IF Metalls beslut att bli feministiskt är inte ett slag för kvinnlig frigörelse. Tvärtom så är det en panikartad rädsla för frigörelse. För att fackföreningarna ska frigöras från Socialdemokraterna och börja representera alla arbetstagare. Väljer facket att öka utestängningen från uppdrag och annat så får staten balansera med att minska de offentliga förmånerna som facket har. Ett första steg är att förstatliga A-kassan.
IF Metall har beslutat att de ska bli ett feministiskt förbund och vidhåller att de som ska kunna väljas till förtroendeposter måste dela värdegrunden. Helt uppenbart är det ett sätt att försöka hålla Sverigedemokraterna borta ett tag till så att äktenskapet med Socialdemokraterna överlever lite längre. Det är som när ett par bestämmer sig för att diskutera skilsmässa efter julen. Några dagar till där man låtsas, som ändå inte förändrar mycket.
Läs även:IF Metall blir feministiskt fackförbund
Den ena biten i det här är att hela LO står inför en större revolt. Förbundet stödjer Socialdemokraterna men medlemmarna röstar på andra partier. Så länge inget parti blir alltför stort, läs SD, så försöker facket spjärna emot att fackföreningarna ska representera sina medlemmar utan i stället verkar för socialdemokratisk fackligt-politisk samverkan.
Det är ett av de två stora problemen för facket i dag. De representerar inte längre sina medlemmar och det finns ett skenande demokratiskt underskott. Det andra problemet är att facket åtnjuter offentliga privilegier trots sina demokratiska brister.
Det är länge sedan en majoritet av medlemmarna i LO röstade på Socialdemokraterna. Förbundet har i stället motiverat sitt stöd med att de är största parti. Som om det skulle vara en tröst för majoriteten som röstar på andra partier men tvingas att betala för Socialdemokraternas valkampanjer.
Det finns ett växande demokratiskt underskott där som kan bli intressant när det exploderar. Växande grupper som inte vill se en socialdemokratisk regering blockeras från förtroendeuppdrag och tvingas att betala för att ett parti de är emot ska bilda regering. Det är uppenbart att det kommer att uppstå en större konflikt där.
Det andra problemet är på sitt sätt lättare att hantera. Fackförbunden i Sverige är inte vanliga föreningar utan åtnjuter en lång rad fördelar och privilegier. Om de väljer att bli odemokratiska genom att undvika en mångfald av politiska uppfattningar inom sig så måste givetvis staten svara med att dra in privilegierna. Om man inte breddas utanför den korrupta relationen mellan S och LO finns det noll argument för att låta privilegierna bli kvar. Det måste finnas en representation och en politisk mångfald.
Ett första steg är A-kassan. Om fackförbunden ändrar sin stadga så att det blir svårt för andra partiers medlemmar att bli förtroendevalda är det inte rimligt att facket får fortsätta att administrera A-kassan. Antingen blir facken öppna och transparenta organisationer där alla kan bli förtroendevalda eller också förstatligar man A-kassan.
Fackförbunden får gärna ha konstiga regler för vem som kan bli medlem eller förtroendevald precis som schackföreningar, festklubbar och liknande. Men då kan de samtidigt inte ha en specialbehandling från staten. Låt fackförbunden välja. Bredd och privilegier eller smala men utan privilegier.
På samma sätt kan staten hantera till exempel arbetsdomstolen. Det går att utöka kraven där så att facken om de stänger sig för en politisk mångfald får andra förutsättningar att nominera. Det finns många exempel på där facket om det väljer att bli odemokratiskt inte kan ses som en representant för arbetstagare.
Eller för den delen synen på fackliga remisser. Om facket aktivt väljer att inte representera sina medlemmar utan vill begränsa sig till vissa politiska partier bör det givetvis vägas in. Ett fack som inte vill tillåta alla arbetstagare som förtroendevalda kan ju inte heller anses representera alla arbetstagare.
Självfallet har inte IF Metall drabbats av en feministisk uppenbarelse utan det handlar om ett desperat försök att rädda makt och pengar inom den sfär de bildar med Socialdemokraterna. Ibland kallas det skruvstädet, två skänklar som griper Sverige från varsitt håll och låser fast det. Maktmässigt har det funkat, normen är att Socialdemokraterna styr. Det är också därför man vill bevara systemet. Facket och Socialdemokraterna drar till sig folk för att de är karriärvägar. Språngbrädor in i förvaltning, kanske en generaldirektörspost om det vill sig väl.
Så låt gärna fackföreningarna diskriminera. Men låt det också kosta dem i form av indragna förmåner och priviligier.
