En man i Göteborg förgrep sig på sin tvååriga styvson. Utöver att han filmade när han hängde pojken tills han blev medvetslös så filmade han när han tvingade pojken att äta sitt eget bajs. Straffet blev sex års fängelse. Det är skandalöst lågt. Straffen för de som nöjesplågar barn måste skärpas radikalt.
Ondska är ofta amorf, formlös, men ibland får den ett tydligt ansikte. En dom i Göteborgs tingsrätt förra veckan är ett sådant tillfälle. En styvfar nöjesplågar sin styvson, förnedrar honom grovt och filmar övergreppen.
Vid ett tillfälle är den lille pojken förkyld. Styvpappan vabbar. Sadisten är ensam med sitt offer. Efter att pojken hade duschats har han en ponchohandduk på sig. En handduk med ett hål för huvudet för att barnet inte ska tappa handduken och frysa. Styvpappan virar handduken runt pojken hals och lyfter honom tills han svimmar. I andra handen har han en telefon så att han kan filma hur han plågar barnet. Domen beskriver hur barnet inte gör några rörelser och har ögonen slutna. När mannen lägger barnet på golvet hörs en rosslande snarkande andning. Det kommer en liten ryckning i ena handens fingrar. Barnet återhämtar sig sakta och andningen blir normal. Kameran är i ansiktet på barnet. Ögonen har öppnat sig och blinkar men barnet är frånvarande. Mannen säger till barnet:
– Kom igen upp och hoppa, vi kan inte ligga här och lata oss.
Domen beskriver mannens röst som upprymd. Exakt när det skedde är oklart men pojken är mellan ett och tre år gammal.
Rätten bedömer att övergreppet var livshotande. Skillnaden på att bli medvetslös och avlida är liten, samtidigt är risken för skador på hjärnan mycket stor. Redan när filmen börjar är pojken lealös. Kanske har hängingen gjorts flera gånger. När kroppen läggs på golvet beskrivs den som ”en liten livlös trasdocka”.
I andra filmer tvingas pojken äta sitt eget bajs. I en är bajs smetat över pojkens ansikte samtidigt som mannen säger ”Vad heter grisungen?”. Bajs sticker ut ur den lille pojkens mungipa. Det finns flera filmer där pojken är nedsmetad med bajs och tvingas äta sin avföring och verbalt hånas samtidigt. Åter beskriver domen hur styvpappan låter upprymd är han förnedrar och hånar pojken.
Styvpappan skyller på att pojken äter bajs självmant. Mamman säger att det aldrig skett. Men hon berättar också hur pojken efter att styvpappan flyttade in fick problem med avföring. Han blev så förstoppad att han behövde medicineras. Pojken ville inte heller att styvpappan skulle byta blöjor på honom.
Dessutom har styvpappan tagit barnpornografiska bilder på pojken.
Domen fastställs till totalt sex års fängelse. Hängningen är enligt tingsrätten strax över minimum för ”synnerligen grov misshandel” och bedöms till fem år och sexmånaders fängelse. De andra brotten – två fall av ofredande, kränkande fotografering och barnpornografibrotten – ger det sista lilla halvåret.
Mannen är under skyddstillsyn för bland annat olaga hot, hot mot tjänsteman, narkotikabrott och djurplågeri. Enligt obekräftade uppgifter är djurplågeriet att mannen bröt benen på en katt. De nya brotten begicks under prövotiden.
Sex års fängelse. I praktiken kanske fyra. Då har den lille pojken knappt hunnit börja skolan. Mer rättvist vore om pojken skulle närma sig pensionsålder när styvpappan släpps.
Straffskalan för nästan alla brott kan diskuteras, både länge och väl. Den är ofta från en tid när gärningsmannen ansågs väldigt viktig och det viktiga var rehabilitering.
En bra början vore att se över nöjesbrott, framförallt mot barn, allra först. Där finns en särskild ondska, att orsaka lidande och plåga någon för att man själv njuter. Mannen hänger en liten pojke tills han svimmar. När hans rosslanden går över i andning hånar mannen honom och säger att han inte ska lata sig. Skräcken hos barnet måste vara obeskrivlig. Ett så litet barn kan knappt öppna en dörr på egen hand. Det är totalt utlämnat till vad mannen vill, och råkar, göra. Hängningen hade lätt kunna bli dödlig. Allt för att styvpappan känner tillfredställelse när han gör det. Rösten låter uppspelt på filmerna.
Ett första steg är att låta brotten avtjänas i rad. Döms någon för 22 våldtäkter mot ett barn så sitter man en våldtäkt efter den andra. Straffet per övergrepp måste också upp. Att som i ett annat känt fall gärningsmannen efter 22 våldtäkter mot barn släpps redan efter 9 år är groteskt. Straffet, per våldtäkt, blir då ungefär fem månader.
Plågar man någon för sitt eget nöjes skull då ska man bort från samhället under väldigt lång tid. Inte bara på grund av risken för återfall utan för att man har brutit med det mänskliga, med fundamentet för varje form av anständighet.
Det går inte att ge pojken vare sig frid eller upprättelse, men det går att se till att mannen aldrig någonsin kommer åt att plåga vare sig barn eller djur igen. Låt honom inte komma ut om lite mer än fyra år utan håll sådana personer inlåsta till åtminstone pensionsålder.
