I Tidöavtalet slogs det fast att skatten på ISK-konton skulle sänkas. ISK är ett slags sparkonto för till exempel aktier och andra värdepapper som inte vinstbeskattas utan schablonbeskattas. Skatten är låg och är en andel av beloppet på konton men har stigit kraftigt på grund av att räntorna stiger.

Regeringen, uppbackade av Sverigedemokraterna, la ett förslag om att helt skattebefria de första 300 000 kronorna som sparas på ISK-konton men när budgeten lades var förslaget borta. Förhoppningvis är förslaget bara framskjutet en budget men det innebär att det sannolikt är tidigast i budgeten för 2025 som en sänkning kan komma.

Reformen är viktig eftersom den skapar en förutsättning för många att kunna bygga en budget, ett långsiktigt sparande, investera pengar åt barnen eller på andra sätt ha investerade pengar för framtiden som inte blir inlåsta av skatter. Med de skenande elpriserna förra året är det uppenbart att det krävs budgetar av andra skäl också.

Företrädare för Tidöpartierna har antytt att det handlar om inflationsbekämpning att skatten inte sänks. Det är ett väldigt märkligt argument. Sänker man skatt på arbete så finns en risk att det påverkar konsumtionen och driver på inflation. Däremot om man sänker skatten på sparande finns ju en rörelse av kapital från konsumtion till sparande. Sätter folk in sina löner i sparande i stället för att konsumera så tappar man ju inflationstryck snarare än ökar det. Ökat sparande driver inte kortsiktigt upp inflationen.

Det är mycket som är märkligt med regeringen och ISK. Kanske är det så enkelt att regeringen drömmer om att sänka skatter men inte vill bli av med intäkter. Men skattebetalarna vill inte höra om drömmar utan se skattesänkningar. Pengarna är folkets, inte finansminister Svantessons. Hon och de andra fick förtroende att bilda regering delvis på grund av löften om sänkta skatter. Svantesson själv formulerade det så här innan valet:

”Lata regeringar höjer skatten – jag vill fokusera på att prioritera och att stärka arbetslinjen istället.”

När det kom till brytpunkten för statsskatt gick det utmärkt att stoppa en indexerad höjning och låta fler betala mer i skatt trots att de inte borde. Men när det kommer till ISK går det inte att ens stoppa, eller frysa, den indexering som är knuten till den snabbt stigande räntan. I bägge fallen är resultatet detsamma – höjda skatter. Något som en moderat finansminister aldrig borde ägna sig åt.

Det är viktigt både för landet och för enskilda med ett stort sparande. Företag behöver tillgång till kapital i olika former som de kan få tillgång till via sparandet. Medborgarna å andra sidan kan få ett växande kapital till ett nytt boende, till pension, som en buffert, till studier eller till annat. Pengar både för att kunna växa eller för trygghet. Båda sidor behöver varandra och bygger skatter en kil försvåras för båda.

Egna pengar är bland den största, om inte den största, tryggheten som finns. Händer något så kan situationer pareras oavsett om det är en skada på hemmet eller annat. Egna pengar gör också att man inte står med mössan i hand gentemot staten. Sänks pensioner, avdrag förändras eller annat så finns en möjlighet att drabbas mildare.

Att inte sänka skatten på sparande är osannolikt dumt. Särskilt i tuffare ekonomiska tider. En borgerlig regering ska inte skydda sina inkomster utan värna medborgarnas pengar.

Namninsamlingar ger väldigt sällan effekt. Det är i huvudsak ett sätt att få enskilda att ta ställning. Men det är å andra sidan en ofta enkel och snabb handling.

Frida Bratt, sparekonom på Nordnet, har en namninsamling för att försöka påverka regeringen. Hon förtjänar många fler namn på sin lista.