Häromdagen på Dan Korns och mitt morgonmöte diskuterade vi mordet på en sextonåring. Det var en felskjutning men vi kunde inte komma på var mordet hade skett. Var det Farsta, Bagarmossen, Hökarängen eller någon annanstans?

Snabbt glider samtalet över i det absurda i att två närmast nyhetsmissbrukare inte kan komma ihåg var ett barn blev mördat. Mordet var bara någon dag tidigare så det var absurt att vi bägge hade glömt.

Barn skjuts och det fladdrar bara förbi. Finns det inget som sticker ut så blir det en notis och inte mer. Avtrubbningen som följer på vågen av skjutningar, sprängningar och annat blir djupare och djupare. Likgiltigheten sprider sig och brotten blir mer lokala nyheter. Ett mord blir något man kan komma ihåg för att man kan relatera till platsen.

Debattören och journalisten Thomas Gür skrev under en lång tid en Facebooktext om varje dåd för att vi inte skulle avtrubbas, men slutade efter några år. Det var ett hedervärt försök att kämpa emot och att inte acceptera en växande likgiltighet. Samtidigt är det förståeligt att det blev ett sisyfosarbete. Våldet trubbar av oss alla. Om varje dåd rapporteras hjälper det till att avtrubba oss, hur hedervärts syftet än är.

Som barn läste jag allt jag kunde om mord. Jag tjatade på mina föräldrar att köpa kvällstidningen varje gång det hade varit ett mord. Det var så spännande! När vi besökte morfar lusläste jag mormors gamla tidningar om gamla mord. Spänningen var total om man besökte någon som hade ”Nordisk kriminalkrönika” eller en liknande bok. Vi var ett par jämnåriga pojkar som lånade böckerna mellan oss.

”Nordisk kriminalkrönika” är nedlagd sedan ett par år, vilket på sätt och vis går att förstå. Inte ens tortyrmord sticker ut längre. Gängmorden har ett nyhetsvärde i klass med att det regnar i Borås.

I samhället finns en dubbel rörelse som är orsakad av brotten. Den ena är att brotten rörs ihop i ett flimmer och inte längre får tydliga konturer. De bara händer, glöms bort och ett annat dyker upp. Den andra rörelsen är att folk blir rädda och otrygga. Det kanske framförallt är rånen och misshandelsfall som kryper in i folks vardag men också de allt fler brotten som drabbar vanliga människor, som inte har med brottslighet att göra verkar skrämmande. Rädsla är en del av mångas vardag, samtidigt som de som dör bara blir siffror.

Tidningen Kvartal listar siffrorna för i år. 137 skjutningar, 21 dödade, 31 skadade och 14 timmar sedan sist. De sex senaste årens döda summeras – 329 personer. Under 2024 har det gått 196 dagar och det har varit 137 skjutningar. Det är nästan en varje dag.

Tack varje skjutningarna har svenskan har fått ett nytt ord: felskjutning. Att någon som inte är kopplad till brottsligheten skjuts har blivit så vanligt att vi har ett begrepp för det. Ordet har till och med kommit in i den juridiska svenskan. Några av dem som till exempel flickan Adriana som sköts när hon gick ut med hunden minns vi, men många av även de helt utomstående glömmer vi snabbt bort.

Ett annat av de där fallen var en ung kvinna, 24 år gammal som skulle börja jobba som lärare. Hon hade precis tagit sin examen, hon jobbade redan extra som vikarie. Livet låg framför henne. Men några hus bort bodde en släkting till en kriminell. Bomben sprängde fel hus och fel person dog. En fullständig tragedi men också ett brott som för många är glömt.

Det händer om och om igen att ett liv släcks, vi ser en notis och sen är det glömt för de flesta utom för de närstående.

När jag som barn läste de där artiklarna om mord var det ofta dagar av rapportering kring samma mord, att ha börjat att läsa blev ett argument för att få tidningen dagen efter också. Fler detaljer, mer att läsa och att få veta allt. Vid större brott dominerade de tidningarna i flera dagar i rad.

I dag är det notiser som fladdrar förbi.

De absolut viktigaste konsekvenserna med brotten är de direkta effekterna för anhöriga och drabbade. Sen kommer människors rädsla och hur samhället påverkas av det.

Men samtidigt sprider sig en likgiltighet. Någon är mördad, en familj är krossad men vi är så vana vid det att vi scrollar vidare. Kanske någon Kardashian har gjort något tokigt? Har en fotbollspelare gjort en olämplig gest?

Läs även: SVT:s kamp mot nätkrigarna