I takt med att temperaturen sjunker så tickar elpriset upp. Frågan hur Sverige inte bara ska ha tillräckligt med elektricitet utan också ha el till rimliga priser hemsöker. Kärnkraften är en central pusselbit, men samtidigt är byggtiderna långa och behovet är akut.

Teknikkonsultföretaget WSP har skrivit en rapport där de går igenom olika möjligheter, scenarier och lösningar för kärnkraft i Sverige. Rapportens fokus är SMR – Små Modulära Reaktorer – men de går igenom snabbt och gör kärnkraften bredare.

Förenklat är SMR små reaktorer som har en effekt på vanligtvis under 300 MW. Eftersom de är små och modulära kan de standardiseras och produceras i fabriker vilket är både snabbt och billigt. En annan fördel med storleken är att det är lättare att lösa kylningen då behovet av vatten är långt mindre.

Runt om i världen finns i dag 90 projekt med SMR i olika stadier. De flesta är i tidiga stadier men tre är under konstruktion, två är i testfas och sex är i drift.

När de utvecklas byggs de för att tillverkas i serier med tydligt definierade gränssnitt mot andra delar och i moduler. Då kan delar enkelt bytas ut, produceras, repareras och till en långt lägre kostnad än dagens kärnkraftverk där ofta varje kraftverk är unikt och behöver mer anpassade delar. Det kortar också tiderna att bygga och testköra en reaktor jämfört med unika reaktorer.

Politiskt finns en väldigt stor fördel med det sättet att bygga eftersom det går att typgodkänna en reaktor. Vill man bygga fler reaktorer på samma eller en annan plats så vet man hur reaktorn fungerar, att den fungerar och man har en bredare kunskap. Har en reaktor fått sitt godkännande så krävs bara de politiska tillstånden för att bygga fler. Det gör, tillsammans med standardiseringen, att det går väldigt fort att bygga nya reaktorer.

Den något märkliga mixen av elproduktion i Sverige skulle med SMR kunna balanseras. SMR är ofta väldigt precis i styrningen av effekt. Det gör att när vindkraften faktiskt levererar bra så kan det minskas i SMR och sen i takt med att det mojnar så ökar man kärnkraftselen.

Med en väldigt mycket lägre kapitalkostnad än vanliga kärnkraftverk kan också reaktorerna bli intressanta för andra investerare än de allra största elbolagen. Lägre kostnad i investering i kombination med möjligheter att använda kylningen som fjärrvärme gör att det skulle kunna bli intressant för enskilda kommuner att driva ett SMR. En annan möjlighet är att SMR byggs i anslutning till våldsamt energikrävande industrier. I Finland har O3-reaktorn delvis byggts och finansierats så. Industrier eller städer som blir mer självständiga i sin energiproduktion skulle ge stora avlastningar på den generella energiproduktionen.

Läs även: Finsk kärnkraftssatsning ser ut att bli succé

Problemet är, som alltid i Sverige, det politiska. Tekniskt går det att snabbt lösa frågan med SMR och påbörja byggen. Det finns flera företag som har färdiga eller färdiga i närtid lösningar. Problemet är inte där utan i den politiska viljan.

En favoritmetafor i svensk politik är ledartröjan. Den ska vi dra på oss i allt mellan att erkänna Palestina till reduktionsplikt på bränsle. Oftast ska den på där vi har rätt lite att vinna och det inte egentligen finns någon internationell konkurrens.

På åtta år kraschade förra regeringen ett fantastiskt elsystem. Det kommer att ta längre tid att bygga upp än vad det tog att rasera. Men vad regeringen kan göra nu är att ta på sig en SMR-ledartröja. Att ha som mål att Sverige ska vara världsledande i utbyggnad och utveckling av SMR. Där finns det massor att vinna på en ledartröja. Och det finns en rad företag att samarbeta med.

Med en hög nationell ambition kring SMR så kan staten aktivt leta upp platser som pekas ut som intressanta att bygga ut. Man kan inleda samarbeten mot företag, i utbyte mot att till exempel produktion eller teknikutveckling ska ske i Sverige, och därmed få en teknisk kompetens i Sverige som blir unik. Öppnar man för samarbeten med mindre aktörer än de största elbolagen – medelstora elbolag, företag eller kommuner i kombination med löften om hjälp med finansiering så kan projekt inledas snabbt.

Tekniskt kan sådana projekt vara avslutade och i drift kring 2030. Men det hänger på det politiska. Ett förlorat år av debatter i riksdagen, ett till förlorat år på diskussion av vilka områden som är intressanta och sen fem till tio år förlorade på miljödiskussioner kommer inte att lösa några problem.

Vill regeringen lösa energiproblemen och samtidigt för en gångs skull försöka få en vettig ledartröja så får de gå en annan väg. Öppna för tillstånd till mindre aktörer, hjälp med finansiering, tillstånd och liknande. Och på förhand fatta beslut om att staten ser positivt på utvecklingen och bör stödja och ge tillstånd så att det blir svårare att försena processen.

Det går att göra om politiken vill. Men diskussioner, bråk, konflikter och grus i maskineriet brukar locka mer än lösningar. Tills vidare kommer de bråken att styra din elräkning