Kanske borde man inte förvånas, men det är faktiskt svårt att låta bli. Israel angrips av Iran, som skickar upp mot 200 missiler mot landet. Ändå är det Israel som uppmanas att dämpa sig och inte eskalera konflikten ytterligare.

Till och med FN:s generalsekreterare, som åtminstone borde försöka agera neutralt, vill inte tydligt fördöma Irans attack utan nöjer sig med att fördöma hur konflikten breddas genom eskalering efter eskalering. En illa dold kritik mot de israeliska angreppen mot terroristorganisationen Hizbollah. Han kräver också att det blir en vapenvila. Däremot kräver han varken fred eller avväpning av terrorister.

När Israel angrips från Iran, Libanon, Jemen, Palestina, Irak och Syrien av antingen stater eller grupper är det fortfarande Israels fel och deras ansvar att konflikten inte ska växa. Det är ett märkligt perspektiv som aldrig upphör att förvåna. Tror någon på allvar att det hade varit krig i regionen om inte Iran och Hamas hade släppt lös pogromen den 7 oktober i fjol? Vad annat än det anfallet har triggat i gång konflikten?

Samma dumheter finns i Sverige. Den före detta utrikesministern Jan Eliasson tycker att det är smärtsamt att se hur Netanyahu förnedrar Biden genom att försvara landet han styr och ser en fara i Netanyahus tro på en militär lösning. Inte Irans tro på militär lösning utan Israels. Samma Iran som, enligt DN, sköt robotar mot bland annat skolor. Kanske trodde de att även Israel använder skolor som vapenlager. Har Iran någonsin på något sätt försökt ha en diplomatisk lösning med Israel? De erkänner ju inte ens Israels existens.

Varken medier eller politiker reser krav på att Iran och de terroristgrupper som de använder i sitt proxykrig ska lägga ner vapen för att få slut på kriget. Inga krav på att omedelbart släppa de kidnappade israelerna. Däremot manas Israel till lugn. Alltså landet som besköts med 200 missiler från Iran.

Regeringen är inne på samma spår. Utrikesminister Maria Malmer-Stenergard känner stark oro och en frustration över eskaleringen och hon kräver ett eldupphör, inte avväpning av terrorister eller ens en riktig fred. Utan i praktiken en andningspaus för terroristerna.

Den mjuka tonen förvånar faktiskt av många skäl. Nyligen avslöjades att Iran genomförde en påverkansoperation mot Sverige, som eldade på korankravallerna. Iran har också använt gängkriminella för att genomföra operationer i Sverige.

Samma natt som Israel anfölls attackerades israeliska ambassader i Sverige och Danmark. I Danmark har tre svenska ungdomar arresterats.
Det går ju att spekulera i om några främmande intressen har kunskap om vad som har skett där.

Trots att det borde vara självklart att förstå vilken stat det är som vill oss illa är kritiken mot Iran mild. Iran skjuter 200 missiler och alla ska lugna sig. Är tanken att Sverige ska deeskalera om Ryssland skjuter ett par hundra missiler mot oss? För med tanke på upprustning, Natomedlemskap och annat verkar det som att den svenska strategin i så fall är att slå tillbaka, inte att deeskalera situationen och nöja sig med att påtala det olämpliga i att skjuta missiler mot civila.

Den hypotetiska frågan om Sverige skulle deeskalera efter ett massivt ryskt missilangrepp eller svara militärt är intressant av flera skäl. Delvis för att vi ska få en uppfattning om hur regeringen tänker agera i händelse i krig. Delvis för att besvara frågan om Israel har rätt att försvara sig men också för att ge besked om det finns en måttstock för världen och en för Israel.

Läs även: Debatt om Socialdemokratins spelmissbruk