Gnosjöandan är ett välkänt begrepp som syftar på en kultur i ett lite större område som smålänningar kallar GGVV. Gislaved, Gnosjö, Värnamo och Vaggeryd. En del av Jönköpings län känt för sitt företagande.

Delar av områdets framgång är knuten till innovation men väldigt mycket är typiskt småländskt. Hårt arbete och att sträva efter att göra allt lite billigare, att inte låta något förspillas. Kan någon göra en skruv för en krona kan jag göra den för 99 öre.

En kompis från Värnamo berättade för ett par år sedan om hur han var hemma inför jul. Några saker till julbordet saknades och han gick för att handla. I kassakön hamnar han bakom en äldre kvinna och två killar i sena tonåren. Kvinnan vänder sig om och frågar en av killarna om han har skaffat ett jobb. När svaret blir nekande säger kvinnan att det är hennes pension han slösar bort.

Ett annat exempel på fenomenet stötte jag på när jag pratade med en kommunstyrelseordförande från GGVV om långtidsarbetslösa. Han kunde namnet på de flesta. Och för att ge ett sista exempel så skrev en lokaltidning för ett par år sedan om en man som hoppade av SFI och startade en pizzeria. När han fick frågan om varför, svarade han att han var ensam kvar på kursen. Alla andra hade antingen skaffat jobb eller flyttat.

Kombinationen av starkt socialt tryck och små kommuner är viktigt och en förklaring till varför en sådan kultur finns i små kommuner snarare än stora. Anonymiteten och möjligheten till subkulturer och parallella samhällen dödar det sociala trycket som finns i små kulturer. På gott och ont. Det fungerar också bra som del av integration, Gnosjö är i botten av kommunerna när det kommer till att fullfölja SFI. Orsaken är att deltagarna går vidare till jobb i stället.

Inom Sverige är det sällan konstigt att tala om olika kulturer eller ibland mentalitet. Bruksortsmentalitet kontrasteras mot annat och bitvis är det en kultur som även politiken vill omstöpa. Skillnaden på goa göteborgare och tysta norrlänningar är lika känd.

Däremot blir det svårare när andra kulturer skall diskuteras. Då brukar kulturella drag reduceras till yttringar som mat, dryck eller klädsel. Hedersvåld, klansamhällen och liknande problematiseras inte på samma sätt.

Förmodligen är det här Centerpartiet och Annie Lööf har hamnat fel. När de talar om fler Little Italy eller Chinatowns så ser man framför sig ett Värnamo med en annan matkultur och ett annat mode. Allt utom kläder och mat är sig lika. På senare tid har centern börjat glida. De ser absolut inte längre parallellsamhällen som ideal, utan vill få bort dem. Det är bra.

Däremot verkar de fast i bilden att världen är Värnamo och Värnamo världen. Hedersvåld, flickors frihet, påtvingade äktenskap är ofta djupa traditioner som kräver mer än ett jobb att få bukt med. En del av en kultur måste ersättas med en annan för att integreras. Jobb är en viktig del men det finns en bredare problematik.

Vill man uppnå en god integration, få bukt med parallellsamhällen, hederskultur och liknande problem så måste det börja med insikten att människor och kulturer är olika. Inte bara värnamobor, goa gubbar eller tystlåtna norrlänningar. Eller skillnaden i Gnosjöanda och bruksmentalitet.

Värnamo och Gnosjöandan är bra och det behövs mer av sådant. Men alla människor är inte Värnamobor om än med annat språk, andra kläder eller matvanor. På samma sätt som den lokala kulturen byggs av ett socialt tryck i Värnamo och Gnosjö så byggs den i utanförskapsområdena av det sociala tryck som finns där. Det spelar roll för ett områdes utveckling om det finns ett tryck på arbetslösa att skaffa ett jobb. På samma sätt som det spelar roll om det finns ett tryck för eller emot tonårstjejers rätt att klä sig som de vill. Eller ha pojkvänner.

Människor formas i och av kulturer.