Ebba Busch skulle vilja släppa statens överskottsmål och börja låna pengar. I stället borde hon ge ett löfte om att år för år borde staten krympa lite. Det är inte folk och företag som ska behöva prioritera för att staten vill spendera mer. Det är staten som ska prioritera för att använda pengarna effektivare.
Ebba Busch tycks ha förlorat mycket av sitt omdöme. Häromdagen föreslog hon att staten skulle överge överskottsmålet. I stället skulle staten låna 50 miljarder om året i 25 år till investeringar.
Risken är annars, menar Busch, att Sverige blir omsprunget och hamnar på efterkälken. Det finns redan nu brister i finansieringen av till exempel järnväg, försvar, vägar och energisystem. Därtill skulle lånet vara litet, obalansen i budgeten skulle stanna på 0,5 procent.
Lånen skulle lyfta den svenska skuldsättningen från dagens cirka 30 procent av BNP till cirka 40 procent. Fortfarande en låg belåning jämfört med många andra europeiska stater.
Men något behov av en lånefest i Kapernaum finns inte. Sverige är ett av världens högst beskattade länder och Busch förslag är ett utslag av lättja. Politikerna närmast badar i pengar. Konflikten är att hon inte vill ta en strid med någon om att spara pengar utan det ska vara nya pengar. Enkla, sköna, konfliktfria lånepengar. Så slipper hon och regeringen stoppa det allmänna slöseriet.
Att tro att det inte finns ett årligt sparutrymme på 0,5 procent av budgeten är absurt. Det dräller av bidrag, myndigheter och liknande som kan läggas ner helt eller genomgå stora besparingar. Ägnar man sig dessutom inte åt att skära tunna skivor med en osthyvel så kan det gå fort.
En möjlighet inför nästa mandatperiod är att nollbudgetera. Då sätter sig Tidöpartierna ner tillsammans något år innan valet och bestämmer vilka bidrag och myndigheter som är nödvändiga. Sen gör man en budget för den verksamheten och den budgeten bestämmer skatten.
Gör man så med horisonten minst fyra år framåt är det fullt genomförbart. Då kan befintliga projekt och verksamheter löpa ut, läggas ner löpande och annat fasas bort. Planen är känd av alla så det finns gott om tid att söka nya jobb och liknande för att hålla kostnader för omskolning och liknande nere. Jobbar man på Sida, Jämställdhetsmyndigheten eller liknande myndigheter så vet man att den upphör om något eller några år.
Att som i dag utgå från föregående budget och sen öka lite här och minska lite där ger aldrig en ny riktning och tenderar att behålla väldigt mycket som inte behövs.
Hade det varit mer ordning på Busch hade hon antingen föreslagit stora besparingar eller en plan för att stuva om vart pengarna går. Lånefesten är den lates alternativ. Den som inte klarar av att prioritera måste låna pengar eller höja skatten.
Det minsta man kan begära av en minister i en borgerlig regering är att kunna prioritera. Att kunna se och förstå vad som är viktigt och att kunna använda pengarna på ett rimligt sätt.
Ebba Busch borde se till att leva upp till det kravet. Dessutom borde hon jobba för sänkt skatt, inte ökade statsutgifter.
Ett bättre löfte hade varit besparingar i form av att budgeten, oavsett tillväxt, minskar med 50 miljarder per år under nästa mandatperiod. Då måste regeringen prioritera medan medborgare och företag får behålla sina pengar.
