Den centerpartistiska Europaparlamentarikern Emma Wiesner har, som det heter, begått en debattartikel. Det är en på många sätt fascinerande text.

Wiesner menar att presidentskiftet i USA har gett EU ett guldläge. Att amerikanerna minskar takten i den gröna omställningen ger Europa en chans. ”Låt USA:s förfall bli Europas vinst” som hon själv har kallat texten.

EU ska med regleringar, alltså klimatmål, lagstiftning och liknande, tvinga fram en grön industri som resten av världen sen kommer handla enormt mycket av. Vi kommer att bada i guld som hennes partiledare uttryckte det. Hon klargör sin ståndpunkt:

”I stället måste Sverige och hela EU snabbt fånga dagen och positionera sig som den verkliga globala ledaren både när det kommer till klimatåtgärder och innovation och investeringar i grön teknik.”

Problemet är inte i första hand att hon smyger in ett ”carpe diem” utan att det är en tävling där det nästan inte finns några deltagare. USA, BRICS och många dyker inte ens upp till starten. Men Wiesner menar att vi kommer att vinna. Förmodligen har hon rätt, som närmast ensam tävlande är det lätt att vinna, men det kommer att bli en pyrrhusseger eftersom vi tar stora kostnader utan att få vinster.

Hon skriver:

”’USA innovates and the EU regulates’ (USA förnyar och EU reglerar), brukar de cyniska påstå.
Nu när USA backar in i framtiden får vi inte distraheras av vår frustration. Vår omställning är vår konkurrenskraft, vår superkraft.”

Det är alltså en superkraft som bygger på att det regleras fram ett behov. På samma sätt kan man göra tillverkning av dumstrutar till en framtidsbransch, det krävs bara en lag som säger att man måste bära en om man är utomhus. Branschen kan senare öka sina vinster genom att kräva att det är olika färg på strutarna före eller efter lunch.

Dumstrutsbranschen skulle växa, mängder av företag skulle köpa in strutarna, men skulle vi uppnå tillväxt eller ökat välstånd?

För där ligger problemet. Det finns ingen efterfrågan, det finns ingen önskan från näringslivet. Efter ett par decennier av klimatdebatt är fortfarande efterfrågan väldigt begränsad. En enkel kontrollfråga är hur mycket extra man är beredd att betala för en bostad om det är grönt stål i de bärande balkarna.

Klimatångest och tillhörande konsumtion tycks mest ske i journalisternas kompiskretsar. Och utanför EU går resten av världen lite på i samma tanke.

Men optimismen går inte att ta fel på. Wiesner menar att:

”Faktum är att varje amerikansk dollar som inte längre kommer läggas på grön teknik är en potentiell euro till Europas tillväxt.”

Nyckelordet är just potentiell. Väldigt potentiell. Marknaden har påtagligt låg tilltro till att vi kommer att bada i guld. När SSAB nyligen i smyg drog sig ur en satsning på Hybritteknologi i USA hoppade kursen upp i ett litet glädjesprång. Den gröna satsningen sågs som en börda av marknaden, inte en tillgång. SSAB är långt ifrån ensamma.

Vindkraftsekonomin är en form av ekonomisk blödarsjuka. På branschnivå slogs ett förlustrekord med 4,6 miljarder för 2023. Av de sju år som det finns aggregerad data för är alla åren förlust på branschnivå och trenden är inte positiv. Utbyggnad tycks dessutom leda till ökade förluster.

Men paradexemplet är förmodligen Northvolt. Ett bra exempel på hur avlägsna guldbaden är. Men skam den som ger sig. Med samma iver som en mellanchef som har varit på kurs och fått lära sig att på kinesiska är det samma tecken för kris och möjlighet fylls Wiesner av hopp:

”Alla miljoner i klimatinvesteringar som Trump i detta nu river upp, måste vi snabbt och smart se till att styra om till EU.”

Kanske är det värt att notera ärligheten i att hon skriver miljoner och inte miljarder.

När USA inte längre vill lägga krokben för sina företag vill Centern blåsa i väg ännu mer pengar. För i grund och botten är det offentliga medel det handlar om. De privata satsningarna har ofta svårt att få riskkapital. Undantaget är Northvolt, där Wiesner tidigare var anställd och ansvarade för offentliga frågor och hållbarhetsfrågor.

Hon verkar dela sin forne chefs dogmatiska tro på de gigantiska vinsterna som finns precis runt hörnet. Bara lite mer pengar så kommer vinsterna.

”I debatten efter EU-valet 2024 så skulle man lätt kunna få intrycket av den gröna omställningen är överspelad. Men svenska och europeiska företag har sedan länge styrt om sin planering och deras budskap är tydliga: håll kursen, vi har investerat miljarder i den här omställningen.”

Samtidigt menar Europas största partigrupp, EPP, där M och KD ingår, att de vill ha en paus i klimatpolitiken. Det har varit för mycket och gått för fort så det krävs ett andrum. Kanske hade det varit mer rättvisande att tala om en vapenvila mot företagen.

De som tror att det finns inte bara en kruka med guld utan ett helt badkar fullt av guld runt hörnet blir allt färre varje år. Företag och politiker backar. Det borde Wiesner ta till sig i stället för att tro att man ska sprätta iväg ännu mer pengar.

Läs även: Fyra år av förlorad debatt