Kristdemokraternas fem punkter för att öka tryggheten förtjänar både ris och ros. Ros för att de redan nu är ganska nära M och de kan snabbt enas i en ny regering. Ris för att de vill ge polisen tillgång till DNA-register.
I tisdags presenterade Kristdemokraterna sitt rättspolitiska program inför valet: Fem punkter för att göra Sverige tryggare. I stort är det en närhet med M, regeringspartierna, med skärpta straff och fler poliser.
En viktig sak är att KD vill ändra brottsbalken så att fängelse inte längre ska anses vara sista utväg. Det är en paragraf som märkligt nog blivit kvar väldigt längre och är en vanlig orsak till att brottslingar inte fängslas utan snabbt släpps fria igen – och kan begå fler brott. Väldigt ofta när det sker allvarliga brott så har gärningsmannen straffats åtskilliga gånger tidigare. Är personen inlåst är det i många fall omöjligt att begå brott.
Även straffrabatter vill KD antingen avskaffa helt, för de över 18, eller kraftigt reducera för de som är yngre. Det är bra och genom att, som KD föreslår, skapa en ålderstrappa för rabatter minskar risken att domstolar rundar förslaget.
Den kontroversiella biten, som läckt i förväg, är att KD vill ge polisen möjlighet att ta prover från biobankar för att försöka hitta brottslingar.
Det är milt sagt jättedåligt. Världen är varken Sherlock Holmes eller CSI och jagar man en sådan vision kommer man att sluta i 1984 i stället. Staten ska inte ha register över laglydiga medborgares DNA, på samma sätt som staten inte ska få avlyssna laglydiga hur som helst eller genomsöka folks hem. Att utsättas för sådana saker är rimligt som ett straff, vid allvarlig brottsmisstanke eller liknande. Men absolut inte för alla. Det är en grundläggande integritetsfråga.
Sverige har många olika DNA-register. Det mest kända är PKU men totalt finns över 450 register med över 150 miljoner provsvar. KD är lite glidande i sina svar men nämner linköpingsmålet där en mördare togs efter att polisen sökt i ett register för släktforskning och hittat sannolika anhöriga. Det betyder i så fall att även privata databaser för släktforskning ska öppnas för polisen.
Det finns en bred oro för att DNA kan komma på drift på så vis. Från allt mellan Sci fi-oro för att man ska smygklonas till relevant oro för integritet. Har man inte begått brott eller är allvarligt misstänkt så ska inte ens DNA lagras av staten. Alla som döms till fängelse, som är långt in i utredningar och liknande är en annan fråga. Men då är det antingen en sanktion eller att det finns en allvarlig misstanke.
Dagens utspel från KD om ett REVA 2 innehåller bra bitar om DNA. Om någon uppehåller sig olovligen i Sverige, begår brott eller liknande är det fullt proportionellt att staten sparar DNA i fall att personen i framtiden begår brott eller tar sig olovligt in i landet. Men även där är det en sanktion, till skillnad från att öppna existerade register för polisen.
DNA-registren som finns är guld värda för forskare. De kan hjälpa till med allt från att snabbt identifiera sjukdomar hos barn till att vara underlag för forskning så att vi i framtiden kan bota, förebygga och på andra sätt motverka sjukdomar. Öppnas dessa kommer många att lämna och begära att deras DNA förstörs. Samma sak med de DNA-register som är privata och används för bland annat släktforskning.
DNA-bevis är också ibland mer komplexa än de förefaller. Ett fall som fick uppmärksamhet för ett par år sedan var en fest på en gård. En trevlig fest tills en objuden granne dyker upp. När han ombeds att gå utbryter handgemäng och en person skadas innan grannen går. Familjens dotter blir förtvivlad och springer ner på stranden för att sitta ensam i mörkret och gråta. Ur mörkret kommer en man som våldtar henne. Hon lyckas riva honom lite så det finns DNA-spår. DNA visar sig tillhöra en annan granne, en mycket nära vän till familjen och den som blev misshandlad. Dottern tvärvägrar acceptera att det är han och menar att även i mörkret skulle hon känna igen honom. Familjen är skeptisk och grannen nekar – men döms. När fallet tas upp i hovrätten görs en djupare granskning av DNA och det visar sig att dottern hade fått mannens blod på sig när hon hjälpte honom efter misshandeln, inte i samband med våldtäkten. På hennes kläder fanns också blod från den andre, våldsamme, grannen som sen döms för våldtäkten. Det slutar väl, men övertro på DNA fällde i första instans en oskyldig, trots att ingen trodde på hans skuld.
DNA är helt avgörande i många fall men det är ett av många sätt att fälla eller hitta en gärningsman. Det måste också ställas mot integritet och andra aspekter. I det här fallet går KD för långt.
Det är bra att se att det finns en beredskap hos både M och KD för att snabbt komma i gång och lösa bland annat problemen med brottslighet om de bildar regering. Men samtidigt får man hoppas att biten om DNA-register är en testballong och ett utspel för att verka tuffa mot brott. Ska man som politiker inspireras av popkultur är 1984 ett långt viktigare verk att ta intryck av än CSI.
