Ekot gör en stor nyhet av att utrikesministern har köpt en liten aktiepost i Mildef. Det är en underleverantör till ett företag som senare får en stor order av staten. Är det verkligen en stor skandal?
Ekot ”avslöjar” att utrikesminister Maria Malmer Stenergard har köpt aktier i det svenska krigsmaterielföretaget Mildef samtidigt som Sverige förhandlade om en stor affär av krigsmateriel. Köpet skedde i maj 2024, och i december samma år köpte staten in Stridsfordon 90, där Mildef är en av underleverantörerna.
Köpet låg på strax under 10 000 kronor, och i det kursrally för krigsmaterieltillverkare som pågått under det senaste året har värdet stigit till runt 30 000 kronor. Bara under de senaste sex månaderna har Mildefs aktie ökat med cirka 170 procent.
En första och viktig sak: Det är idiotiskt av en minister att själv handla aktier. En minister bör antingen ha en förvaltare som sköter sådant, så kallad diskretionär förvaltning, eller investera via fonder. Annars är risken uppenbar att man får ett drev efter sig. Det finns få, om några, fördelar med att själv sköta sina affärer. Staten är alltför inblandad i ekonomin för att en minister ska kunna undgå anklagelser om till exempel jäv eller insiderhandel.
Det är alltså uppenbart klantigt – kanske till och med korkat – att en minister hanterar sina egna aktieaffärer. Men är just det här fallet verkligen klandervärt?
Om man läser vad som skrivits tycks det snarare vara en restprodukt av ett gräv som misslyckades. Ekot trodde sig ha en stor nyhet, men när de granskade saken höll den inte riktigt. Då publicerade de ändå det de hade, för att åtminstone få något ut av grävet. Kanske hoppades de till och med på att någon skulle höra av sig med fler tips.
Tidslinjen är också intressant. Malmer Stenergard köpte aktierna i maj, och affären genomfördes i december. Det är en ganska lång tid politiskt sett. Mellan dessa två datum, i juni, fattade regeringen dock ett avsiktsbeslut om att köpa in mer försvarsmateriel – men utan att specificera vad. Utrikesministern kan möjligen ha vetat att staten planerade att göra större inköp, men inte exakt vad. Och det var ungefär lika mycket som vilken tidningsläsare som helst kunde räkna ut.
Beloppet är också talande. Malmer Stenergard investerade 10 000 kronor. Det är knappast en summa värd att riskera en ministerpost för. Hon har en månadslön på 156 000 kronor.
Samtidigt är 30 000 kronor – dagens värde på aktierna – en stor summa för de flesta hushåll. Det ligger nära en nettolön för en svensk medianinkomsttagare. Beloppet ska därför inte föraktas, men i relation till hennes inkomst är det svårt att se det som en medveten insideraffär.
Särskilt inte eftersom en sådan strategi i så fall borde ha inneburit en betydligt större investering. Varför inte 100 000 eller flera hundra tusen? Och framför allt – varför just Mildef?
Mildef är en underleverantör som främst tillverkar system för databehandling och kommunikation. Företaget var inte en av parterna i den upphandling som skedde ett halvår efter hennes köp. De Stridsfordon 90 som köptes in innehåller visserligen komponenter från Mildef, men även delar från många andra leverantörer. Fordonen tillverkas av BAE Hägglunds, medan företag som Bofors och Scania levererar andra viktiga delar.
Om Malmer Stenergard ville utnyttja insiderinformation, vore det då inte smartare att köpa aktier i själva tillverkaren av Stridsfordon 90, snarare än i en av många underleverantörer? Eller att göra ett mer anonymt köp i Traton, Scanias ägarbolag? Där hade det inte ens funnits misstankar om att hon försökte tjäna pengar på en upphandling.
För det är just det som det handlar om. Ekot ville ha en story, och när de inte hittade något större fick de nöja sig med detta. Mildef är ett företag vars namn och bransch är enkla att misstänkliggöra. Det är lätt att få det att se fult ut. De flesta vet inte exakt vad bolaget gör eller hur det är inblandat i större affärer.
Språket i rapporteringen avslöjar också vinklingen. Man säger inte att hon köpt aktier i en underleverantör med marginell koppling till en upphandling – man talar om att Mildef ”gynnas” av affären, om än på ett ganska indirekt sätt.
Men Ekot fick sin story, en professor fick sina 15 minuter i rampljuset genom att vara upprörd i radio, och troligen dör det hela ut där – eftersom det är en soppa kokad på en spik.
Affärens sensmoral? Som minister ska du inte själv hantera din aktieportfölj. Håll dig till fonder eller låt någon annan sköta dina investeringar.
Läs även: Leder Trumps väg bort från välstånd?
