Finansministern är upprörd över att förslaget om en tusenlapp för att kompensera stigande bränslepriser föll i riksdagen. I samband med vårbudgeten kommer pensionstillägget att röstas, också ett förslag där regeringen vill ge pengar för att köpa röster. Det är kanske det mest explicita valfläsket, direkt riktat mot äldre.

Valfläskval, plånboksval eller liknande val är inte vare sig demokratiskt eller politiskt okomplicerade. Demokratiskt reduceras valen till köpslående. Det underminerar deras legitimitet och riskerar att leda till ett populistrace.

Politiskt finns andra problem. Val är paketlösningar, inte en meny där man kan byta ut delar man inte gillar. Röstar du på socialdemokraterna i valet för att du vill åt den där extra pensionen så röstar du också på att stänga friskolan som grannens barn går i. Vilket kanske inte riktigt var tanken.

Politiskt hänger frågorna ihop men när politikerna säljer politiken så gör de det gärna som enskilda frågor. De goda bitarna, vanligtvis riktade bidrag, skyltas det tydligt med, men huvuddelen av den förda politiken är mer finstilt. Och huvuddelen ligger i det där finstilta.

De som hugger på erbjudandet om det där tillägget i pensionen riskerar att få fyra år med Morgan Johanssons kriminalpolitik, med skakig utrikespolitik och riskerar även att få en regering där centerpartiet och eller miljöpartiet ingår. Pensionstillägget ska också kompensera för stigande elpriser, bränslepriser och skattehöjningar. Särskilt när det kommer till mindre partier så är samarbetspartnerna viktiga. De som röstade på centern för jordbruksfrågorna tänkte nog inte på att paketet inkluderade miljöpartiets syn på vargar och naturreservat och att socialdemokraterna fick utnämningsmakten i fyra år till.

Det är ett ganska brett paket man köper om man ser politiken som begränsad till några enstaka plus och minusfrågor för plånboken. Risken är dessutom uppenbar att den vinsten man hoppas på äts upp av andra.

På kort sikt kan plånboksfrågorna vara bra. Men på lite längre sikt är det hur landet sköts och förvaltas som avgör din livskvalitet. Den där tusenlappen eller höjningen på barnbidraget är kanske inte värd att det är otryggt att gå ut på kvällen. Oron för att barnen ska råka ut för ett brott, eller saker som borde vara enkla, som att kunna hämta ut ett pass inför resan, allt sådant följer av hur man röstar.

På lång sikt är det alltid paketet som är viktigt. Är tillväxten god så stiger pensioner, vården och omsorgen har resurser och statens verksamhet bör fungera. Faller ekonomin så får vi i stället minskande resurser. Sköts inte kriminalpolitiken så blir fler offer för brott. En havererad integration tar resurser från annat. Det är vad som ska vägas mot fläsket.

I slutändan får du alltid en paketlösning på fyra år. Titta inte på den där godbiten utan försök att hitta en lösning som håller för fyra år.