Ett spöke går runt Mikael Damberg – övernaturlighetens spöke. Politiskt har Damberg förmodligen aldrig tagit klivet till att bli en av dem som tror på Marx. Men hans stab hemsöks ändå av det övernaturliga – och det ger honom problem.

Elisabeth Ellidotter har arbetat nio år på Socialdemokraternas kansli, som assistent åt just Mikael Damberg. För en tid sedan förändrades hennes arbetssituation till det sämre – hon började utsättas för kränkande kommentarer och särbehandling.

Trots att det handlar om arbetarrörelsen – som brukar hylla rätten att vara sig själv – så gällde det inte Ellidotter. Hon var annorlunda, men på ett sätt som inte ryms i arbetarrörelsens bild av hur man ”ska vara” om man är sig själv.

En gång i tiden hävdade Socialdemokraterna att ”Alla ska med”. När det kommer till Ellidotter är det istället en som ska ut – hon. Arbetssituationen försämrades gradvis och ledde till vad hon själv beskriver som en ”provocerad uppsägning”.

Nu stämmer hon Socialdemokraterna i Arbetsdomstolen. Hon kräver 400 000 kronor i skadestånd.

Vad är det då som hemsöker Socialdemokraterna så till den grad att anställda tycks utsättas för mobbning? Jo, Ellidotter har en bisyssla som medium och healer – en verksamhet som kanske snarare förknippas med Miljöpartiet. Socialdemokraterna bedömde att hennes bisyssla utgör en ”medial risk”.

”Den bisyssla du anmält godkänns inte av arbetsgivaren eftersom den anses vara olämplig i förhållande till dina arbetsuppgifter och den företrädare du arbetar med. Vi ser bisysslan som en medial risk.”

Ellidotter menar att hennes andlighet aldrig varit någon hemlighet. Det tycks inte heller finnas någon tydlig förklaring till varför just hennes tro skulle vara mer problematisk än någon annans. Är Damberg en särskilt övertygad ateist?

I ett bredare perspektiv tar Socialdemokraterna ett stort kliv. De säger att det är viktigare hur en arbetsgivare framstår, än att en anställd får vara den de är. De antyder att tro – i sig – kan vara besvärande för en arbetsgivare.

Men det mest talande är kanske det vi sett hundratals gånger förr med Socialdemokraterna: det finns egna barn och andras ungar. Andra arbetsgivare ska omgärdas av hårda och strikta regler, men risken att Damberg ska behöva skämmas räcker för att dra i nödbromsen.

Som så ofta är vissa djur mer jämlika än andra. Och där religiösa attribut annars snabbt klassas som diskriminering eller till och med rasism, handlar det i detta fall om något helt annat – nämligen att chefen tycker att det är pinsamt.

Kanske är det mer pinsamt att en blivande finansminister är så beroende av sin assistents råd, än att hon tror på healing. För är hon inte en rådgivare – varför är det då så viktigt vad hon tror på? Och varför är det pinsamt att det blir känt?

Men det verkligt pinsamma ligger någon annanstans. Socialdemokraterna är nämligen mästare på att skapa regler och hinder som försvårar för andra arbetsgivare att styra över sin personal. När det däremot gäller dem själva – då gäller andra principer.

Anställningstrygghet eller att vara en ”medial risk” – vilket väger tyngst? För Socialdemokraterna är svaret uppenbart. Och de är beredda att försvara det i domstol.

Det finns uppenbarligen spöken som går runt Mikael Damberg – och det övernaturliga tycks både skrämma honom och genera honom. Inom socialdemokraterna borde hans agerande väcka ilska. Alla socialister borde väl behandla varandra som kamrater och vänner, men icke i Dambergs stab.

Att proletärer i alla länder borde förena sig? Nej, det tror han inte alls på.

Läs även: Bidragsfusk är mer accepterat än förr