Järvaveckan har tillsammans med Indikator opinion skrivit en rapport som är väldigt intressant. De har undersökt synen på vilka åtgärder som uppfattas ha effekt på gängbrottsligheten. Svaren är uppdelade mellan dels svenskar och utlandsfödda, dels mellan de som bor i problemområden och de som bor i andra områden.

Studien är väl värd att läsas. Den är om inte helt unik ovanlig genom att den kontrasterar de som lever i de mest utsatta områdena med andra. Relationen till brott är annorlunda om man bor så att det sker brott utanför dörren och man riskerar att skadas eller utsättas eller om man bor där det är tryggt. Bor man nära brott brukar det finnas mindre av ideologi och teori.

Det är åtta insatser mot brott och hur de uppfattas som har undersökts.

1 Öka den polisiära närvaron i brottsutsatta områden
2 Satsa mycket mer på förebyggande arbete
3 Minska de ekonomiska klyftorna i samhället
4 Införa anonyma vittnen
5 Dubbla straffen för gängkriminella
6 Sänka straffmyndighetsålder
7 Införa visitationszoner i brottsutsatta områden
8 Legalisera försäljning av cannabis

Det finns tydliga mönster. De som bor nära brotten och är av utländsk härkomst efterlyser hårdare tag mot brottslingar. Det gäller inte bara hårdare straff utan även till exempel tilltro till visitationszoner.

Det generellt mest populära förslaget är att öka närvaron av poliser. Det är lätt att förstå. Finns det inga poliser på plats så kan inte brottslingar åka fast. En mer närvarande polis lär också känna området och de som bor där bättre. Efter ökad närvaro kommer förebyggande åtgärder följt av minskande av ekonomiska klyftor. Efter fler poliser är det alltså sociala insatser som rankas högst.

Minskande ekonomiska klyftor är intressant. Boende i utsatta områden har generellt högre tilltro till den åtgärden. Svenskar däremot tror mer på det än vad invandrare gör.

Ser man på andra åtgärder till exempel anonyma vittnen råder det motsatta förhållandet. Svenskar utanför utsatta områden och svenskar i områdena är skeptiska medan invandrare tror på åtgärden. En spekulation är att det handlar om att inte själva, eller andra man känner, vågar vittna. Mönstret går igen rörande visitationszoner. Där tror ungefär var fjärde invandrare på åtgärden medan svenskarna ligger lägre. Bara 17 procent av svenskar i utsatta områden tror på åtgärden.

I frågan om dubbla straff för gängbrott finns ett intressant mönster. 32 procent av alla svenskar tror att det har mycket stor effekt. Siffran faller till 29 procent för svenskar som bor i utsatta områden. 35 procent av invandrare i övriga Sverige tror på åtgärden. Men för de invandrare som bor i de utsatta områdena är siffran 42 procent. Siffrorna är lägre men mönstret detsamma för om man tror att sänkt straffmyndighetsålder hjälper.

Var man bor ger inte nödvändigtvis insikt men det är intressant att se att det är så slående skillnader. Sociala åtgärder välkomnas i alla läger, men synen på hårdare tag är klart mer uppskattad av invandrare i problemområden. Det går att förstå. Det är de som lever med brotten och riskerar att bli offer. Bor man i trygga delar av innerstaden är brotten annorlunda. Det är mer av ett samtalsämne på en middag än en vardag.

Rapporten ställer också en annan uppfattning på huvudet, att det är svenskar som vill verka tuffa som driver på om hårdare straff. De som bor nära brotten tror ofta på hårdare tag som ett medel för att få tillbaka sin trygghet och få bukt med gängen.

Utanförskapsområden har historiskt varit väldigt starka fästen för vänster i allmänhet och socialdemokrater i synnerhet. Brotten kan komma att skapa en annan konflikt politiskt. Där mycket tycks ha handlat om bidrag till personer och föreningar kan brotten och hårdare tag bli en fråga som öppnar för andra partier att få ett ökande inflytande.

Förhoppningvis kommer Järvaveckan att göra fler sådana här rapporter så att det går att följa utvecklingen över tid. Den politiska utvecklingen kan bli intressant.

Läs även: I miljörörelsens värld är du idioten