För Hamas är det omöjligt att vinna ett krig mot Israel. Deras kamp handlar i stället om att försöka få omvärlden att stoppa Israel innan Israel har vunnit. Det är i det ljuset man ska bedöma siffror på de döda i Gaza.
Kriget mellan Israel och Hamas närmar sig dag 230. Den 7 oktober bröt Hamas vapenvilan och genomförde en större pogrom i Israel. De anföll och brände ner 20 samhällen. Runt 1200 personer mördades och hundratals togs som gisslan. Över 100 av gisslan är fortfarande fångar, om de ens lever. Att det inte blev värre beror på att terroristerna oskadliggjordes, inte att de inte ville döda eller kidnappa fler. Det finns ingen tvekan om att det hade varit stor glädje om de hade kunna mörda 5 eller 10 gånger fler judar eller fullt ut kunna genomföra en etnisk rensning.
Kriget som följer är asymmetriskt på nästan alla plan. På ena sidan en demokrati, på den andra en terrorsekt som upprätthåller en diktatur, på ena sidan försök att hålla ner civila döda, på andra sidan maximera dem.
Den kanske största asymmetrin är den militära förmågan. Israel hade om de hade velat kunna jämna Gaza med marken på ett par dygn. Men de avstår. Hamas har begränsad militär förmåga men gör vad de kan för att orsaka framförallt civila förluster på den israeliska sidan. I rapporterna om kriget nämns sällan att varje Hamas-raket skjuten mot civila är ett krigsbrott.
Hamas kan inte vinna militärt. Det är en viktig del för att förstå konflikten och vad som händer. Deras alternativ är att steg för steg förintas eller att få omvärlden att stoppa Israel från att förstöra dem. Det enda vapnet de har är döda civila palestinier. Ju fler civila som dör, framförallt kvinnor och barn, desto mer ökar trycket på Israel från omvärlden. Hur Hamas anpassar sin retorik för att skapa opinion är tydligt. Kvinnor är i det närmaste utan rättigheter i Gaza, de får inte ens resa själva. Men som döda är de användbara.
Det är en viktig del i varför Hamas undviker slagfält och riktiga strider och i stället väljer att bädda in sig bland civila och använda dem som mänskliga sköldar. För de religösa extremister som Hamas är gör de dessutom folk en tjänst, som martyrer kommer de till paradiset. De egna civila dödsoffren är inte ett problem för Hamas vare sig om de ser dem som martyrer eller om de iskallt räknar med att delar av befolkningen måste dö. Hamas har flera gånger gjort paralleller med Vietnamkriget och Sovjet under andra världskriget och de civila dödsfallen.
Strider i skolor, på sjukhus, i moskéer och från tunlar under civila bostäder fyller därför en viktig funktion. Skadar eller dödar de soldater från IDF får de en liten militär framgång, dör egna civila så kommer det ge dålig uppmärksamhet för Israel och öka trycket. Västmedia ställer sällan frågor eller kommenterar varför Hamas väljer de platserna för strid. Hade Hamas valt andra platser för sina bunkrar, tunlar och strider hade det inte funnits civila dödsoffer. Enda skälet att Israel strider i städer är att fienden finns där, Israel kan bara följa Hamas inte bestämma var de ska strida.
Civila döda palestinier är därför ett slags motsatspar. För Hamas är det en räddningsplanka att det råder misär för de egna civila och därför ska man inte förvånas över att det alltid finns raketer men aldrig mat och vatten. För Israel är döda civila ett hot mot att kunna slutföra sitt krig mot Hamas.
Det kanske tydligaste exemplet på det är när Israel anklagades för att ha bombat ett sjukhus. Snabbt var siffror ute om att över 500 hade dödats. Ganska snart kom filmer och annan information som visade att raketen kom från Palestina och träffade en parkering, inte sjukhuset. Snabbt sänktes dödstalet till några procent av de ursprungliga siffrorna.
När FN-organet OCHA nyligen släppte siffror på antalet döda var det en mycket stor skillnad i antalet döda. Det uppstår en konflikt mellan olika FN-organ om antalet döda där OCHA har ett lägre antal men FN som helhet i stort accepterar de siffror som kommer från Hamas. Det är en väldigt konstig konflikt inom FN som snarare speglar politik än otydligt underrättelsematerial.
Det finns många skäl att vara försiktig med Hamas siffror. De har en vana att ljuga, dödssiffror är ett vapen, de skiljer inte på civila och militära för att ta några exempel. En annan är att dödssiffrorna inte speglar israeliska framryckningar utan tycks närapå linjära. Märkligt nog litar FN på dem.
En annan märklighet är att Hamas tycks räkna se flesta försvunna som döda, alltså döda som är begravda under ruiner, i stället för att vänta till senare och försöka reda ut vilka som har flytt, skadats eller på andra sätt är just försvunna och kommer återkomma. En inte vild gissning är att många i den grupper kommer att återuppstå.
De senaste siffrorna, ungefär 35 000, motsvarar Hamas siffror, men FN har kraftigt omvärderat antalet barn och kvinnor i dem. Ett problem med Hamas siffror är att de inte kan ge namn eller liknande på de döda, bara ett antal. Ofta är det svårt med namnen men i det här faller tycks det extremt komplicerat. Siffrorna för döda kvinnor och barn är ungefär hälften i de senare redovisningarna jämfört med Hamas siffror. Några externa oberoende granskningar av antalet döda har Hamas inte tillåtit. Det är lätt att inse varför.
Om vi för jämförelses skull skulle tänka oss att USA hamnade i en liknande situation skulle inte minst slagfältet vara kraftigt annorlunda. USA skulle slå till hårt, snabbt och med mycket stor kraft för att få ett kort krig och för att få hem de kidnappade snabbt. Omtanken om andra sidans civila skulle vara långt mindre, vilket man kan se tydliga exempel på i till exempel Irak och Afghanistan.
Krig är ett helvete men för att få någon chans till fred måste Hamas oskadliggöras. Annars kommer de omgruppera, bli politiskt starkare eftersom de utmanade Israel och vann och eftersom alla ser att det går att pressa Israel. Hamas har flera gånger lovat fler 7 oktober och det är uppenbart inte ett tomt hot.
