Hamas pogrom den 7 oktober 2023 var en febrig mardröm. En obeskrivlig ondska släpptes lös mot de samhällen som gränsar till Gaza. 4 300 raketer avfyrades mot Israel, och därefter strömmade terrorister över gränsen. Många samhällen anfölls, och invånarna massakrerades. Våldet var urskillningslöst – även bebisar mördades. Den yngste av de dödade var bara tio månader gammal.

Inom loppet av några dagar mördades omkring 1 200 israeler av terroristerna. Bland offren fanns 38 barn. Antalet dödade är svindlande – det motsvarar över 100 Örebro-massakrer inom loppet av ett par dygn.

Utöver de mördade skadades minst 3 400 personer. Ytterligare cirka 250 människor kidnappades och fördes till Gaza, där de hölls kidnappade. Syftet var att använda dem som förhandlingsbrickor. Israel, till skillnad från Hamas, värderar sina medborgares liv och välfärd.

I Sverige och på många andra platser i väst beskrevs attacken snarare som en del av en befrielsekamp än som ett massmord, terrorism eller ren ondska. Till och med våldtäkter och andra sexuella övergrepp var det många som hade svårt att ta avstånd ifrån.

Gradvis har gisslan släppts genom förhandlingar. Femton månader av helvete är nu över, men sorgen och de psykiska traumana finns kvar, även efter att det fysiska hotet är borta. En nyligen gjord uppskattning visar att 35 personer fortfarande hålls som gisslan, och fler är lovade att bli frisläppta inom kort.

De som deltog i attacken mot Israel var inte bara medlemmar i olika terroristorganisationer – även andra deltog i plundringarna och kidnappningarna. Frisläppta israeliska fångar har vittnat om hur de såldes vidare till terrorister. Ingen kan ha några illusioner om vilket öde man utsätter en medmänniska för i utbyte mot pengar.

Den frisläppta gisslan som kanske väckt starkast känslor är den 34-årige Yarden Bibas. Han och hans familj kidnappades den 7 oktober efter att ha separerades. Han släpptes i början av februari, men hans familjs kroppar överlämnades först i går.

Yarden separerades från sin familj när han försökte att distrahera Hamas så att de andra skulle kunna fly. Men de blev alla tillfångatagna. Hans två söner, Ariel och Kfir, fyra år respektive nio månader gamla, kidnappades också och har blivit en symbol för Hamas ondska. Hamas kunde när som helst ha släppt barnen fria, men de såg dem varken som barn eller som människor – utan som förhandlingskort. Hamas vet att civiliserade samhällen värdesätter barns liv, vilket gjorde de kidnappade barnen viktiga för dem.

Nu har Hamas överlämnat kropparna efter Bibas hustru och deras två barn. I en semantisk lek hävdar de att de inte bär något ansvar för deras död, utan skyller på Israel. Enligt Hamas dog de i ett israeliskt anfall för flera månader sedan. Hur kropparna har bevarats vill jag inte ens veta. Men även döda kroppar har ett förhandlingsvärde, och Hamas har på något sätt löst den frågan. Kropparna ska nu identifieras innan det med säkerhet kan fastställas att det är familjen Bibas som överlämnats.

Kontrasten mot Hamas syn på den egna befolkningen är slående. Hade de släppt gisslan tidigare hade kriget kunnat övergå i en vapenvila för många månader sedan, och tusentals av deras egna civila hade sluppit att dö. Men för Hamas väger de egna civila dödsoffren lätt – de blir ju martyrer.

Överlämningen av de döda var en makaber föreställning. En liten scen hade byggts upp, med en bakgrund där ett porträtt av Netanyahu avbildades som en vampyr, och scenen var dekorerad med trämodeller av raketer. Ett foto av de mördade – en äldre man, mamman Bibas och hennes två barn – täckte Netanyahus bröst på bilden. Musik spelades, folk sjöng, klappade händer och firade. Terrorister stod blandade med civila, nästan som vid en folkfest. Israelisk media visade bilder på palestinska barn som poserade med vapen och tog selfies.

Läs även: Här firar palestinier mordet på 1-årige Kfir Bibas

Att det egentligen handlade om att överlämna kropparna efter en kidnappad och mördad familj var svårt att se. Ännu mer groteskt var hur kistorna hade märkts med ett foto av den döde och texten att de hade ”arresterats den 7 oktober 2023”. Det säger mycket om hur Hamas ser på judar. En nio månader gammal baby kan enligt deras logik arresteras, dö i fångenskap och betraktas som en kriminell. Det är ”från floden till havet” utan försköning.

Den svenska rapporteringen är absurd i hur den okritiskt återger Hamas narrativ. Linnéa Blomberg på Aftonbladet citerar Hamas påståenden om att de har gjort ”allt i sin makt” för att hålla fångarna vid liv. Hon glömmer den mest självklara kritiken – att de kunde ha släppt dem fria. SVT är lika märkliga i sin rapportering. Festivalstämningen vid överlämningen nämns inte, och skildringen är ovanligt kortfattad.

Att kidnappa och mörda en mor med hennes små barn är inte motstånd. Att våldta är inte motstånd. Det är ren ondska. Hamas är inte frihetskämpar – de är orcher. Svenskan saknar egentligen ett bra ord för att beskriva dem. De kämpar varken för demokrati eller frihet, utan drivs av rasistiskt hat och förtrycker samtidigt sin egen befolkning.

Kanske finns det ett helvete eller något annat som kan ge rättvisa åt familjen Bibas och framförallt de som utsatte dem för allt. Men för säkerhets skull måste vi hitta och straffa de som har varit inblandade även om hela jorden måste sökas igenom.

Läs även: Trump har gått vilse