Granskningsnämnden friade nyligen ett inslag i Söndag i P4, där två paneldeltagare svarade på personliga frågor. En fråga rörde missnöje med sex där en av deltagarna, Henrik Brandão Jönsson, föreslog en resa utomlands för att köpa sex. Paneldeltagaren avbröts och kastades lite senare ut av programledaren Farah Abadi.

Inslaget fick 13 anmälningar till Granskningsnämnden som senare friade inslaget från partiskhet. Hela beslutet kan läsas här. Friandet är bredare än bara demokratibestämmelsen, men att den är central för beslutet visas genom att det är vad de själva lyfter fram i pressmeddelandet. Programledaren stod upp för demokratin.

Läs även: Efter sexköpsskandalen i SR i Granskningsnämnden ger Abadi rätt

Att inslaget skulle frias är inte förvånande. Det finns en hållning där Granskningsnämnden tycks stödja personalen mer än de som tvingas att bekosta kalaset. Däremot är hänvisningen och betonandet av demokratikriteriet väldigt anmärkningsvärd.

Demokratikriteriet finns i Radio och tv-lagen och lyder:

”Den som sänder ljudradio med tillstånd av regeringen ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.”

Detta är alltså kärnan i det som Granskningsnämnden lutar sig mot. Det är en, både snällt och artigt uttryck, rejält korkad tolkning.

Det går att ha en lång rad uppfattningar och åsikter om prostitution från att det bör vara fullt legalt till totalt förbud och en massa gråzoner mellan de bägge. Att hävda att den belgiska demokratin sargades när de från första december införde en rättighetskatalog för prostituerade är inte en helt enkel argumentationsuppgift. Det går lika gärna att hävda att de hjälper en utsatt grupp.

En grupp som slåss mot kriminalisering av sexköp är Amnesty International. Det finns tusen och ett skäl att kritisera dem, men att hävda att de är odemokratiska och vänder sig emot, till exempel, principen om allas lika värde, är nog att ta i. Inte heller kan jag minnas att när det hänvisas till dem att Public Service brukar varna för att det är en odemokratisk organisation.

Och om de inte är en demokratisk organisation borde de väl förlora alla bidrag? Samma sak gäller organisationer som ett par av de politiska ungdomsförbunden, RFSL och flera andra organisationer som också vänder sig emot sexköpslagen.

Beslutet av Granskningsnämnden gör det svårt att ha en debatt om sexköpslagen i någon public service-kanal, eftersom de menar att man inte bara får utan snarare har en skyldighet från kanalens sida att markera. I förlängningen finns en lång rad debatter som inte går att ha, eftersom Granskningsnämnden redan på förhand har bestämt att ena sidan är odemokratisk. Det är ett milt sagt dåligt prejudikat.

Hur skulle Public Service hantera ett nyhetsinslag om att ett parti vill avskaffa sexköpslagen? Skulle de kasta ut politikern och kalla vederbörande för antidemokratisk, ha en varning eller låta personen tala till punkt? Eller om lagen faktiskt avskaffas, hur skulle det rapporteras? Att demokratin dog men att nästa val kommer att hållas som planerat?

Granskningsnämnden skriver i sitt pressmeddelande om demokratibestämmelsen:

”Den anses innebära en skyldighet att markera avståndstagande från eller bemöta antidemokratiska uttalanden”

Nyckelordet är skyldighet. Granskningsnämnden menar alltså att agera mot paneldeltagaren inte bara var rätt gjort utan något som dessutom är en skyldighet. Låt det sjunka in, det är en skyldighet.

Demokrati börjar allt mer bli ett kodord för en bredare grupp uppfattningar. En hel radda uppfattningar som vänstern ogillar klassas som antingen odemokratiska eller att de inte är förenliga med allas lika värde eller värdighet. Förhållningssättet påminner om hur vissa stater har stämplat sin opposition som psykiskt sjuk, i stället för att de har en annan uppfattning.

Det skapar ett märkligt problem eftersom i flera politiska frågor riskerar man att Public Service tar ställning mot den ena sidan. Sexköpslagen borde vara en sådan fråga där en debatt har en skyldighet att markera mot den parten som är för ett avskaffande. Risken är uppenbar att sådana frågor växer till allt fler områden och att Public Service själva utnämner sig till att markera vad de tycker är anständiga och inte anständiga uppfattningar. Det är onekligen en bit från visionen om Public Service som neutrala och objektiva.

Det går att se ett ganska brett spektrum av frågor där konflikten kan uppstå, från HBTQ via subventioner av läkemedel och annat till kriminal- och migrationsfrågor. Dessutom kan man tänka sig att subventioner till föreningar, församlingar och liknande kan bli en sådan fråga.

Självklart ska inte public service vara en vare sig smak- eller demokratidomare som utifrån det sållar åsikter. Demokrati är ju i huvudsak en fråga om hur regeringar tillsätts och hur beslut fattas.

Långt till vänster finns en uppfattning om att demokrati inte är en process utan en egenskap som ett beslut har oavsett hur beslutet fattas. Åsikter kan läggas i två högar och sorteras – demokratiska och odemokratiska. Skattesänkningar, privatiseringar och liknande frågor brukar vara de tydligaste frågorna som uppfattas som odemokratiska även om regeringen och parlamentet är demokratiskt tillsatta.

Att skriva in den typen av resonemang i Public Service agerande var aldrig tanken och något vi absolut inte kan acceptera.

Ärendet borde skickas tillbaka och göras om. Hur det går har jag faktiskt långt färre synpunkter på än att man accepterar att beslutet fattas utifrån demokratikriteriet.

Läs även: Det våras för flagellanterna