En elva år gammal pojke dog efter att ha blivit påkörd av en misstänkt drograttfull förare. Föraren är, enligt flera medier, en välkänd gängkriminell från Märstanätverket.

Den lille killen var ute och cyklade när han blev påkörd. Som vilken kväll som helst. I dag fylls media med artiklar om hans klasskamrater som är på hans dödsplats. Barn som gråter, gosedjur, blommor och ljus. En enorm tragedi.

Föräldrarna till barnen som sörjer sin kompis är upprörda, men märkligt nog också rädda. De vågar inte synas på bild eller uppge sina namn. Det är en del av det gift som de gängkriminella har blivit. De som inte bara sörjer utan också vill att något ska göras vågar inte synas eller namnges efter att ett barn har dött. Låt det sjunka in.

Andra gängkriminella ska ha kommit till platsen, som polisen beskriver som tumultartad. Bilderna från olyckan visar massor av polisbilar, inte alls som en vanlig trafikolycka. Polisen har också berättat att vittnen inte ville prata med dem av rädsla för de kriminella.

Föraren misstänks för grovt rattfylleri, vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik.

En första reflektion är att regeringen, skyndsamt, borde ändra lagstiftningen så att rattfulla som dödar någon döms för dråp snarare än vållande till annans död. Är man så likgiltig för andras liv att man kör en bil påverkad bör det räknas som dråp snarare än vållande. Och straffas därefter.

Men den viktiga frågan är en annan. Om det är en välkänd gängkriminell, varför är han inte fängslad? Mannen har, enligt poliskällor till SVT, förekommit i minst en mordutredning och är sedan tidigare dömd för trafikbrott. Han är också misstänkt för en skjutning i Märsta.

En pojke ligger död. Han borde ha cyklat även i kväll, lekt med sina kompisar eller kanske gått och badat. Men i stället är han död. Hans kompisar borde inte stå och gråta vid olycksplatsen utan vara i skolan, ivriga att dagen tar slut så att de kan springa ut i solen.

De gängkriminella dödar inte bara med vapen utan också som här i olyckor. När något händer sluter gängen upp. Polisbilarna måste radas upp och det blir tumult. Vittnen vågar inte uttala sig ens efter en trafikolycka där en pojke dödas.

Det måste fram resurser för att detta ska ändas och få ett slut. Så att det inte slutar med att någon misstänks om och om igen för tunga brott men inte döms. Och när de döms att de får sitta inne rejält, eftersom det förhindrar dem från att skada andra.

Men det ynkligaste är den politiska debatten där ingen vågar stiga fram och medge att fel har begåtts. Ingen tar ansvar. Det skylls på för lite pengar till fritidsgårdar och annat trams. Det sägs att ingen politiker hade kunnat göra mer eller förutse det här. Ingen hade kunnat påverka utvecklingen i en annan riktning eller fått reformer att ske fortare.

Skulden ligger givetvis tyngst på dem som har regerat när gängen växte fram. Men även den nya regeringen borde skärpa sig rejält. Enkla saker som en plan för nya fängelser saknas trots att man lovar att låsa in och häkta fler. Inga möjligheter till att temporärt hyra in fängelseplatser utomlands. Begränsade satsningar på domstolar som ska kunna hantera dem som polisen tar.

Ord, ord och ord. Det måste bli ett slut på alla ord om hur upprörda politiker är. Eller varför just de saknar ansvar. Det finns massor med tyckare, inklusive jag, som kan stapla ord. Politikern finns för att få reformer på plats, få saker att hända. Och framför allt för att se till att få saker att inte hända.

Någon måste börja axla det ansvaret.