Nyheten att Botkyrkas kommunstyrelseordförande , socialdemokraten Ebba Östlin, förlorade en förtroendeomröstning och tvingades lämna sin post som gruppledare är en av de allvarligare på lång tid. Väldigt lång tid. Nyheten är också kraftigt underrapporterad.

Avgår hon även som ordförande för kommunstyrelsen, vilket är sannolikt, så har svensk demokrati fått en stor förlust. Inte därför att hon är oersättlig utan därför att gängbrottsligheten tagit ett stort steg framåt.

Bakgrunden var en konflikt mellan Botkyrka kommun och ABF i Botkyrka/Salem om ett par fritidsgårdar och fritidsklubbar som drevs av ABF. Efter rapporter om missförhållanden stängdes klubbarna av Östlin. En månad senare släpptes en extern rapport som visade på svåra missförhållanden. Bland annat hade narkotika hittats, kriminella hade tillåts vistas i lokalerna och brottsbelastad personal hade jobbat med barn. Här finns en mörk ironi eftersom Socialdemokraterna länge hävdat att fritidsgårdar är en viktig del i kampen mot gängen. Inte en laglojal åt dem eller en rekryteringsplats.

Relationen mellan ABF och kommunen blev iskall. Östlin står fast vid en stenhård linje mot kriminella och organiserad brottslighet men ABF tvingade fram en förtroendeomröstning.

Aftonbladet rapporterar om att upp mot femtio helt nya medlemmar dök upp på mötet, helt okända för de andra i partiet. I efterhand har minst en av dem identifierats som en gängkriminell. AB beskriver också några av de nya medlemmarna som knappt talade svenska och inte verkade förstå varför de var där.

För att förtydliga, det är inte bara inom Socialdemokraterna och i Botkyrka detta sker. En liknande situation fanns för ett tag sedan i Södertälje något som journalisten Andreas Henriksson uppmärksammade. Liknande rapporter har kommit från flera partier under många år men då har motivet och grupperna varit annorlunda.

Att det inte bara är inom Socialdemokraterna är viktigt att lyfta fram. Dels för att kriminella som av- och tillsätter politiker inte i första hand sabbar partikarriärer utan skadar och hotar hela demokratin. Dels för att undvika ett skyttegravskrig mellan partierna. Allvaret i det här är för stort för att Socialdemokraterna ska pekas ut och därmed hamna i försvarsställning. Liknande situationer har funnits i flera andra partier. Inte minst misstankar kring så kallad klanröstning, där en klan eller grupp röstar fram en politiker av olika skäl.

Men. Det är uselt att Magdalena Andersson inte tvingats svara på en massa frågor om det här - liksom Ulf Kristersson skulle tvingas om det var M i stället. Eller kanske när det är M:s tur för det finns en stor risk att detta sprider sig. Därför måste man slå ner stenhårt nu.

Får ett parti en kuppning för att det passar gängkriminella måste partiledaren tvingas fram och svara på frågor. Om hur de motverkar, vad de ska göra, kommer medlemmar uteslutas, kommer beslutet anses giltigt och en massa annat. Partiledaren måste kunna ge raka tydliga svar som sen verkställs.

Andersson måste rimligtvis inom någon dag svara på om omröstningen är giltig. Om det förekom hot mot deltagare eller andra. Det är helt centralt för demokratin att hon ger sådana svar. Hon måste också visa att hon kommer att vända på en hel massa stenar i det egna partiet för att hitta gängkriminella där.

Aftonbladet rapporterar också om hur det redan i höstats kommit medlemmar på ett märkligt sätt. Det fanns misstankar om att det var början till en kupp men arbetarkommunen valde att ignorera varningarna.

Frågan om misstroendeförklaringen ska, enligt AB, har väckts av en före detta riksdagsledamot för Socialdemokraterna - Christina Zedell. Zedell dementerar att det ska finnas kriminella och menar att Östlin hittar på för att rädda ansiktet efter en förlorad omröstning.

Hamnar Sverige i en situation där partierna, återigen inte bara Socialdemokraterna, infiltreras och delvis kontrolleras av gängbrottslingar uppstår problem. Redan tidigare har det diskuterats om det kan finnas till exempel handel med bygglov och liknande tillstånd.

Men får gängen åtminstone delvis kontroll över det offentliga blir det ännu svårare att få ut dem.

Magdalena Andersson är först ut att råka ut för sådant här. Det är kanske inte förvånande. Men det är viktigt att hon skapar ett bra prejudikat i stället för att försöka skydda partiet. Att hon samarbetar med media, polis och kommun för att avslöja och visa upp hur den organiserade brottsligheten har kunnat infiltrera Socialdemokraterna. Och också visa hur medlemmar som är där som röstboskap utesluts, hur beslut ogiltigförklaras och på andra sätt värnas.

För Magdalena Andersson är det upp till bevis för både kampen mot organiserad brottslighet och för demokratin. För media är det upp till bevis i granskningen. Att ge det här det utrymme som krävs. Att ställa de jobbiga frågorna och inte acceptera undanflykter.

Tyvärr kommer det här nog inte genomlysas, utan gömmas under en sten. En av de stenar som det borde ha vänts på.