I samband med tomatkastningen mot utrikesminister Maria Malmer Stenergard hade de som genomförde sin aktion målat händerna röda. En symbol i Mellanöstern för den andra intifadan som anspelar på morden på två israeler. Men också en symbol för att anklaga någon. Spelar det någon roll om aktivisterna kände till betydelsen eller om de var nyttiga idioter?
År 2000 körde två israeler fel i Ramallah på Västbanken. Av misstag kom de till en vägspärr som upprätthölls av den Palestinska myndigheten. De arresterades och fördes till en lokal polisstation.
Situationen i området var spänd, det var under den andra intifadan, och i sammandrabbningar mellan israeliska armén och palestinier hade många palestinier dött. Dagarna innan ägde flera begravningar rum och kroppen av en död palestinier, som hade blivit överkörd, hittades utanför staden. Misstanken var att mannen hade dödats av bosättare i närheten.
Rykten började spridas att de två israeliska fångarna var israeliska agenter. En stor folksamling, upp mot 1000 personer, samlades utanför och skrek efter blod. Folksamlingen stormade polisstationen och mördade och stympade de bägge israelerna.
Efter att de bägge hade mördats visade sig en ung palestinier i ett fönster. Han höll upp sina bloddränkta händer och folkmassan jublade och applåderade. En av de mördades kroppar kastades ut genom fönstret och folk rusade fram för att slå, sparka och hoppa på den döde. Bägge kropparna drogs sedan till ett torg i närheten där morden firades.
Brutaliteten i morden och skändningarna av kropparna chockade det israeliska samhället och fick stora konsekvenser. Inte bara militärt utan tilltron till fredsprocessen, det skedde under Camp David-tiden, skadades. Israeler såg ett barbari som fick dem att rygga.
Eftersom det fanns journalister från Väst på plats spreds händelsen, trots att några av kamerorna som filmade förstördes. En brittisk journalist beskrev det han såg som det värsta han hade sett, trots att han hade bevakat Kongo, Kosovo och många andra platser. Att se en människas huvud krossas till en sörja beskrev han som något som skulle ge honom mardrömmar för resten av livet. Det finns också bilder från torget där personer står triumferande med organ som har slitits ut kropparna på de döda.
Mördarna blir beskrivna som hjältar bland palestinier och de röda händerna från polisstationen blir för israeler en symbol för fasa men för de i den då pågående andra intifadan en symbol för motståndet. Samma bilder och samma symboler får enormt olika innebörd.
Mannen med de blodiga händerna, Aziz Salha, arresterades och dömdes till livstids fängelse för mord men frigavs ett par år senare i ett utbyte av fångar. Den tredje oktober i år dödades han i en bombning i Gaza.
Händerna han visade har blivit ikoniska på båda sidor i konflikten och förmodligen känner alla israeler och palestinier till bilden. De röda händerna, blodet från de mördade, blev en symbol som alla känner igen.
När det kom ett kändisupprop framförallt i Hollywood med en liknande hand blev det en våldsam diskussion om vad som symboliserades. Bärarna av händerna svor sig fria genom att mena att det var mer oranga händer än röda. Kopplingen till den andra intifadan och morden skulle därför inte finnas. Bland annat Snopes menade att skillnaden i färg var avgörande.
Flera andra gör kopplingen till den andra intifadan. Till exempel Toronto Sun, Times of Israel, Fox, Jewish news syndicate för att ta några.
De röda händerna fortsatte att dyka upp kring kriget mellan Israel och Hamas. Symbolen är urgammal och finns i många kulturer och kontexter, bland annat på Irland som Ulsters röda hand. Den används i abortfrågan och i många andra sammanhang.
Men i sammanhanget med kriget mellan Israel och Hamas väcker den andra känslor. Det finns vissa som menar att de inte alls anspelar på Ramallah-morden utan bara anklagar andra för blod på händerna. Medan andra menar att det finns tydliga referenser till morden, inte minst genom att det är samma konflikt.
Det vanliga är att man faktiskt inte bryr sig om vad folk faktiskt menar utan istället helt fokuserar på hur den utsatta gruppen, eller vanligare deras självutnämnda representater, uppfattar det sagda. Den svenska chokladbollsdebatten handlade aldrig om huruvida någon menade illa utan om huruvida någon tog illa upp, för att ta ett exempel. Men med judar fungerar det inte så. Anser de att något är antisemitiskt brukar det viftas bort med med att judar är överkänsliga, eller rentav direkt gnälliga. Så de behöver inte tas på allvar.
De röda händerna används i Sverige och i svensk politik. Centerpartisten Abir Al Sahlani visade upp dem i Europaparlamentet utan någon större reaktion.
De kvinnor som kastade tomater på utrikesministern hade också spökat ut sig med röda händer. På en bild sitter de stolt och visar sina röda händer. Vad de menar kommuniceras och det är fullt möjligt att de är så okunniga att de inte alls förstår kopplingen. Men de återkommande ropen på en global intifada gör det osannolikt att de är nyttiga idioter.
Såväl att kasta tomater i riksdagen och de röda händerna är bägge väldigt allvarliga saker. Det är svårt att säga vad som är värst av dem eftersom de är så olika. I ena fallet ett anfall på öppenheten i Sverige och tillgängligheten till politikerna som är en del av vår demokrati. I andra fallet kan det vara en uppmaning till våld, om än kanske omedveten.
Läs även: Vargjakten borde ha varit större
