Moderaternas partiledare Ulf Kristersson tappar förtroende i egna och andra partiers led. Det finns flera orsaker men en av dem är att han mer söker beröm och likhet med Socialdemokrater än med de egna. Utspelen kring Iran är bara ett av många exempel, men där den förre partiledaren Ulf Adelsohns utspel gör konflikten så tydlig.
Moderaternas partiledare, Ulf Kristersson, har problem med väljarnas förtroende.En lång rad skandaler – inte minst kring de nationella säkerhetsrådgivarna – har urholkat hans trovärdighet. Men det finns också ett annat problem: likheten med Socialdemokraterna.
Läs även: Förtroendet rasar för Kristersson – väljare föredrar Åkesson
Moderaterna mår bäst när de skiljer sig tydligt åt från Socialdemokraterna. I många frågor hamnar de dock alltför nära, vilket gör att skandalerna slår hårdare.
Kontrasten blir tydlig när Ulf Adelsohn uttalar sig om Iran. Han är tydlig både med vad han tycker – och att han är något annat än Socialdemokraterna.
”Folkrätt måste enligt vår tids bedömning vara baserad på en rätt för folk, som i fria val utser sitt styre. Att en förtryckarregim som förvägrar sitt folk demokratiska rättigheter, uttalar att de vill förinta en annan nation, finansierar terrorgruppers verksamheter och stödjer andra diktaturers angreppskrig, skulle vara skyddade av folkrätt ter sig för mig obegripligt. Även om det alltfort formellt förhåller sig så.”
Läs även: Adelsohn tar bladet från munnen om Iran
Låt oss jämföra med Socialdemokraternas partiledare, Magdalena Andersson:
”Den eskalerande konflikten mellan Iran och Israel utgör en allvarlig säkerhetsrisk för hela Mellanöstern, och potentiellt också globalt. Iran kan inte tillåtas utveckla kärnvapen. Med USA:s bombningar i natt riskerar vi att se en ytterligare upptrappning av en redan väldigt farlig situation. Nu måste alla sidor göra allt för att få parterna till förhandlingsbordet, upprätthålla internationell rätt och nå de-eskalering och dialog.”
Konflikten mellan de två är tydlig. Andersson vill återgå till den diplomati som har misslyckats i över 20 år. Att motverka Irans kärnvapenmöjligheter ser hon som en risk för upptrappning – snarare än ett sätt att lugna situationen.
Men låt oss nu se på Ulf Kristersson:
”Regeringen följer noga händelseutvecklingen efter nattens attacker mot Irans kärnvapenprogram. För Sverige förblir det viktigt att Iran inte utvecklar kärnvapen. Det är också viktigt att våldsspiralen i Mellanöstern stoppas. De-eskalering, återhållsamhet och en återgång till samtal och diplomati är nu av största vikt. Regeringen för nära dialog med våra partners och allierade.”
Här kommer det märkliga – och Kristerssons stora brist: han ligger närmare Andersson än Adelsohn. Vad är det som får en moderat statsminister att stå närmare oppositionsledaren än sin egen företrädare? Borde det inte vara Ulfarna som är ense?
Adelsohn har dessutom rätt. Iran är en skurkstat som absolut inte ska ha kärnvapen. Regimen har plågat sina egna medborgare, hotat att utplåna Israel, försökt mörda svenskar, fängslat svenskar och göder gängkriminalitet i Sverige. Varför skulle man hålla tillbaka mot dem?
Särskilt som Iran konsekvent struntar i allt vad internationell rätt och mänskliga rättigheter heter. Regimen mördar, torterar och förtrycker – både inom landet och utanför dess gränser. Varför ska en sådan regim åtnjuta skydd från samma internationella rätt som den själv har förkastat?
Stödet för Iran i Sverige torde dessutom vara mycket litet. Med tanke på gängvåldet, mordförsöken och alla som flytt hit från regimen borde det vara uppenbart för de flesta vilket slags stat Iran är.
Så varför låta som Jan Eliasson? Frågan har inget bra svar. Det bästa svaret är att om man vill ha förtroende som borgerlig statsminister och partiledare, ska man inte låta som Jan Eliasson – utan som Ulf Adelsohn.
Framför allt borde det vara självklart att folkrätten måste tolkas så att den skyddar folk – inte regimer. Det är inte den iranska diktaturen som förtjänar rättsligt skydd, utan det iranska folket. Den internationella rätten har svikit dem i nästan femtio år.
Hade Kristersson stått upp för iranierna och inte diktaturen, hade han vunnit både stöd och trovärdighet. Nu får han i första hand applåder från personer som Jan Eliasson och Carl Bildt – två profiler som står utrikespolitiskt väldigt långt från Kristerssons väljare.
Läs även: Almedalen, där demokratin räddas - ett glas rosé i taget
