Gårdsförsäljningen var tänkt att bli en frihetsreform som samtidigt kunde främja turismen på landsbygden. Men frågan hamnade hos Kristdemokraterna – och resultatet blev ett magplask. Med lite tur kan frågan få en bättre lösning på några års sikt.

Frågan borde ha beretts grundligare innan den gavs till kristdemokraten Jakob Forssmed. KD är fel parti för uppgiften, och även inom KD är Forssmed fel minister. Alkoholpolitik bör inte hamna i knät på någon med frikyrklig bakgrund från landsbygden utanför Jönköping. I den miljön ses inte ens en flaska med spår av alkohol som en frihetsfråga, utan snarare som synd – ett gift för själen.

Man ska därför inte förvånas över att resultatet blev ett dåligt förslag. En inte alltför vild gissning är att processen medvetet har förhalats, försenats och försvårats så mycket som möjligt – just för att förhindra rimliga synpunkter och inspel från andra.

Branschorganisationen för turism och besöksnäring, Visita, är en av många som är missnöjda. Den som säljer alkohol på en gård måste enligt förslaget ha ett ”besöksarrangemang” – det vill säga ett samtal eller liknande – innan försäljning får ske. Det handlar om moralism. Minimitiden ser ut att bli 30 minuter (det första förslaget låg på 45 minuter). Visita hade föredragit 15. Många delar deras uppfattning.

Men regeln är absurd – även om den skulle reduceras till en kvart. I ett större perspektiv framstår den mest som ett sätt att jävlas med människor, snarare än som något som ger trygghet eller minskar missbruk.

Samtidigt pumpar Systembolaget ut en veritabel tsunami av billiga, sötade lådviner och sunkigt öl – helt utan krav på pladder. Vilken alkoholist som helst som lyckas skärpa sig i fem minuter kan köpa starköl och vin billigt.

Ser man till Systembolagets statistik så toppas försäljningen av märken som Mariestad, Sofiero och Norrlandsguld – snabba vägar till fylla. Vinerna säljs ofta på låda, ofta sötade och sällan av intresse för en finsmakare. Det är lättdrucket, lättsålt och ett praktiskt sätt att hålla sig salongsberusad.

Försäljningen genererar inkomster till det statliga bolaget. Att köpa fyra bag-in-box-viner kräver ingen föreläsning. Men att besöka en vingård eller ett mikrobryggeri kräver det – trots att både priset och syftet är helt annorlunda. Borde det inte vara proportionerligt att lyssna en timme per box om det nu är så viktigt? Varför kan lan åka rakt in genom tullen med en bil full av vin köpt på en vinresa i Tyskland eller Frankrike men svenskproducerad alkohol måste backas upp med prat?

Vill man ha ytterligare ett exempel på hur oproportionerligt förslaget är, kan man notera att det nu ska gå att byta juridiskt kön efter ett digitalt möte med vården – diagnos krävs inte längre. Men för att köpa alkohol krävs det information om skadeverkningar. Proportion?

Läs även: Sonesson (M) rasar mot nya könsbyteslagen

Ytterligare ett exempel: en restaurang, bar eller pub behöver inte ge någon information eller moralisering när alkohol serveras. De står precis som gårdsförsäljningen utanför alkoholmonopolet – och fungerar i stort sett bra. Den enda avgörande skillnaden är att krogen säljer öppnade flaskor som dricks på plats, medan gårdsförsäljning gäller slutna förpackningar som kan drickas senare.

Att regelverket är konstigt, föråldrat och opraktiskt kommer nog vara uppenbart för de flesta – men ändå kommer det saluföras som en framgång. Det är raka motsatsen till hur man borde se det.

Gårdsförsäljning är en viktig fråga. Det är en reform som borde ha blivit verklighet – och man borde ha gått ännu längre.

Ytterligare något Tidöpartierna borde ha löst är rätten att ta med sig alkohol vid hämtmat. Det är absurt att man får dricka en öl till maten på restaurangen, men inte ta med den hem vid avhämtning. Detta trots att svartförsäljning är utbredd i många städer: tysk öl och annan fulöl kan köpas billigt, i flak, direkt ur en bagagelucka. Men att ta med sig en dyr resturangöl hem till pizzan – det är alltså förbjudet.

Läs även: Två oskyldiga mördas eller skadas av gängen - varje månad