LO:s ordförande antydde i förra veckan att LO kan sluta med att ge pengar till Socialdemokraterna. Det är inte en dag för tidigt att göra så, men förmodligen kommer det inte att hända i närtid. För medlemmarna som till 60 procent röstar på andra partier hade det varit bäst med en separation.
Den svenska arbetarrörelsen består av Socialdemokraterna och LO. Frågar man dem själva är det två organisationer som samarbetar för att värna arbetares välfärd. Frågar man andra så är det snarare ett skruvstäd som kramar åt Sverige från två håll. Frågar man LO:s väljare anser ungefär sex av tio att andra alternativ än S är bättre.
LO har länge finansierat Socialdemokraterna. I utbyte får de lagstiftning, inflytande och delaktighet i hur landet styrs. Det är ett system som är så integrerat i det svenska att det inte ens uppfattas som korruption. Ingen bryr sig om att dölja hur det fungerar. Facket är till och med representerat där den riktiga makten i Socialdemokraterna, Verkställande utskottet, ligger. Så intimt är samarbetet. Ytterst få socialdemokrater kan ens se att det är något märkligt med det.
I samband med att LO nu har öppnat för att normaliseras och bryta med S så säger partisekreterare Baudin till TT att det är oväntat att sådana här besked kommer nu när ”Socialdemokraterna befinner sig under attack”. Rakt ut säger han att fackets roll är att stödja Socialdemokraterna. Reaktionen från omvärlden är ganska nära noll. Tanken på arbetarrörelsen som två delar kring Sverige sitter djupt.
När Sverige i praktiktiken var en demokratisk enpartistat, där Socialdemokraterna alltid styrde, var det naturligt för LO att stödja S. Men i takt med att makten börjar växla allt oftare mellan blocken uppstår en konflikt inom arbetarrörelsen. Facket kan antingen värna sina medlemmar eller sitt parti. Framförallt med Socialdemokraterna i opposition måste de välja. Väljer de S kommer de ha en växande konflikt med regeringen och lagstiftningen, vilket missgynnar deras medlemmar. Ett dilemma som måste hanteras.
För att vara nära makten, när makten växlar, måste facket därför börja släppa taget om Socialdemokraterna. Förra veckan öppnade LO:s ordförande för att det kan ske. Det är fortfarande mer av en idé och väldigt mjukt.
– Jag, och många med mig, kan tycka att det kanske är rent omodernt. Och det får vi naturligtvis titta på, säger LO:s ordförande Johan Lindholm i ”30 minuter”.
Någon fördjupning kring när korruption var modernt ges inte. Däremot är det uppenbart orimligt att när 60 procent av LO:s medlemmar röstar på annat än S tvinga dem att betala. Människor ska självklart inte behöva bekosta en politik som de är emot, även om det bara är några kronor per medlem och år. Det begriper till och med facket.
Förmodligen finns mycket av maktspel i det här utspelet. Det finns inget hot om att till exempel lämna Verkställande utskottet. Hade facket velat markera oberoende från S är det förmodligen där de borde börja.
Socialdemokraternas respons är mjuk. Det går att förstå, att skapa en häftig konflikt skulle snarare påskynda en skilsmässa och bli ett stöd för en separation.
Det som kanske sticker av mest är att retoriken kring att avfinansiera oppositionen, som hävdas kring lotterier, är borta. Plötsligt kan Socialdemokraterna förlora inkomster utan att det hotar demokratin.
Fackets pengar är inga småpengar. Det löpande år från år är enligt DI ungefär 8 miljoner per år. Mer pengar ges valår. Enligt DI var det extra stödet till S under förra valet 91 miljoner kronor. Utöver det monetära tillkommer andra former av stöd.
Att tro att stödfrågan kommer att lösas snabbt är att hoppas på väldigt mycket. Men det går att lösa väldigt enkelt om man vill. Det är bara att låta inbetalningarna från medlemmarna ha en ruta där man kryssar i att Socialdemokraterna får pengar. Att vara med i facket kostar till exempel 370 kronor om man vill vara medlem, och 400 kronor om man frivilligt vill ge pengar till Socialdemokraterna. För 500 kronor blir man guldmedlem och får ett fotografi på partiledaren till jul. Att ha ett sådant upplägg är inte mer komplicerat än hur i dag försäkringar och annat säljs till medlemmar.
Det är ett enkelt och snabbt sätt för LO att göra en mjuk skilsmässa och samtidigt kunna ha nära band. Arbetarrörelsens grepp på Sverige har varit helt orimligt i över hundra år men vill man lätta på det är det bättre att få i gång processen än att försöka skynda och misslyckas.
LO har sin kongress i början av juni nästa år. Det vore ett bra tillfälle att öppna för att de som vill ha det fackliga skyddet och vara företrädda inte måste betala för en politik som de inte vill ha.
Inte minst skulle det skulle vara ett steg i riktning mot en bättre demokrati.
Läs även: Greta-rapportering för dilettanter
