
En artikel i Expressen menar att kurdernas vana vid att ha flera identiteter och misstro mot staten kommer att fälla folkräkningen. En modern stat har enorma resurser och det finns en mycket stor trötthet på bidragsfusk.
Zara Kjellners artikel i Expressen kultur kommer förmodligen att bli en av årets mest lästa. Hon beskriver hur kurder dels har en annan syn på folkräkning och familj och dels en djup misstro mot staten och därför ljuger och har flera identiteter.
Läs även: Kurder kommer att knäcka folkbokföringen
Kjellner menar att hon, som kurd, inte har koll på vare sig ålder eller ordningen som många är födda i. Föder man sju barn så kanske man glömmer ordningen eller årstiden när barnen föddes. Det är inte så viktigt kulturellt. Med flera identiteter och litet intresse för ålder blir svensk syn på sådant töntig.
”Detta med att faktiskt heta bara en sak och att ställa till med en hysteri på grund av födelsedagar är därför något lite främmande, och lite töntigt.”
Kjellner är duktig på att skriva, hennes trollande är subtilt och man nästan hör henne fnissa. Samtidigt har hon förmodligen missat, i sin vilja att provocera, hur hon skriver en strålande argumentation för helt andra saker.
I en ganska liten del av samhället blir det en kul skämttext. För många andra är hennes text pricken över i för att knyta bidrag till biometriska data. Ett system som gör det väldigt svårt att fuska genom att ha flera identiteter.
Den franske filosofen och ekonomen Frédéric Bastiat hävdade att staten bygger på illusionen att alla kan leva på någon annans bekostnad. Alla tror att det är någon annan som är nettobetalare. Samtidigt bygger legitimiteten för systemet på föreställningen att skatten betalas för att grannbarnen ska få en bra skola, och för att granntanten ska få en anständig pension. Rubbas den tanken försvinner viljan att betala.
Ilskan finns inte bara i det som blivit klassiskt med Leif Östlings fråga ”vad fan får man för pengarna” utan också i att systemet i hög grad bygger på solidaritet. Så länge barnen får en bra skola, vården funkar och pensionärerna får anständiga pensioner accepteras det. Brister det där så rasar betalningsviljan fort.
Det är där Kjellners artikel träffar. En käftsmäll på de som betalar. Även om hon bara ville röra upp och retas så ger hon ett ansikte åt uppfattningen att det finns en massa människor som tar stora pengar och skrattar åt de som går till jobbet för att dra ihop skatten. Töntarna som bara har en identitet och som firar födelsedag.
Samma sak såg vi kring Ukraina. Det fanns en helt annan vilja att hjälpa och bistå där. Många förståsigpåare menade att det berodde på att ukrainare var kristna, ljusa och såg ut som svenskar. Läste man vad folk skrev på nätet var det helt andra saker. Krigets verklighet fanns på folks näthinna. Ett ryskt folkmord med massgravar, bilder av äldre som nöjesskjutits av soldater som åkte förbi, eller ett barn som i döden kramade en nalle. Ingen kunde tvivla.
Det är tvivlet som Kjellner nu ger ett ansikte och ett hånflin. Samma ansikte som får en kontur när folk åker och semestrar i länder de fick asyl som flyktingar från några månader tidigare.
För många, kanske de flesta, finns det ingen skillnad på att lura systemen eller att stjäla. Det är pengar som går till fel saker och som privatpersoner använder för sitt nöje. Som borde gå för att hjälpa.
Socialdemokraterna har i ett århundrade menat att bristerna i samhället beror på att folk får behålla för mycket av sina löner, särskilt höginkomsttagarna. De har drivit fram en konflikt mellan vinnare och förlorare i varje budget. Ställt grupp mot grupp – en budget för pensionärerna, en budget för arbetslösa och så vidare. Folk är sedan barnsben marinerade i att varje beslut har en vinnare och en förlorare.
När ilskan över fusk med bidrag når nivåer där det beslutas om en folkräkning och det sedan rörs om i den grytan för att trolla lite väcker det en massa vrede. Förmodligen är många kurder upprörda över att beskrivas som fuskare, som föräldrar som inte riktigt orkar bry sig om barnen och i vilken ordning de föddes.
Kjellner får nog priset som årets bästa opinionsbildare för biometriska identitetshandlingar och för att ha en folkbokföring, oavsett vad hennes syfte var.
Kjellners beskrivning av kurder är knappast representativ. Men risken är att hon målat upp en bild av kurder som ett fuskande folk.
Stöd oss genom att bli prenumerant.