När den israeliska armén nyligen fritog fyra av de israeler som kidnappades under pogromen förra oktober visade det sig att några av de kidnappade hade hållits fångna av en journalist som skrev för Al Jazeera. Journalisten Abdallah Aljamal dödades när hans bostad stormades och de kidnappade fritogs.

När nyheten först släpptes rapporterades det som att Israel hade stormat en journalists hem och dödat honom och delar av hans familj. Den lilla detaljen med de kidnappade föll bort.

Aljamal hade rapporterat mycket från området och striderna där. Det är nog svårt att hitta en mindre oberoende journalist än en person som håller kidnappade som fångar i sitt eget hem. Fångar som dessutom löpande har utsatts för misshandel, tortyr och vanvård. Bland annat täcktes de kidnappade med filtar under de varmaste timmarna, en form av värmetortyr.

Det är inte en gråzon mellan civila och stridande eller för den delen journalistik och propaganda. Aljamal var en stridande som växlade mellan rollen som kidnappare och informationskrigare. Ett växlande av roller som många accepterade.

Det gör ju också att rapporteringen från området ställs i ett annat ljus. När det är uppenbart att journalister inte bara är närstående till Hamas utan så involverade att de anförtros att hålla gisslan är det omöjligt att tala om journalistik. Ett exempel på det är samma räd. Israel rapporterar att under hundra palestinier dog. Hamas hävdar 274.

När Hamas redovisar döda skiljer de aldrig på stridande och civila. Den officiella siffran från Hamas hävdar över 35 000 döda. Utöver alla andra problem med trovärdighet försvårar det en överblick. När det visade sig att ett sjukhus i Gaza inte hade bombats av Israel utan träffats av en palestinsk missil av misstag föll dödssiffran drastiskt från 500 till något tjugotal. Den medicinska personal som vittnat om hundratals döda hamnar också i en skuggroll. Har de en roll i kriget?

I fall som med Hamas finns det en glidande skala på vad som är vad. När blir man en del av de som strider? När man håller ett vapen i handen? När man har kidnappade i sitt hem? När man vet var de kidnappade finns men tiger eller hjälper till? Är hustrun till till en Hamasterrorist som har fångar i deras hem en vanlig civil eller deltar hon i ett krigsbrott?

Gisslan som har släppts har i några fall berättat om hur de togs av civila och sen såldes till Hamas. De civila plundrade hem efter pogromen och tog fångar när de fick chansen.

Mia Shem är en av de första som släpptes fria. När hon berättade om sin tid som kidnappad framkom det att hon också var fånge hos en familj. Hon hade, vilket andra också berättat om, också en roll som tjänstefolk hos familjen som var hennes fångvaktare. Hon tvingades bland annat utföra hushållsarbete. Flera gånger var vänner och släkt till familjen där och hälsade på. Hon till och med lekte med familjens barn.

I andra fall hävdar Hamas att bombningar har dödat gisslan vilket kan tyda på att det är fångar som har suttit under liknande förhållanden.

Sådana situationer reser en lång rad frågor. Den kanske första är vilket juridiskt ansvar familjerna har. Är de krigsbrottslingar? Men frågan uppstår också om vilka familjer det är som gör så. Vem är beredd att ha en skadad och kidnappad person i sitt hem? I flera fall har dessutom de kidnappade utsatts för tortyr. Det är helt vanliga civila israeler som inte har någon som helst viktig information. Även om de hade haft, vad kan det fylla för funktion efter många månader? Tortyren kan bara fylla en enda funktion som nöje för de som utför den.

Att hålla fångar är också en del av terrorismens logistik. En väldigt viktig funktion eftersom de kidnappade fångarna är några av Hamas viktigaste brickor. Utöver fångar finns de andra delarna av Hamas logistik. Vem transporterar till exempel mat, vatten och ammunition åt de stridande? Är transportörerna en del av de krigande eller civila? Hur är det med de som förvarar provisioner eller ammunition åt Hamas i sina hem? IDF har släppt en drönarfilm som visar en tunnel som börjar i en barnkammare. Vad har ett sådant rum för funktion? Är det en militär installation eller en plats för barn?

Hamas väljer att söka strid mitt bland civila, de tvekar inte ens att sätta upp baser i skolor. Döda civila, äkta eller överdrivna, är deras viktigaste vapen eftersom det är enda sättet att tvinga fram en vapenvila så att de kan omgruppera sig. Och påbörja planeringen inför nästa 7 oktober, vilket de har sagt att de ska utföra.

När gisslan nyligen fritogs besköts den israeliska armén med både tunga kulsprutor och raketgevär. Vapen som avfyrades och förvarades inne bland civila. Vilken roll har de som förvarar eller upplåter sina bostäder till Hamas?

Hade det varit i Sverige och inhemsk terrorism hade svaren i de flesta fall varit enkla. Förvarar man vapen åt terrorister är man en del av dem. Låter man dem skjuta från sitt hem är man en del, liksom om man hjälper till med provisioner.

Allt det här – civilas roll, vilka som är civila, när man blir en del av konflikten och närliggande frågor – problematiseras väldigt lite i väst. På samma sätt som frågor om journalister och deras oberoende sällan lyfts upp för debatt. I stället utgår man från att det som hävdas är sant eller ganska nära sanningen.

I takt med att situationen i Mellanöstern blir mer och mer komplicerad måste också debatten kring konflikten fördjupas. Nu är oklarheten om vem som är vad en elefant i rummet som blir allt större.

Läs även: Den nya rasismen normaliseras