Hjort: Läkare utan moraliska gränser

Det har under lång tid förts en diskussion om de flytande gränserna mellan biståndsverksamhet och väpnade grupper i Gaza och på Västbanken. Under kriget mot Hamas pekade Israel ut flera anställda vid bland annat UNRWA som aktiva deltagare i terrorverksamhet. Reaktionerna från omvärlden lät inte vänta på sig. Israels agerande beskrevs som kollektiv bestraffning och maktpolitik, ibland ackompanjerat av insinuationer om särskild israelisk grymhet – en retorik med obehagliga historiska övertoner.

Nu visar det sig att Läkare utan gränser har haft en terrorist i sina led, som har avslöjats på ett något ovanligt sätt. Tidningen Kvartal redogör för turerna. Palestinska islamiska jihad publicerade i förra veckan en lista över martyrer som dött under kriget. En av dem som finns med på listan var också anställd av Läkare utan gränser. Han dödades i en israelisk flygattack under 2024.

Organisationen fördömde då attacken. Terroristen beskrevs som sjukgymnast och trebarnspappa. Några dagar senare började organisationen justera sin hållning och uppgav att man var oroad över de israeliska uppgifterna.

Den dödade terroristen, Fadi Al-Wadiya, var ansvarig för raketutveckling åt Islamiska jihad, en organisation som har varit terrorklassad av EU i över 20 år. En viktig del av den terror organisationen ägnar sig åt är att försöka döda civila i Israel med hjälp av just raketer. Det var alltså en viktig person som slogs ut.

Så långt är historien, tragiskt nog, inte särskilt förvånande utan snarare förväntad. Det är sedan länge känt att det finns överlappningar mellan terrorister och biståndsorganisationer. Diskussionen handlar inte om huruvida de överlappar, utan om hur medvetna biståndsorganisationerna är, och om de ser det som ett problem.

Det mest chockerande i Kvartals reportage är dock Läkare utan gränsers hållning till det som har skett. Den är förbluffande.

Pieter-Jan van Eggermont är humanitär rådgivare vid Läkare utan gränser i Sverige. Han säger till Kvartal:

– Det här är något som inträffade för snart två år sedan. Vår lokala personal blev överraskad över att det helt plötsligt på sociala medier spreds uppgifter om att en anställd blivit dödad i en attack och sedan påstods ha varit aktiv i en milis, säger van Eggermont.

Notera glidningen från terroristorganisation till milis. Det är alltså en organisation som Sverige i två decennier har betraktat som en terrororganisation som av en humanitär rådgivare benämns som milis. En tämligen nonchalant omskrivning. Men det fortsätter:

– Våra anställda kan inte leva ett dubbelliv där de jobbar parallellt med militär verksamhet på sin fritid. Vi lägger stor vikt vid vår personalpolicy och försöker kontinuerligt göra bakgrundskontroller av vår personal.

Kanske borde han också ha understrukit huruvida organisationens värdegrund förbjuder rasistiska mord. I ett område som styrs av en rasistisk terrororganisation ”försöker” organisationen göra bakgrundskontroller.

Men man kan ju inte alltid lyckas, medger han. Det sägs med en lätthet som om det handlade om att en pedagog på en förskola bluffat om att ha klarat en tenta i kreativt gitarrspelande – inte om en terrorist specialiserad på att försöka döda civila.

Van Eggermont menar att deras misstag har lett till att det närmast bedrivs en kampanj mot dem. Det är ju två år sedan ”misstaget”. Han säger:

– Fortfarande, nästan två år efter att det hände, används det inträffade i alla möjliga påståenden om att vi systematiskt skulle samarbeta med terrorgrupper, något som skulle strida mot våra principer och vårt sätt att arbeta.

Det är sannolikt emot de flesta organisationers principer att medverka till raketattacker mot civila. Terrorister brukar å sin sida inte fästa någon större vikt vid sådana principer eller arbetsmetoder.

Det som är mest påtagligt och provocerande är nonchalansen. Det märks ofta större engagemang, äkthet och vilja till förbättring när en livsmedelskedja avslöjas med att en lokal butik fuskat med datummärkning av köttfärs. Läkare utan gränser är en biståndsorganisation som åtminstone säger sig vilja hjälpa. Det är därför människor skänker pengar till dem. Men att deras anställda försöker spränga civila i småbitar tycks vara en fråga om att en anställd inte accepterar organisationens policy.

Det rimliga vore att Läkare utan gränser förlorar sitt 90-konto. Det går inte att ha förtroende för en organisation som inte förmår undvika att infiltreras av terrorister – och framför allt inte tar det på större allvar. Liksom att man plockar bort organisationen från alla anständiga insamlingar, galor och liknande. Bryr man sig inte mer om att förhindra terrorism ska man inte få pengar.

Samtidigt bör kraftiga varningar utfärdas om att pengar som samlas in till Läkare utan gränser kan komma att användas till terrorism. Organisationen medger själv att kontrollen av personal har brister och visar en ytterst begränsad vilja att åtgärda problemen. I stället viftas de snarare bort.

I skrivande stund har organisationen inte ens bemödat sig om att publicera ett pressmeddelande om det som har skett. Det får ses som ett tecken på hur allvarligt man betraktar situationen.

Men å andra sidan, är någon förvånad över deras reaktion?

Läs även: Iran får inte bli nästan Afghanistan

Följ mig gärna på X/twitter