Regeringen har fattat ett klokt beslut i att sänka skatten på snus. Snus är mindre farligt än röktobak och det bör speglas i beskattningen. Snuset har gjort att Sverige har lägsta andelen rökare i EU och långt mindre tobaksskador än resten av unionen. Vi borde därför arbeta för att få exportera snuset.
I dag sänks skatten på snus. En dosa snus blir ungefär 3 kronor billigare. Samtidigt höjs skatten på cigaretter med cirka 4 kronor per paket. Skattesänkningar är ju alltid av godo, men det här är för en gångs skull en justering av tobaksskatten som speglar ett slags förnuft.
När regeringen fattade beslutet beskrev de tanken:
”För tobakssnus finns dock skäl att i stället sänka skatten. Skatten på tobakssnus är i dag klart lägre än skatten på cigaretter och röktobak, eftersom cigaretter och röktobak bedöms utgöra en större hälsofara.”
Tar man ut skatt för att kompensera för fara, och för att ha ett ekonomiskt styrmedel måste givetvis skattesatsen spegla faran. Cigarretter ger mer skador än snus och därför finns ett förnuft i att de beskattas hårdare. Sannolikt finns en påverkan i hur de beskattas och används.
Självklart blir prussiluskorna arga. Det kan ju faktiskt tänkas att någon gör något som är trivsamt och dessutom får lite lägre skatt.
– Det här förslaget kan tolkas som att tobaksindustrins budskap om harmredcution har fått fäste inom politiken, säger Lena Sjöberg, Tobaksfaktas ordförande. Stavfelet är hennes, om det inte är så att harm reduction är så läskigt att man inte får säga ordet.
Det finns en påtaglig fanatism i det synsättet. Det är alltså inte en seger att fler går till ett mindre farligt tobaksalternativ utan i stället ett hot mot ett samhälle fritt från tobak.
Det vore onekligen trevligare med en nollvision för prussiluskor och andra glädjedödare än för tobak. Problemet är ju inte att folk använder tobak utan att folk dör av det.
Samma fanatism speglas i EU. Där är ambitionen är att EU ska bli tobaksfritt 2040. En fråga EU inte borde ha någon beslutsmakt över utan det borde vara upp till var och en att befatta beslut om. Men måste EU ha synpunkter borde väl målet vara att det skulle vara noll döda snarare än tobaksfritt. Tobaksbruk som inte dödar kan väl knappast finnas skäl att vara emot?
Om texten läses av en kålrot till prussiluska eller glädjedödare så finns både insikt och kunskap om att snus inte är morötter men att det är väldigt mycket mindre farligt än rökning.
EU:s mål om tobaksfritt definieras som att maximalt 5 procent av en generation röker dagligen. Sverige har mycket låga nivåer i jämförelse med resten av EU. I hela den svenska befolkningen röker 6 procent dagligen. Det finns stora skillnader i om man har arbete, söker arbete eller lever på sjukpenning jämfört med om man försörjer sig själv. På samma sätt spelar inkomst in. Bland de som får sjukpenning eller aktivitetsersättning är andelen rökare nästan tre gånger högre enligt Folkhälsomyndigheten.
Kontrasten mot EU är milt sagt slående. I genomsnitt röker 26 procent och bland unga (15-24 år) är siffran 29 procent. Sverige är lägst och Bulgarien är högst i EU. 2019 rökte nästan 30 procent av bulgarerna och nästan 15 procent rökte mer än ett paket per dag. För svensk del var motsvarande siffra 6 procent rökare och ungefär 1 procent storrökare. EU uppskattar att 700 000 rökare dör i förtid varje år.
Jag är väl medveten om att den här typen av statistik inte är linjär funktion. Men låt oss bara anta en sådan förenkling för resonemangets skull. Om 700 000 dör vid ungefär 25 procents rökare så skulle i så fall ungefär 140 000 dö vid 5 procent. Det är en stor skillnad som innebär över en halv miljon räddade liv om året. Åter vet jag att all sådan statistik är skakig. Men poängen är att väldigt många liv blir längre om färre röker.
Men vill man bedriva något slags av billig och effektiv folkhälsopolitik borde det första vara att släppa snuset fritt inom EU. Liksom se till att hålla en stor skillnad i skattesatser på snus och cigaretter.
I stället ägnar sig EU åt dumheter som ger ganska lite effekt och förmodligen har en negativ påverkan jämfört med om snuset vore fritt. Snuset får inte släppas fritt i EU eftersom man inte vill ha in fler produkter av tobak, när tobaken ändå ska bort. Att det egentligen är dödsfallen man vill bli kvitt glömmer man.
Det är väldigt tydligt att det handlar om ideologi snarare än folkhälsoarbete. Glädjedödarna ska få hemsöka befolkningen och deras glädjeämnen i stället för att hitta sätt där det går att ge befolkningen njutningsmedel som de gillar men inte dör av. En inte vild gissning är att när ”segern mot tobak” är vunnen är nästa krig mot kött, socker eller alkohol.
Regeringens hantering av skatter kring snus är inte bara rimlig utan bra. Men menar regering allvar med folkhälsoarbete borde man lägga ner minst halva, helst hela, Folkhälsomyndigheten och i stället använda pengarna till att anställa lobbyister för att tillåta export av snus inom EU.
Det skulle minska både på tobaksdöd och glädjedöd. Två flugor i en smäll!
