Varannan svensk jude har i närtid övervägt att lämna landet. Regeringens respons är möten mellan statssekreterare. Det är inte rätt åtgärd, och regeringen tycks också fast i en gammal bild av vad antisemitism är.
Judiska Centralrådet har tillsammans med Infostat gjort en undersökning kring antisemitism och hur svenska judar upplever tryggheten i Sverige. Det är deprimerande läsning, djupt deprimerande. Ungefär varannan svensk jude överväger att lämna landet. Sverige börjar bli ett land som folk flyr från inte ett land man flyr till. Frågan är om det kommer att finnas kvar en judisk minoritet i Sverige i framtiden.
Otryggheten har mycket kraftigt vuxit efter pogromen i Israel den 7 oktober. Den, och det israeliska kriget mot Hamas har skapat en explosion av antisemitism i det offentliga. Antisemitism som länge har pyrt men har varit halvt dold har tagit steget ut i det offentliga. Inte minst i form av bilkorteger och massmöten.
Regeringen har givit 10 miljoner extra till ökad säkerhet för judar i Sverige. Det är bra men långt i från tillräckligt. Det krävs tydligare och mer effektiva insatser. För agerandet är valhänt.
I ett svar på en skriftlig fråga svarar justitieminister Gunnar Strömmer till frågeställaren Björn Söder:
”Regeringen har tillsatt statssekreterargruppen Samling för judiskt liv som kommer att arbeta under hela mandatperioden mot antisemitism och för judiskt liv i Sverige. Under 2023 har arbetsgruppens tema varit säkerhet. I arbetsgruppen samverkar representanter från civilsamhället, judiska företrädare och representanter för relevanta myndigheter och organisationer med statssekreterare från sex berörda departement. Arbetsgruppen leds av statsministerns statssekreterare. Hittills har arbetsgruppen haft två möten på temat säkerhet för den judiska minoriteten i Sverige. Vid mötena har företrädare för judiska organisationer gett uttryck för sina behov och önskemål, myndigheter och experter har informerat om sitt arbete och information har lämnats om regeringens insatser på området. Mötena har präglats av dialog, informationsutbyte och kontaktskapande deltagarna emellan.”
Hälften av Sveriges judar diskuterar att fly landet. Responsen är att statssekreterare har haft två möten. Möten som har präglats av dialog. Det kanske hade varit bättre om mötena hade präglats av hantering av en kris och att det tagits på sådant allvar att ministrar hade masat sig dit.
För det framstår som osannolikt att ministrarna skulle låta statssekreterare mötas, och ha sina möten präglade av dialog om varannan same övervägde att fly landet. Kanske tas inte situationen på allvar eftersom det finns en klassik antisemitisk stereotyp att judar är känsliga och gnälliga.
Mycket av undersökningen mäter upplevelser och är svårt att tolka. Att se hur brotten ökar är lättare, men en ökning av brotten hålls nere av att judar döljer sin identitet eller håller sig hemma. Rädslan för att bli ett offer begränsar judars frihet. Eftersom de begränsar sin frihet blir de inte brottsoffer, vilket gör att brottsstatistik inte säkert är ett bättre mått.
Men en viktig bit som ofta kommer bort är förändringen av antisemitismen. En majoritet i undersökningen (57 procent) anser att makthavare i media och politik brister i förståelse av antisemitism. Det illustreras av ett citat i undersökningen:
”Media och politiker tycks inte förstå att det är ett importerat problem. 95 % av antisemitismen kommer framförallt från MENA-områdena och från vänstern ändå har media och politiker fokus på de högerextrema som står för 5 %.”
Det som media, politiker men också till exempel SKMA har hållit fast vid är en gammal bild av antisemitism. En antisemitism där förövarna är skinnskallar, men antisemitismen har fått starkt uppsving hos vänstern och i invandrargrupper från MENA-området. Det gör att satsningar ofta hamnar fel.
I Umeå stängde för ett par år sedan den judiska föreningen. I Göteborg kunde inte ett judisk kulturarrangemang äga rum för någon månad sedan och det ser ut som att församlingen i Göteborg också kommer att stänga. I Malmö har judarna i mycket hög grad antingen flytt inom landet eller från landet helt och hållet.
Stora grupper överväger att göra likadant. Sådan flykt har också ofta ett slags ketchupeffekt. När vänner och släkt flyttar kommer fler att flytta eftersom det finns allt mindre som binder en kvar.
Regeringen har ett mycket stort ansvar att faktiskt agera och inte låta statssekreterare ha dialoger. Försvinner den judiska befolkningen är det sannolikt för gott.
Judar beskrivs ofta som kanariefåglar för tolerans. När judar råkar illa ut så sker samtidigt ett angrepp på demokratin. När judar inte accepteras fungerar inte demokratin.
Så när judar fördrivs fördrivs också en del av demokratin, en del av Sverige.
