Tidningen ETC har en artikel som är milt sagt märklig. De skriver, eller kanske snarare hänger ut, den säkerhetsorganisation som finns för att skydda den judiska församlingen och judiska skolan i Stockholm. Artikeln är en hundvissla som blåses genom en megafon.

Att artikeln kommer att försämra säkerhetsläget för församlingen är uppenbart, och ETC väljer dessutom att bildsätta med Aron Verständig, en man som Iran försökte mörda för ett par år sedan, för att han är jude. Det borde ringa en och annan klocka.

Det är teoretiskt möjligt att ETC inte förstår hur dum artikeln är och hur den skadar säkerheten för svenska judar. Men andra förstår.

Mårten Schultz, professor i juridik, skriver i en kommentar på X om att han känner flera som har barn i judiska skolan och han menar att om man inte förstår deras säkerhetssituation bör man inte kommentera säkerhetssituationen. Han påpekar också hur judiska barn har en så extrem situation att den saknar motstycke i Sverige.

Nyheten om säkerhetshoten är felvinklad. Den borde vara att 30 väktare krävs för att skydda församlingen. Den borde handla om hoten, i stället för hur man värjer sig. 9 av 10 svenska judar upplever en ökad otrygghet, varannan överväger att lämna landet på grund av hotbilden. Hoten är inte bara upplevda, de antisemitiska hatbrotten har ökat med 450 procent sedan Hamas pogrom i fjol. I det läget väljer ETC att lägga fokus på församlingens skydd.

Läs även: Svenska judar flyr medan statssekreterare har dialog

Hotet borde vara nyheten. En stor del av en svensk minoritet överväger att lämna landet på grund av hot och otrygghet.

ETC väljer en annan väg. De väljer att lyfta fram både hur hoten har ökat och hur de bemöts. De beskriver hur det har rekryterats en ny chef, hur vaktstyrkan har ökats och hur vissa vakter har israelisk bakgrund. Liksom att vakterna nu har gått från batong till i några fall pistol. För att inte lämna något åt slumpen anges både modellen på pistolen och tillverkaren.

Tidningen är missnöjd, eller möjligen spelat undrande, över att ärendet har givits undantag och fått ett snabbspår. Det som de lyfter fram som sitt stora avslöjande är polisens sekretess. Polisen menar att om all information släpps kan det ”störa förbindelser med annat lands myndigheter och organisationer.” ETC redovisar citatet först men klipper det sen till ”annat land”. Det kan vara som när den israeliska säkerhetstjänsten Mossad varnade om mordplanerna på Verständig eller kontakt mellan organisationer.

Kliver man ett steg åt sidan så har både israeliska företag och ambassaden attackerats i Sverige och dessutom har det talats om avvärjda terrorhot. Där har det funnits utbyten av information mellan Israel och svenska myndigheter. Att sådan information finns kring församlingen är sannolikt. Iran har haft tänkta mördare på plats i Sverige och de har sannolikt använt gängkriminella för attacker. Att de skulle gå från israeliska företag och ambassaden till även församlingen är inget att förvånas över. Där finns ett mycket konkret hot.

Syftet med artikeln är svårt att spekulera i, däremot är risken för att informationen ska öka risken för attentat mot församlingen väldigt konkret. Inte minst biten hur ETC försöker knyta ihop församlingen med Israel och därmed kriget i Gaza ger en påtaglig risk.

Mikail Yüksel hör ETC:s hundvissla. På X går han till storms och menar att församlingen har begärt skydd från ett land vars president är efterlyst av ICC. Det kanske är en mindre sak att han blandar ihop premiärminister och president. Men Yüksel menar att kopplingen till Israel reser ett krav på avståndstagande. Han menar att svenska judar efter ETC:s artikel inte kan säga att de inte ska ställas till svars för det som Israel gör, och dessutom visar artikeln på judars lojalitet med Israel.

Anklagelsen är mer allvarlig än att den bara är antisemitisk. Vad Yüksel gör är att närmast peka ut svenska judar som delansvariga för situationen i Gaza. När ETC:s artikel har passerat honom finns det inget subtilt kvar. Framförallt inte när informationen sen tas emot av aktivister.

ETC har ökat hotbilden och försämrat läget för Sveriges mest utsatta minoritet under en tid när hotbilden är extrem. Det är kanske inte tidningens mest stolta ögonblick.

Läs även: Räddas demokratin genom munkavle?