Elsa Widding har hoppat av Sverigedemokraterna och blivit vilde i riksdagen. Hon tycks som många före henne missförstå riksdagens roll och funktion. Men genom att stanna hjälper hon varken ett förändringsarbete i Sverige eller sina frågor. I stället försvagar hon Tidöpartiernas arbete och möjligheter medan hon själv kan ta ut ett riksdagsarvode.
Elsa Widding har hoppat av Sverigedemokraterna. Efter avhoppet har hon publicerat ett youtubeklipp där hon förklarar varför. För den som vill spara åtta minuter så kan det sammanfattas ungefär så här:
Widding fick jättemycket kritik för att hon var på en konferens där det fanns talare som var ganska märkliga. Hon lyckades inte riktigt hantera konflikten efter, utan hamnade i bråk med ganska många, inte minst utbildningsministern. Widding hävdar att konflikten gick så långt att det borde ses som förtal. Sverigedemokraterna tog inte hennes parti tillräckligt mycket, kanske borde det ha blivit en regeringskris för hennes skull, och nu är hon jättearg och besviken. Så nu ska hon på egen hand försöka göra alla saker hon trodde hon kunde göra med ett parti i ryggen.
Vad är riksdagen ?
Riksdagen stiftar lag. Den fungerar på ett bestämt sätt genom en kombination av lagar, regler, kultur, tradition och praxis. Det krävs regler och lagar för att styra ett land och inom ramen för att ta fram de reglerna, lagarna, budget och annat krävs diskussion. Det finns mycket som det vore önskvärt att ändra på. Men den fungerar så, det måste man acceptera. Uppenbart vill inte Widding ta varken seden eller reglerna dit hon kommer. Hon ser sig dessutom som så viktig att det överskuggar det arbete som regeringen och Sverigedemokraterna kan göra inom ramen för Tidöavtalet.
Widding är inte den första som fallit i den gropen. Den typen av människor tar sig in i riksdagen med en vag uppfattning om hur arbetet går till och vad riksdagen är, men med en stark övertygelse om något annat. Ställda inför ett tråkigt, mekaniskt och styrt arbete där den enskilde ledamoten är en liten, närmast obetydlig, del tills det är dags att trycka på knappen kollapsar de. De vill och de brinner för något, men de står mot en vägg.
Givet hur riksdagen fungerar måste det vara så. När Jimmie Åkesson sätter sig ner och förhandlar med regeringen måste han och regeringen veta hur många röster som finns. Det är inte en fråga om vem som har rätt eller fel i sak, utan vad uppdraget är. Som väljare ger man förtroende till ett parti, som ledamot ger man motsvarande förtroende i en förhandling. I slutänden handlar det om laget.
Partier som inte begriper det håller sig små. Liberalerna, som väcker Widdings ilska, är ett bra exempel på det. På andra sidan finns Socialdemokraterna som klarade av att vända om Nato på en femöring. Det är inte en fråga primärt om rätt eller fel utan hur man får makt inom systemet. Ingen behöver fundera på om Socialdemokraterna eller Liberalerna har varit partiet som fattar hur man får makt.
Här finns en kontrast mot till exempel Europaparlamentet där varje ledamot på ett helt annat sätt äger sin röst och är fri att rösta som man vill. Riksdagen fungerar på ett annat sätt, oavsett vad man vill. Möjligheterna för en ledamot att frispela utanför sitt parti är små. Det måste ledamöter förstå för att fungera.
Diskussionsklubb kontra lagstiftande församling
På andra sidan i politiken, utanför riksdag och regering, finns mycket av den opinionsbildande verksamheten. Tankesmedjor, massmedier, partierna, bloggar och en massa annat. De skapar diskussionen och driver tankar i riktning mot önskvärd lagstiftning. Vill man få genomslag och förändra är det i första hand där man ska agera. Riksdagen fungerar på ett annat sätt, och har en annan roll. Det är där Widding hör hemma, inte i den lagstiftande verksamheten. Hennes plan tycks dessutom vara att bilda opinion från en stol avsedd för lagstiftning, vilket försvagar Tidöpartierna.
Vad kan Widding åstadkomma?
Den stora saken Widding kan åstadkomma är ingenting. Den lilla saken är också ungefär ingenting. För riksdagen är hennes arbete som vilde helt meningslöst. Det finns fortfarande en majoritet för Tidöpartierna och Widding lovar att stödja centrala delar i politiken. Hon kan därmed inte utpressa som Amineh Kakabaveh gjorde. Eftersom ledamöter i andra partier är låsta i partiernas uppfattning spelar det ingen roll om hon kan övertyga någon.
Kvar finns då pengarna. Hon kan ta ut riksdagsarvode mandatperioden ut. Strax över 70 000 kronor i månaden till 2026. Det är inte fy skam, för att inte behöva göra särskilt mycket. Sannolikt förlorar hon alla utskottsposter så hennes uppgift blir bara att rösta och delta i de debatter hon känner för, där ingen egentligen kommer att lyssna. De som bryr sig om hennes uppfattning kommer att finnas utanför riksdagen via sociala medier. Vill man vara lite elak så kommer hon bli en politisk influenser betald av riksdagen.
Widding säger sig stanna i riksdagen för sina väljares skull. Det är trams. Det hon kommer att åstadkomma är inget, utan den tappade rösten kommer att försvaga regeringen och Sverigedemokraterna. Hon skämmer ut sitt tidigare parti och visar ännu en gång att Sverigedemokraterna måste hantera sin rekrytering till riksdagen. Vill hon stödja sina väljare så lämnar hon riksdagen och låter någon annan ta över.
Precis som Kakabahev borde ha gjort.
