Ett projekt som skapades av Birgitta Ohlsson och SKMA om att informera om Förintelsen har över åren svajat och fått förnyade medel. Förra regeringen var osäker på om det skulle få nya medel och efter en artikel i ETC som påstod att projektet ska avslutas gick oppositionen i taket. Genom taket till och med. Men regeringen har nu meddelat att pengarna finns i ett paket mot antisemitism som ska presenteras inom kort.
Ett märkligt drama har utspelat sig de senaste dagarna. Ett projekt som drivits av SKMA, Svenska Kommittén Mot Antisemitism, har lyfts stort i media och både blivit en fråga för ministrar och konspirationer.
SKMA har sedan 2014 varit ansvariga för ett projekt vars syfte är att värna minnet av Förintelsen. I samarbete med Forum för levande historia har hågkomstresor gjorts, en resa till platser som är viktiga för hågkomsten av Förintelsen. En märklighet är att uppdraget talar om hågkomsten av Förintelsen men i texten talar om olika grupper som föll offer för nazismen. Å ena sidan fokus på Förintelsen och antisemitism, å andra sidan ska det exceptionella i nazisternas mord på judar tonas ner.
Huvuddelen av resorna har varit till södra Polen där bland annat Auschwitz ligger, men också till grannländer. Syftet är att sprida kunskap om Förintelsen och se platserna på nära håll.
Projektet har varit populärt och ett projekt som SKMA har drivit både med framgång och uppskattning. Det har därför förlängts åtskilliga gånger sedan 2014. Men senast när det skulle förlängas gavs inget tydligt svar, utan dåvarande socialdemokratiska kulturminister skulle återkomma.
När ETC kontaktade kulturminister Parisa Liljestrands pressekreterare fick de ett lite svävande svar. Varför är oklart, men det finns minst två möjligheter. Det ena är att de inte vill läcka en nyhet i förväg utan presentera ett paket mot antisemitism under veckan med full kontroll över nyheten. Den andra möjligheten är att de helt enkelt tänkte överge projektet.
Kanske politiskt, kanske för att de inte fick något rakt svar, väljer ETC att gå på linjen att regeringen kommer att avsluta projektet. Precis som Socialdemokraterna tidigare övervägt. Men då kanske av godhjärtade skäl. För det måste väl vara vara ondska som ligger bakom att regeringen inte gav ett omedelbart ja som svar?
Snabbt börjar det spåra ur. Konspirationsteorierna börjar hagla. Självklart är regeringen, fjärrstyrd av SD, så klumpig att den blottar sig just i det här fallet. Möjligheten att det finns ett paket mot antisemitism som ska komma saknas helt.
Det finns något roande när det här händer. Plötsligt är det inte så att många vänsterorganisationer är infekterade med antisemitism utan just de organisationerna är, och har nog alltid varit, de främsta kämparna mot antisemitismen. Så är det väl?
Tänk er den tecknade tjuren Ferdinand. Paraden in till arenan. Först kommer banderiljärerna, sen kommer pikadorerna. Och sist matadoren.
I det här dramat är det andra personer, men en liknande parad. Och framförallt ilska. Birgitta Ohlsson, som instiftade pengarna, tycker att det är så sorgligt. Annie Lööf går längre. För henne är det ett mörker. Hon verkar inte helt säker på vad pengarna går till men det är ett mörker att det ska stoppas. Att regeringen verkställer SDs reaktionära politik är känt, heter det, men när de stoppar stödet till organisationer som arbetar mot antisemitism blir det oerhört. Pikadorerna är ännu argare. Men argast var matadoren.
Och argast var Tony Johansson. Tony är den kanske klipskare av bröderna Johansson; Tony och Morgan. Morgan är dock mer känd. Förr var Tony en av de mest intressanta ledarskribenterna i arbetarrörelsen och nu är han tillbaka i Skåne som kanslichef för Region Skåne. Han är så arg att han sliter sitt hår.
En konstpaus för att påminna. Det var inte självklart att regeringen hans bror satt i skulle förlänga bidraget till SKMA. Det har flera gånger tidigare stått på branten men fått förlängt. Men antagligen då av goda skäl. För skälen Tony Johansson ser är allt annat än goda.
Johansson menar att det sker några månader efter att Willy Silberstein, SKMAs ordförande, sagt ”några sanningens ord” om SD och retat upp Björn Söder. Johanssons slutsats är glasklar: ”SD kritiserar man inte ostraffat längre”.
Linjen mellan kritiken och bidragen är kanske inte helt rak. Och det är ett par ”full in the blanks” på vägen. Men den heroiska kampen går vidare. Skånes SSU var förresten det förbund inom SSU som var så infekterat av antisemitism att hela SSU var tvungna att räkna bort deras medlemmar när bidragen skulle betalas ut. Kritiken mot dem måste ha varit ännu hårdare. Och ironiskt nog är det mot bland annat den typen av antisemitism som pengarna till SKMA betalas ut.
Sedan någon dag senare svarar Parisa Liljestrand på sociala medier att det kommer ett större paket mot antisemitism och att pengar till SKMA finns i det. Kanske lades de till i sista sekund för att köpa tystnad mot kritik. Kanske har de alltid funnits där. Sannolikt kommer de aldrig att avskaffas efter den debatten som var.
Men ännu en dag har demokratin räddats av de tappra krigarna. Tanken går till forna tiders legender om en mytisk kamp varje natt för att solen ska gå upp nästa morgon och skina igen. Det måste vara en storartad känsla att vara en av de prästerna som varje dag vinner kampen.
Slutet är gott. Det kommer ett paket mot antisemitism och det finns pengar till hågkomstresor där. Men en bonus som kom under dagarna mellan ETC och Liljestrands utspel är talande för synen på demokrati och sig själva hos delar av oppositionen.
Liljestrand borde utöka paketet mot antisemitism med ett bredare stöd för demokrati. Där frågor som att det går att ha en regering utan socialdemokrater utan att demokratin hotas, att pengar kan ändras i en budget men framförallt att demokrati är ett sätt att lösa problem och fördela resurser inom ett samhälle. Inte en kamp mellan gott och ont.
Och framförallt inte en kamp om att få solen att gå upp nästa morgon.
