Ann Linde twittrade efter Gorbatjovs död om hur hon stod på en festival och kände hopp när han talade. Tusentals unga var samlade för att delta på diktaturens propagandajippo. Den nytillträdde diktatorn fyllde Linde med hopp.
När något händer brukar alltid samma fenomen uppstå. Politiker berättar om något som hänt, men mer som en anknytning till sig själva. Som nu när Gorbatjov dog. Mer handlade om politikerna själva än om den döde.
Ann Linde är inget undantag. När hon på Twitter kommenterar, skriver hon: ”In 1985 Michael Gorbatjov spoke at the World Youth Festival, tens and thousands of young people, including me, heard another tone, a hope for another future away from the repression and Cold War. He made a difference. So immensely sad the present leader is taking the opposite way.”
World youth festival var en sovjetisk propagandafestival där speciellt inbjudna ungdomar fick besöka och fascineras av Sovjet. Oppositionen var givetvis ivägdriven från Moskva så att det skulle vara enhetligt och vackert, ingen kunde ju tänkas vara mot Sovjet.
Linde fylldes av hopp om en annan framtid av talet. Talet finns bevarat och det här är en del av det som fyllde Linde med hopp:
”Here, in the homeland of the great Lenin, you can directly feel how deeply our young people are devoted to the noble ideals of humanity, peace and socialism. I think we all agree that there is no more important and urgent task for humanity today than saving and strengthening peace. To this we are bound by the concern for the future and the memory of the past. Your forum takes place in the year of the 40th anniversary of the defeat of Hitler’s fascism and Japanese militarism, the end of the Second World War – the most bloody and brutal war. After it there was so much suffering and grief, affecting the lives of several generations – it urgently demands that we prevent the recurrence of such a disaster.”
Några nyckelbitar är nog Lenin, hängiven humanismens ideal, socialism och firandet av krigsslutet. Med tillägget att det var så mycket lidande och sorg, och att det påverkade generationer.
Med en början bakifrån – ja, det påverkade generationer. Sovjet direkt eller indirekt ockuperade en mycket stor del av Europa och Asien. Fortfarande var det ett halvt decennium eller mer för de flesta innan de blev fria. I Moskva där talet hölls är de fortfarande inte fria. Och den frihet och fred som Gorbatjov talar om är samma propaganda som Putin har kring Ukraina i dag. Han vill ha fred och det är Ukrainas fel att det är krig. Det är ett eko av hur Sovjet beskyllde väst för krigshets och för att hota freden. Fred för såväl Gorbatjov som Putin är att den andre ger upp och underkastar sig.
Då, på sommaren 1985, var Gorbatjov nytillträdd diktator över en av världens blodigaste diktaturer. Ännu hade inte reformerna, som skulle göra att han tappade greppet och tvingades upplösa Sovjet, börjat märkas. Gorbatjov var bara en i raden av diktatorer.
Socialdemokratin då var annorlunda än i dag. Synen på mänskliga rättigheter var att de fanns i väst. Tredje världen var inte tillräckligt utvecklad för demokrati och kommunismen var man försiktig med att kritisera. Kålsuparteorin, att Sovjet och USA var lika illa, var grundbulten i partiets utrikespolitik. Och det var inget konstigt med länder som Kuba eller Tanzania och det är fortfarande ett par år tills Ingvar Carlsson går hand i hand med Mugabe eller myser med Honecker. Bröderna var socialister, inte demokrater.
I den här myllan står en stjärnögd Linde 24 år gammal och generalsekreterare för Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. Erfaren för sin ålder, ett par år tidigare var hon förbundssekreterare för Sveriges elevers centralorganisation, expert i ett par utredningar och en lång rad andra uppdrag. Hon är ingen duvunge.
Men den mest basala konflikten i utrikespolitik förstod hon inte. Sovjet var en diktatur, dränkt i blod som ockuperade en rad stater. Gorbatjovs åkallande av Lenin och prat om fred var inte konstigare att förstå än Putins propaganda i dag. Samtidigt som hon stod där och kände hopp pågick Sovjets krig i Afghanistan, vilket är grunden för de konflikter som finns där i dag.
Tweeten fick pusselbitar att falla på plats. Bara dumheten i att inte förstå att man står på ett sovjetiskt propagandajippo är anmärkningsvärd. Att nästan fyrtio år senare inte ha förstått är värre. Men framförcallt förklarar det Lindes märkliga syn på utrikespolitik. Politiskt är hon en förlängning av Wallström, Eliasson och alla andra som aldrig lyckats förstå att socialdemokratins utrikespolitik på åttiotalet var fel och en bottennivå för Sverige.
Hade sociala medier funnits på åttiotalet så hade vi säkert haft ordet Gorbatjovtroll.
