Svenska kraftnät varnar för en enorm energibrist i spåren av ökande elektrifiering och utbyggnad av energislukande industrier i norr. Regeringen är saktfärdig i att underlätta för utbyggnaden av energi och det är knappt med tid. Till dess att produktionen är löst kommer det att finnas problem med höga elpriser, med företag som inte kan växa eller som flyttar ut.
Det är lite av en skräckläsning att läsa Svenska kraftnäts rapport för 2023. Underskottet i svensk elproduktion motsvarar i sämsta fall tio kärnkraftverk. Det är en svindlande siffra. I siffrorna döljer sig höga elpriser, möjlig ransonering av el samt industri som inte kan byggas ut.
Såren efter regeringarna Löfven och Andersson är enorma. Att köpa sig regeringsmakten från Miljöpartiet skapade inte bara förlorade år utan minskad produktion av el. Miljöpartiets energipolitik var, och är, något mer realistisk än trampkvarnar som drivs av enhörningar. Men Löfven fick bli statsminister, och Andersson fick bli statsminister. Så vad är väl några nedlagda kärnkraftverk mot den äran?
Men läget är inte sådant att det finns särskilt mycket tid att peka fingrar på de ansvariga. Som i alla gräl kommer Socialdemokraterna att skylla ifrån sig. De kommer att peka på en skatt som sänktes 1978 eller hävda att de var för upptagna med att vända på stenar för att komma åt gängkriminella för att kunna hantera energipolitiken också.
Men det finns ett finger som faktiskt måste pekas och det är på den sittande regeringen. Det är inte deras fel att det saknas motsvarande tio reaktorer, men det är deras ansvar att det kommer energi på plats. De fick ett förtroende, de fick ett mandat. Det är en svår uppgift att lösa men de måste fixa den.
Mycket av elbristen i framtiden kommer att komma från de gröna satsningarna i norra Sverige. Bara H2 Green Steel kommer att kräva 13–17 TWh per år. Det motsvarar sju procent av Sveriges totala elproduktion. De har fått klartecken för att börja bygga sin anläggning i Boden. Sju procent är enormt mycket och antagligen kommer den elen att tas från det som normalt skickas söderut. Bristen på el kommer inte att uppstå i Norrland, utan snarare i Stockholm och Göteborg.
Energiproduktion är långsam att bygga ut. Även om alla tillstånd finns på plats kommer sannolikt ett kärnkraftverk att ta fyra till sex år. Mer om det blir långsam tillståndsprocess med överklaganden. Vindkraft är relativt snabbt att bygga ut men har det enorma problemet att de inte alltid ger el. Särskilt under kalla vintrar är effekten låg. Svenska kraftnät uppskattar den till cirka nio procent av maxeffekten. Det är dessutom när det är vindstilla och kallt som elen behövs som mest.
Lagstiftning måste ändras
Det första regeringen måste göra är att få ner tillståndstiden för elproduktion. Det är akut och måste förmodligen lösas med en separat lagstiftning inom miljölagstiftningen där energiproduktion har särskilda, förenklade regler där energiproduktion har företräde före miljö.
Det andra problemet är produktionen. Det kräver enorma mängder kapital och resurser i form av personal, logistik och annat. Att planera det centralt är inte en lösning man ska hoppas på. I bästa fall är det bara långsamt, mer sannolikt är byråkratisk dumhet och inkompetens.
Men där skulle man kunna göra ett alexanderhugg. Om företag själva producerar sin el skulle de kunna befrias från alla skatter som rör den delen under en längre tid. Om H2 Green Steel byggde sin egen energiproduktion skulle den produktionen kunna skattebefrias och de skulle bara skatta på överskottet som såldes.
Det skulle i så fall bli intressant för en lång rad energi-intensiva industrier att bygga ut egen energiproduktion och därmed avlasta den befintliga produktionen. Pappersindustri, gruvindustri och mycket annat skulle kunna producera för eget bruk och till låg kostnad.
Produktion av ny el löses decentraliserat och för all ny produktion avlastas den befintliga produktionen. Överskotten kan dessutom säljas och ge extra inkomster. Finland har ett liknande system som det går att snegla på och som går att lära mycket av. Under tiden kan de stora satsningarna på till exempel större kärnkraftsreaktorer hanteras som i dag.
Regeringen har lovat att lösa problemet
Regeringen ärvde en bedrövlig situation. Men det visste alla. Energipriserna drog upp inflationen, jagade folk från sina hem och var en viktig orsak till maktskiftet. Men situationen är så illa att det inte går att ägna sig att skylla på den som kom före. Med ett underskott på i sämsta fall upp mot 10 000 MW spelar det ingen roll vems felet är och hur mycket lättare det hade varit om någon redan hade löst allt. Regeringens jobb är inte att gnälla utan att lösa problem.
I höst är det ett år sedan maktskiftet. Mycket har hänt men mer måste hända och hända nu. Annars kommer de höga elpriserna att bestå och förvärras. I takt med att energislukande energi byggs i norr kommer energibrist att uppstå i syd. Svenska kraftnät varnar för att resultatet kan bli att strömmen släcks i städer och för industri.
Om det scenariot är ett skräckscenario eller något som kan avvärjas är det upp till regeringen att avgöra. De kan lätta på tillståndskrav, förenkla, lösa skatteregler och mycket annat för att lösa situationen. Eller gnälla och vara bittra över det som har varit.
Kostnaden tas av oss. I form av elpriser, elbrist och sjunkande tillväxt. Företag som inte kan expandera eller flyttar utomlands.
Regeringens situation är inte direkt avundsvärd. Men det är deras ansvar och ett ansvar de aktivt sökt. Nu får de lösa de problem som de lovade att de skulle lösa.
