Sveriges radio rapporterar att Tyskland sannolikt inte kommer att klara sina utsläppsmål. Tyskland är den största utsläpparen av växthusgaser i EU. Som orsak anges bland annat att det är för få elbilar i Tyskland. Rapporteringen är milt sagt märklig.

Det är lite som att skriva om en rattfylla som slutar i en allvarlig olycka och lägga fokus av rapporteringen på mönsterdjupet på däcken.

Den stora förändringen i Tyskland är inte trögheten i att sälja elbilar. Det är ett skifte från kärnkraft till kolkraft. Kolkraften har ökat till nästan en tredjedel av den tyska elproduktionen, med gigantiska utsläpp som konsekvens. I slutet av 2022 hade Tyskland 90 aktiva stenkolskraftverk, 718 aktiva gaskraftverk och 47 aktiva brunkolskraftverk. Även om man kör elbil drivs den av ful-el.

Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik, intervjuades i fjol av Tidningen Näringslivet:

– Med den teknik vi har till buds i dag och som är realistisk att skala upp så är det bara kärnkraften som skulle kunna rädda Tysklands klimatpolitik, men opinionen är väldigt starkt emot detta även om det håller på att förändras. Över 50 procent av tyskarna har nu förstått att vi måste ha kärnkraft men den regering vi har nu kommer inte att driva igenom det.

Redan i fjol var det uppenbart hur utvecklingen var, och varför. Men uppenbart har inte informationen nått fram till public service. I stället rapporterar de om att försäljningsvolymen på elbilar är lägre än planerat.

Det går att raljera mycket om vad public service kostar och det absurda i att inte få bättre journalistik för miljarder om året. Men problemet är förmodligen inte att alla inom public service är omedvetna om att Tyskland har stängt sina kärnkraftverk. Eller för den delen öppnat nya kolkraftverk. Det finns spaltkilometer skrivet om det.

Vill man vara snäll handlar det om vinklingen av en nyhet. Man lyfter fram det man tycker är viktigt. Som i trafikolyckan ovan att lyfta fram att det är farligt med dåliga däck. Men precis som i det exemplet missas själva orsaken till att något sker. Orsaken till de tyska utsläppen är kolkraften, inte elbilarna. Särskilt inte elbilar som laddas med el från kolkraft. Det är ungefär som att ha en dieselgenerator hemma till el-bilen.

Mer sannolikt är att det faktiskt handlar om att vilja ge en bild, att vilja uppfostra, än att det är okunskap eller inkompetens. Public service vill inte peka ut nedlagda kärnkraftverk som orsak till att Tyskland inte klarar sina miljömål. Bilarna är en bättre story.

Det är ett mönster som går igen om och om igen. När Israel ”anfaller” Palestina efter ett raketangrepp. När den nuvarande israeliska regeringen förändrar det juridiska systemet lyfts inte stödet för reformen fram, utan protesterna. Hur det alltid är demokrater som intervjuas i amerikansk politik. Liksom de ändlösa rader av ”mannen på gatan” som råkar vara aktiva i ett parti till vänster, eller en närstående organisation. Listan kan göras mycket, mycket lång.

Förtroendet faller för public service, inte minst hos yngre. Både radio och tv tappade fyra procentenheter som hade stort eller ganska stort förtroende mellan 2022 och 2023. Från ungefär 70 procent till 66 procent. Höga siffror men fallande. Trots det slår sig public service för bröstet, de har högsta förtroendet av alla, vilket de också borde ha, med tanke på att de skattefinansieras.

Men ska man vara opartisk, och ha det högsta förtroendet och inte minst vara skattefinansierade, kan man inte agera så här. Man borde rätta, man borde flytta på journalister och få fram opartiskhet.

Eller så borde staten överväga att antingen skära ner på public service. Kanske till och med skapa en ny organisation med en ny kultur i organisationen, ett annat system för att övervaka oberoende och hålla stenhårt på det. Något där alla kan lita på nyheterna och ser dem som opartiska. Där skillnaden mellan hur höger och vänster uppfattar nyheterna som opartiska är ungefär lika. Så är det inte i dag. Det är ett problem som public service måste hantera.

För att tvingas betala för nyheter som medvetet förvrids är absurt.