Entreprenören Jens Nylander har en lång rad projekt bakom sig. Han har sålt mp3-spelare under varumärket Jens of Sweden, sålt hörlurar och utvecklat mjukvara för bilar. Hans senaste projekt handlar om att med hjälp av AI reda ut slöseriet inom svensk offentlig ekonomi.

Nylander har granskat 30 miljoner fakturor från 236 kommuner och 11 regioner – en enorm mängd data som nu finns i hans databas. I en intervju med Tidningen Näringslivet förklarar han bakgrunden till projektet:

”Jag har länge varit intresserad av kommunernas inköpsapparater, eftersom det ofta verkar vara så luddigt hur det går till. I mitt arbete har jag sett att det ofta är nyanställda eller personer utan upphandlingserfarenhet som är inköpare. Min ambition var att tillgängliggöra informationen för allmänheten, men det har blivit mycket större än jag först trodde.”

Nylander slogs av den stora skillnaden i synen på pengar. Företag jagar varje krona för att spara, medan det offentliga har en betydligt mer avslappnad inställning.

Den skillnaden har stor påverkan. Enligt Nylander är lågt räknat 10 procent av utgifterna rent slöseri. Av de 900 miljarder kronor han har granskat motsvarar det ungefär 90 miljarder som försvinner i onödigan.

För att sätta det i perspektiv: hela rättsväsendets budget för 2025 uppgår till 86,7 miljarder kronor. Slöseriet i kommuner och regioner är alltså större än hela rättsväsendets kostnad.

I höstas hade riksdagen en budgetdebatt där en stor del av diskussionen kretsade kring det så kallade reformutrymmet – förenklat uttryckt de nya pengar som kan användas fritt i budgeten. För 2025 uppgår reformutrymmet till 60 miljarder kronor, en mycket stor summa.

Det Nylander har granskat gäller kommuner och regioner, vilket innebär att riksdagen inte skulle kunna omfördela dessa pengar, de finns i andra budgetar. Men siffrorna visar hur enorma belopp som slösas bort varje år. Dessutom är det ingen vild gissning att även staten har ett omfattande slöseri, utöver de 90 miljarder som identifierats i kommuner och regioner.

En enkel åtgärd vore att anlita Nylander för att kartlägga och uppskatta det statliga slöseriet. Statsbudgeten för 2025 uppgår till 1 428 miljarder kronor – det finns med andra ord sannolikt många miljarder att spara bara genom att täppa till läckorna.

Om det statliga slöseriet är lika omfattande som i kommuner och regioner skulle det handla om cirka 140 miljarder kronor – mer än dubbelt så mycket som hela reformutrymmet. Det är en siffra som borde väcka intresse i riksdagen.

Samtidigt befinner sig kommuner och regioner i en närmast kronisk ekonomisk kris och kräver ständigt mer pengar av slag och medborgare. Om slöseriet kunde reduceras skulle det innebära kraftiga förbättringar i deras ekonomi. Förutom att underskotten kunde hanteras skulle det finnas medel för både investeringar och skattesänkningar, vilket i sin tur skulle stärka ekonomierna och göra dem mer robusta.

En central fråga som sällan besvaras är: Varför tillåts detta fortsätta? Vore det inte bättre att använda pengarna till vård, skattesänkningar och andra samhällsnyttiga ändamål istället för att slösa bort dem?

Det finns sannolikt flera förklaringar. En är att det är enklare att höja skatten eller kräva mer pengar än att ta itu med slöseri inom den egna organisationen. En annan är att de som börjar rensa i slöseriet riskerar att få frågan varför de inte gjorde det tidigare – därför sker sådana åtgärder oftast i samband med maktskiften. En tredje faktor är den ofta slappa attityden inom offentlig sektor till att hantera andras pengar effektivt. Kanske är det sista den viktigaste.

Varje kommun, region och riksdagen borde diskutera Nylanders avslöjanden och vad som kan göras för att minska slöseriet. Det som ofta glöms i debatten är att varje skattekrona har sitt ursprung i företagsvinster och människors arbete. Människor lägger ner delar av sina liv på att tjäna dessa pengar – och sedan slösas de bort. Att låta det fortgå är inget annat än en gränslös respektlöshet mot medborgarna.

Läs även: Morgan Johanssons moraliska uppvaknande