En bonde i Bankeryd måste be grannarna om lov för att få gödsla. I sämsta fall måste han kontakta 190 hushåll och få ett medgivande från alla i hushållet. Det är så dumt, och helt emot vad Sverige behöver och vad politiken vill. Myndigheterna måste börja arbeta för folkets bästa.
Det sägs att blott Sverige svenska krusbär har. Kanske gäller det också något annat: en särskilt egenartad svensk byråkratisk destruktivitet. Ett färskt exempel utspelar sig utanför Bankeryd, i närheten av Jönköping, där en bonde nyligen sökte tillstånd att utöka sin verksamhet.
Den stackars bonden ansökte om ett tillstånd hos Länsstyrelsen, men när locket öppnades petades nya villkor in. Det mest löjeväckande var att det för att få gödsla krävdes ett godkännande från grannarna. Totalt 190 bostadshus ska tillfrågas innan det gödslas. Dessutom får det bara gödslas på vardagar. Det viktiga är alltså inte om det är vädermässigt rätt att gödsla.
Utöver vansinnet med gödslingen medför utökningen av antalet djur på gården att gödselbrunnar måste täckas. Något som kostar miljoner. Det är en kostnad som, genom att skrivas in som ett villkor i tillståndet, inte går att söka bidrag för. Bonden får alltså betala miljoner för att få ha fler djur och för att lösa något som inte är ett problem.
Det mest anmärkningsvärda är ändå grannarnas förmodade vetorätt. Gården är äldre än de flesta hus i området; människor har alltså valt att bosätta sig intill en åker. Ändå förväntas bonden nu fråga om lov för att bedriva en grundläggande del av jordbruket. Själv undrar han uppgivet om han måste gå runt och knacka dörr. Myndigheterna har inte ens klargjort om det räcker med ett medgivande per hushåll eller om alla boende måste godkänna eller om tillståndet ska inhämtas inför varje gödsling.
Han har tidigare haft kontakt med boende som bett honom att inte gödsla, men då inför speciella händelser, som till exempel studentfiranden. Bonden kommer med hjälp av LRF och Ludvig & Co:s jurister att överklaga.
Myndigheternas Sverige saknar en övergripande idé om vad som är bra och dåligt. En ryggmärgsreflex tycks vara att all byråkrati trots allt tjänar folket. Det är en farlig brist. Byråkratin borde vara liten och med ett tydligt syfte att tjäna folket. I stället har byråkratin en annan syn på sin roll i samhället: föreställningen att mer byråkrati alltid tjänar allmänintresset, att varje ny regel är ett steg mot ordning och reda. Men utan en gemensam riktning riskerar regelverken att motverka varandra – och i värsta fall motverka samhällets egna behov. Det är väldigt skadligt för landet som helhet.
Till exempel befinner sig Sverige i ett större militärt hot än på länge. En viktig del i att kunna försvara sig är att ha en god tillgång på mat som produceras i Sverige, så att vi inte blir beroende av import. Därför är bönder också väldigt viktiga för försvaret av Sverige. Att det sitter byråkrater och bestämmer att man ska krångla med gödsling går tvärs emot vårt behov av egenproducerad mat.
Tvärtom borde ju den svenska matproduktionen öka markant. Myndigheter borde för flera år sedan ha fått tydliga instruktioner att bistå svenska bönder. Men också att ta fram förenklingar av regler, regler som kan avskaffas, skatter som skadar och annat som kan förbättra villkoren för svenskt jordbruk.
Erik Slottner är den minister som har stort ansvar för frågan. Han har ansvaret för länsstyrelserna, de myndigheter som ofta sätter käppar i hjulet för bönder. Varför har han inte gett länsstyrelserna ett tydligt uppdrag att underlätta för svensk matproduktion?
Ett sådant uppdrag borde dessutom omfatta hela de gröna näringarna: jordbruk, skogsbruk och fiske. Det borde också slå fast en enkel princip: EU-regler ska tolkas så välvilligt som möjligt. När redan komplicerade regelverk kombineras med organisatorisk dumhet blir resultatet alltför ofta likt det vi ser i Bankeryd. Idiotiska tolkningar av redan dåliga regler ställer alltför ofta till det när byråkrater får fritt spelrum.
Det går att göra bra saker och förbättringar om man vill. Det behöver inte vara fall efter fall med byråkrater som sätter käppar i hjulet för folk som ägnar sig åt viktig verksamhet.
Det behöver inte vara så. Det behöver inte vara så. Med politisk vilja kan regelbördan minska och myndigheternas arbete riktas om. Det skulle vara en välkommen påminnelse om något grundläggande: myndigheter finns till för medborgarna – inte tvärtom.
Läs även: Är judo rasism eller har vi onödiga myndigheter?
Följ mig gärna på X/Twitter
