Fallet Julia har upprört Sverige. En nioårig flicka som bara talar svenska med skånsk dialekt ska utvisas. Man vet inte vart, när eller till vem. Men den kanske viktigaste frågan är varför?

Julia har en lång historia hos sociala myndigheter. Första gången hon utreddes var hon bara två år gammal. Hon är i Sverige utan vårdnadshavare. Mamman hade gett henne till en kvinnlig bekant när Julia var fyra månader gammal. Sen stack hon från Sverige och lämnade Julia.

Ett par år senare omhändertogs Julia sedan det visat sig att kvinnan som mamman hade gett henne till misshandlade henne. Julia hamnade på ett jourhem i ett år. Migrationsverket fattade då beslut om att hon skulle utvisas. Mamman befann sig då i Tjeckien. Utvisningen verkställdes.

2021 kontaktades Socialtjänsten i Malmö av polisen. Julia hade hittats i en lägenhet i staden. Hon hade hunnit fylla sju. Polisen misstänker människohandel, att Julia har sålts till mammans väninna.

Under ett år flyttas Julia runt mellan olika kortare boenden. Mamman motsätter sig tvångsplacering och hävdar att det bara råkade bli så att hon lämnades kvar i Sverige. Mamman skulle ha hämtat henne men saker kom i vägen.

Julia utreds av myndigheterna. Osäkerheten har gett henne ett trauma som hon behöver vård för, hon har aldrig fått gå i skola, bristande omhändertagande om henne har också gett henne utbredd karies.

Vem är Julia?
Eftersom planen är att hon ska utvisas väntar man med att påbörja hjälpen. Socialtjänsten slår fast att hon ska omhändertas tills hon kan överlämnas till ett annat lands socialtjänst. Problemet är att ingen vet vilket land det är.

Ingen kan hitta släktingar till Julia. Pappan är okänd. Det är oklart om hon är medborgare i Österrike, Tjeckien eller Slovakien. En möjlighet som öppnar sig är att klassa henne som okänt hemland, alltså papperslös och därigenom ge henne möjlighet att bli svensk. Hela hennes anknytning är svensk, hon har bott här nästan hela sitt liv och talar bara svenska. Om hon saknar identitet så kan hon få en. Möjligen kan hon vara utan medborgarskap, en födsel som inte har registrerats.

I sitt nya fosterhem på den skånska landsbygden trivs Julia. I början var hon rädd för att sova, man vet inte vad hon har varit utsatt för, men hon är rädd. Nu har hon sina barbiedockor och hon har börjat rida. Hon vill inte flytta, hon saknar dem hon bott hos så mycket att det gör ont och hon blir ledsen. Familjen hon bor hos vill ta hand om henne. Ingen kan tro att ett slovakiskt barnhem är bättre för ett barn än hos en familj som vill ha hand om henne här.

Julia är uppenbart svensk. Hon är född någon annanstans, men vi vet inte var. Hon kan inget annat språk, hon har inga kända släktingar utöver mamman. Utöver en mamma som inte bryr sig om henne är hela hennes liv svenskt.

Ett enkelt fall
Det borde vara ett enkelt fall. Uppenbart vill inte mamman ta hand om henne. Julia är ett barn och hon är ensam. Att lösa hennes fall är faktiskt märkligt enkelt. Ge henne medborgarskap och låt henne adopteras av den familj som hon bor hos.

Men svenska myndigheter har en förmåga att krångla till saker. En mamma som möjligen sålt sitt barn, inte vill säga i vilket land barnet är medborgare och som lämnat bort henne till miljöer där hon vanskötts och misshandlats i år åt gången borde myndigheterna inte lyssna på. Hon har visat att hon inte vill barnets bästa. Och Julia vill bo hos sina fosterföräldrar.

Hon skriver i ett brev till dem, en julgåva, hur mycket hon älskar dem. Att hon vill vara där tills hon fyller 18 och blir vuxen. Hon har fått sitt första egna rum nu. Hon säger att hon inte vill flytta runt mer. Och när Julia blir vuxen vill hon bli frisör. Hon har vågat börja drömma om en framtid. Men den kan myndigheter slå sönder.

Kontrasten till andra fall
Det finns mängder av fall där tungt kriminella inte utvisas utan får stanna på grund av någon märklig anknytning. I vissa fall utvisas inte kriminella för att för stor del av familjen har invandrat. Där går det utmärkt att hitta anknytning. I fallet Julia finns inget riktigt hemland, ingen vet var hon är född. Hon talar inget annat språk och hon har en fosterfamilj här som hon vill bo hos, och som vill ta hand om henne.

Att utvisa henne till en mamma som kanske säljer henne, eller ger bort henne igen eller till ett barnhem är inte någon bra lösning. Framför allt när alternativet är en fungerande familj här.

Svensk migrationspolitik har en märklig förmåga att svika de som verkligen behöver hjälp där det finns enkla lösningar. Men i fall där det är så uppenbart att någon har svikit förtroendet att få komma hit så finns en miljon regler och tolkning som gör att de måste få stanna.

Något är uppenbart väldigt fel.