftspolitik.
Vi måste, varje dag, slåss lite för vår frihet. Det finns alltid någon som just den dagen har ett väldigt behjärtansvärt behov som bara kräver lite mer stat, lite mer pengar eller lite fler regleringar.
Lite mer stat, sedan lite till – och snart blir det en liten bäck. Bäcken växer till en å, och staten börjar i sig bli ett intresse som verkar mot folkets intresse och allt mer i sitt eget. Staten slåss mot medborgarna och deras intressen, eftersom det finns så många aktivister som ogillar att folket självt får välja.
Sett ur ett sådant perspektiv är medborgarnas frihet en onödig transaktionskostnad. Antingen väljer de fel och måste korrigeras, eller så väljer de rätt, och då blir behovet av att välja meningslöst. Det är enklare om staten väljer åt dem.
Så ska det självklart inte vara. Staten ska inte ha egna intressen, och framför allt inte mot medborgarna – den ska finnas där för att skydda och betjäna folket. Folket är chefen, och staten dess tjänare. Staten ska garantera, inte underminera, folkets frihet.
En gång i tiden var det Moderaternas roll i svensk politik att värna den friheten. Främst bland dem var förmodligen Gösta Bohman. Bohman tog frihetsfrågor på allvar, och i ett tal han höll i mitten av 70-talet sa han:
”För oss är friheten det centrala. Ingen uppgift är för oss högre än den att säkra en framtid i frihet för vår nation, för vårt folk och för vårt lands alla medborgare. En frihet mot yttre tvång och inre förmynderi. En frihet som ger varje människa lika möjligheter att utvecklas som medborgare och individ.
Det är därför vi med sådan kraft reagerar mot försök att sudda ut gränsen mellan frihet och ofrihet.”
Femtio år senare har hjulet snurrat ett halvt varv. För Moderaterna är inte längre friheten det centrala. Andra uppgifter har blivit viktigare än medborgarnas frihet. Märkligt nog är Moderaterna nu en del av dem som suddar ut gränsen mellan frihet och ofrihet.
Bitvis blir det parodiskt. Vad som är parodi och vad som är riktig politik blir en gissning snarare än en förståelse. Ett bra exempel är Moderaternas arbete med en stark och hållbar friluftspolitik. Det är alltså inte en parodi utan på riktigt, inte heller ett första aprilskämt som tolkats som allvar.
I Altinget presenteras en del av den politiken. Det blir tydligt att ingen av de aktiva underskattar allvaret i sitt kall och vikten av att hjälpa folket att välja rätt. De skriver:
”I ett nytt friluftslivspolitiskt arbetsprogram kommer friluftslivets möjligheter att nå nya grupper och agera brobyggare bli en central fråga.”
En gång i tiden kunde föräldrar lära sina barn hur man hoppade över en bäck eller hittade ett bra sätt att ta sig fram i skogen. Men det var förr. Nu har vi politiker som ska styra upp friluftslivets möjligheter som aldrig förr. Skogspromenader är uppenbarligen för viktiga för att kunna hanteras utan politik.
Politiker brukar säga att de inte ska hyllas – de står på axlarna på jättar. Att Moderaterna har klivit ner från Bohmans axlar blir smärtsamt uppenbart när man läser att:
”Det övergripande målet är att stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund, vilket vi menar ska fortsätta gälla. Men med nya tider kommer också nya utmaningar som behöver lösas, vilket blir stommen i vårt politikutvecklingsarbete.”
Att det är nya tider är uppenbart. Politiken krävs för att folk ska klara utmaningen i en skogspromenad. Men för den som höjer ett varnande finger om paternalism är vägen mot den nya friluftspolitiken stensatt med de godaste av avsikter:
”Forskning visar att fysisk aktivitet genom vistelse i naturen kan minska psykisk utmattning och stress. Vi vill därför finna svar på hur friluftslivet och dess organisationer i större utsträckning kan bidra till en bättre folkhälsa hos alla.”
Det finns, minsann, forskning som visar att man kan stressa av genom skogspromenader. Man kan undra vad den forskningen har kostat. Frågan är om någon har forskat på om regn under skogspromenader ökar risken för blöta kläder.
Det finns mängder av saker som inte behöver någon som helst inblandning från politiker. Politikens ambition att leta sig in i varje vrå av människors liv är inte något som hjälper – utan något som stjälper medborgarna. Det kostar alltid frihet. För när staten säger att det är dags att grilla, då är det du som får hugga veden och tälja korvpinnarna.
Sverige har, sedan innan maktskiftet, haft en mycket dålig ekonomisk utveckling, samtidigt som kriminalitet, bristande integration och en energipolitik som fortfarande inte fungerar är akuta problem. Det finns frågor som måste hanteras och lösas så att Sverige kan fungera igen.
Det är svårt att inte ställa sig en fråga när man läser det gravallvarliga i den nya friluftspolitiken: Är Moderaterna inte medvetna om allvaret i de svenska problemen, eller är detta ett sätt att hålla några riksdagsledamöter sysselsatta så att de inte dräller runt och stör?
